Jon, Freyr och Goliat på vift

Vaknat tidigt som vanligt, dagsljus på morgonen på grund av takfönster som vanligt, kan inte somna om som vanligt men är glad som vanligt. 

Har just vaknat upp efter en god natts sömn och en riktigt bra dag där man kände att Sydney överlevererade. Vaknade ju självklart tidigt och möttes av Jon i trappan som skulle springa iväg och jobba. Fick en liten stund efter det ett sms av Sebbe som sa att han skulle leka i staden med Brandon (killen med dreadlocks som jag fick mitt jobb av). Brandon har vart hemma i staterna ett tag så jag tänkte att ett möte efter long time no seen vore förträffligt. Jag mötte upp dem på ett övergångsställe vid en korsning där man får gå över på diagonalen om man vill.

Här har vi grabbarna. De hade vart inne på shopperian och handlat wienerbröd och gatorade. Brandon kände att jag också ville ha lite så han tryckte upp brödet i ansiktet på mig. Jag fick tugga på det jag kom åt. 

Vi gick sen på en liten shoppingrunda. Jag har inte ett enda öre kvar att leva på så jag kunde inte köpa något. Det var mest för Brandons skull vi skulle handla för han kom på att det var ganska varmt så han skulle köpa sig ett fint linne. Han hittade noll linne. Så man kan säga att det mest var upptäcktsfärd. De här grabbarna har bott här i ca två år så de visade mig till platser jag aldrig tidigare vart på. 

Vi tog vårt pick och pack mot Chinatown. Man blir lite imponerad av kineserna för de gör rätt konstiga grejer när de är sig själva. Jag fick prova Brandons cykel genom Chinatown och cyklade snabbt. 

Sebbe tyckte sen att jag skulle testa att gå in i ett kinabageri. Där snackar vi specialbakelser. De vet verkligen hur de ska baka så att folk står och gapar av förvåning. Relativt billigt var det också. Så jag köpte några spektakulära skapelser. 

Bröd med inbakad korv. Otippat god, riktigt god faktiskt. Jag kommer inte fråga efter receptet men kommer besöka bageriet igen tack vare denna. 

Macka med purjolök och skinka. Kanske inte lika häftig, och inte heller lika god. Men jag åt upp den också. 

Vi traskade sen vidare mot Darling harbour. Halvvägs dit kom Sebbe och Brandon på att de skulle äta. Vi drog då tillbaka till Chinatown, hade fattat tycke för stället, för att äta lite ris och nudlar. Hittade en food court. För er som inte vet vad det är, googla. Brandon tog med sig cykeln in på stället. Sen beställde vi. Det var gott.

Nu har ni också skådat en Amerikansk paltkoma. Något man inte gärna låter ögonen vila på en längre stund. 

Nu hade vi gjort det vi behövde i Chinatown och promenerade återigen med våra ben mot Darling harbor. Brandon lämnade dessvärre. Han skulle träffa en dreamgirl sa han. Så han hoppade på järnhästen och började trampa. Jag och Sebbe satte oss i solen vid vattnet. Vi hade en lugn skön stund när det helt plötsligt kommer fram två sydkoreanska flickor och vill intervjua Sebbe. Han var inte sugen till en början men jag övertalade honom. De hade en ganska lång intervju, nästan lite för lång, om Sverige och dess innebörd.

När de sen hade gått och vi återhämtat oss från detta kommer det självklart fram fler elever från Sydkorea. Sebbe tackade nej till den andra men tvingade på mig den här killen.

Han är den jobbigaste jag någonsin stött på. Han gillar fotboll men gillar inte att plugga. Hans favoritlag är Manchester United på grund av att det finns en kille från Sydkorea i det laget. Det var som att prata med en robot. Och han slutade aldrig heller. Man blev nästan lite irriterad framåt slutet av intervjun. Han avslutade sen snabbt och sprang därifrån. Det är något som folk från Asien gör. Så fort de ska någonstans så springer de. Ni kanske minns när jag satt på flygplatsen på guldkusten när jag lämnade lägenheten? Där var det en tjej från Asien som sprang till papperskorgen och slängde en nektarinkärna, sen sprang hon tillbaka och satte sig. Vad fan är det de har så bråttom till?

Sebbe och jag kände att solen hade gjort sitt så vi skulle börja vårt åkande hemåt. Vi kom inte långt förrän vi såg en skylt med öl för 3 dollar. En solig dag som denna vore det en dödssynd att inte falla för trycket. Vi kom in till en pub som inte var så angenäm så vi funderade på att gå därifrån. Dessbättre fick vi veta att det inte var där vi skulle dricka ölen. Utan man skulle upp i en trappa, gå igenom en okänd thairestaurang och sen upp en trappa till. Då kom man till the rooftop. Mycket härlig liten takvåning med tillhörande bar där man kunde ta sig en välförtjänt, gyllene, procenthaltig krabat. 

Sen åkte vi hem. Satte oss i solen utanför vår dörr och njöt lite till. Vi åt sen lite billig thaimat. Åkte in till staden en gång till för att träffa en god vän från Sverige. Elin heter hon, vet inte om jag berättat om henne men det är en människa i af. De satt givetvis också på en pub, också takvåning och där kunde man också dricka några öl i gott sällskap. 

Mycket bra dag i Sydney.

Idag är det nyårsafton. Kollade nyligen upp mot våra takfönster och såg ett blått sken. Detta bådar gott mina vänner.

Gott nytt år!

Med vänlig hälsning

Er blivande pojkvän

Freyr

Kolla superhjälten!

Han kom hem en dag, efter att ha vart och sagt hejdå till sina föräldrar och lillebror som i skrivande stund sitter på ett plan på väg till Thailand, och berättade om hur han stoppat ett rån. Efter att han fick den där brickan med fri access till flygplatsens alla hemliga områden känner han att han har ansvar att göra hela världen till en trevligare plats att vistas på. Han såg en ensam kines sitta vid väggrenen då det kommer fram tre killar från Storbritannien och började knuffa på honom. Sen hör Jon dem prata till honom på ett väldigt hotfullt sätt, de ville ha hans mobiltelefon. Jon klämmer då till med sin starkaste röst och skriker: "Ey!" så det skakar i väggarna runtomkring honom. Britterna stannar då till och kollar på Jon samtidigt som de blir väldigt rädda. "We were just kidding with him" sa de i kör. "It didn´t look like he thought it was funny" svarar Jon då. "Listen, I don´t wanna fight with you. Because you are a bit bigger than me" sa en av britterna. "Yeah, I know, I´m big as a house and would beat you. Now, get the hell out of here!" De sprang då sin väg, likt Emil i Lönneberga när han gjort ett av sina hyss. Jon gick då lugnt och stillsamt hem, var i extas när han berättade det och spände sina muskler. Han har aldrig burit sitt bredaste leende så stolt som han gjorde denna dag. Jag är nöjd över att vara hans vän. 

I övrigt gjorde vi ingenting dagen efter boxing day. Vi var tvungna att sova ganska länge och äta en stabbig måltid på lokalpuben. Jag och Anthony passade på att skjuta lite rådjur och jag vann som vanligt. Vann också spelrundan vo körde idag och lyckades till och med kamma hem en andraplats på top-listan på spelet. Funderar på att bli jägare när jag blir stor. 

Idag var vi på bio också, såg the tourist och love and other drugs. The tourist var helt okej, man kan ju inte sticka under stolen med att man var glad över att det var kallt i salongen när de visar Angelina Jolie i närbild. Johnny Depp är ju också rätt stilig men har inte riktigt samma effekt på mina genitala delar. Love and other drugs är en sån film man fäller en tår till, snäppet bättre än the tourist. Vi såg dessvärre inte början på filmen. Men man kan nästan alltid gissa hur en amerikansk romantisk film börjar. 

Promenad till stadskärnan fick avsluta vår dag. Nu ligger Anthony och kollar på Rederiet som han gör hela dagarna. Han har lyckats beta av dryga 50 avsnitt på 7 dagar, bör nämnas att varje avsnitt är 45 minuter långt, Jon och Oscar sover som små barn och jag låter er erfara mina erfarenheter. 

Ha en bra dag!

Med vänlig hälsning

Freyr

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård,

gott intill morgondimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran.

Snön lyser vit på taken,

endast Tomten är vaken. 

Mina damer och herrar, julafton är här! 

Denna dag har man hunnit med det där man gärna vill hinna med. Skrivit det mest personliga god julet man skrivit någonsin, på Facebook, vart med på Bingo lottos uppesittarkväll genom Skype, ätit en stadig frukost med nära och kära, sett goda vänner få elektroniska videojulkort via mail, skjutit rådjur på lokalpuben och delat på ca fyra kannor öl. 

Det här är en bra dag, ta vara på den. Det bästa med julen som jag vet, det är inte julmat och alla paket. Det är att på julen man verkligen känner, man vill va´ tillsammans och trivas som vänner. Så känner jag verkligen. Det är kärlek i luften nu. Alla är glada, alla har roligt och vädret blev helt plötsligt fantastiskt bra. Kan tänkas vara ca 30 grader varmt och strålande sol. Vad går då upp mot en trevligt sittning precis utanför dörren och varsin kall pilsner i din hand?

Det varma vädret vaknade vi dock inte upp till. Vi vaknade först och främst av att Jon skulle dra till knegerian vid åtta snåret. Jag vaknar då upp och lyckas få till en riktigt angenäm Skype-konversation med nästan alla jag känner. Ganska långt ifrån alla jag känner, på grund av att jag är en relativt populär person, men det var några i alla fall. De tyckte om vad de såg på bildskärmen och sen la vi på. Därefter åt vi en riktigt dyr frukost på ett café i närheten. Anthony åt den dyraste frukosten men var också gladast. Detta märktes ganska väl för han var den som sen ville gå till den lokala och skjuta rådjur och dricka tre kannor findricka tillsammans med mig medan Oscar var ute på sin löprunda. Det blev 1-1 i matcher. Totalt står det 2-2. Vi kommer skjuta rådjur ca 30 gånger till har vi kommit fram till. 

Efter att vi lämnat puben skildes vi åt i ca tio minuter. Jag var och handlade öl till sittningen och det visade sig att Anthony gick på impuls-shoppingrunda. Han tyckte att våra väggar såg lite för vita och tråkiga ut så grabben köpte en tavla som numera pryder tornet på vår våning. Suverän investering anser jag, vad anser ni? 

Vi kommer senare idag ta en buss in till de mer centrala delarna, närmare bestämt till min vän och gamla kollega Hanna, för att fortsätta denna än så länge fantastiska dag. Det bjuds där på svensk påsk-, midsommar- och julmat tillsammans med diverse procenthaltiga drycker. Vi återkommer med resultatet av denna kväll när vi vaknat till liv innan nästa julfirande, då de egentligen firar jul på juldagen här nere. Suveränt!

God jul!

Med vänlig hälsning

Er vän och blivande älskare

Freyr

Jag får ursäkta min frånvaro. Detta är inte för att det inte hänt något utan för att jag vart på dåligt humör. 

Jag satt en morgon för mig själv och hade en vuxenstund. För mig innebär detta att man har en kopp med ljummet pulverkaffe i handen och en john silver utan filter fast i mungipan på altanen med morgonblaskan liggandes på bordet. Jag kom då att tänka på att vi inte avslöjat för er riktigt hur vi ser på Australien som land. Är det ett bra land eller är det ett pissland som lika gärna kan försvinna under vatten likt Holland när klimathotet är som värst och Al Gore förutspår sagor och tjänar lite pengar? 

Jag kom ganska snabbt på att det är ett suveränt land. Man har aldrig stött på denna vänlighet mellan två avslappnade människor. Man har inte sett en albinoneger förut, nu har man sett två. Man har också haft lyckan att stöta på en Hells Angel-kille iförd flip flop tofflor. Hemma i Sverige har de stålhättar och en pistol i byxmynningen.

Som exempel på varför det är ett bra land är också att man säger inte bara ett dystert "Hej" här när man hälsar på någon, man säger snabbt: "Hi, howaya?". Detta betyder: "Hi, how are you". (till Goliat: "Hej, hur mår du?"). De är fruktansvärt slappa när de pratar och uttalar inte orden riktigt. Men man kommer in i det också. Man har förvisso stött på några som är obegripliga men då är det bara att kolla dem i ögonen och le. När man ska säga hejdå säger man inte ens hejdå, man säger: "See ya". Detta säger man till och med när man är ute på landet och råkar stöta på den där lilla, lilla bensinmacken precis i det ögonblicket då man är väldigt, väldigt kissnödig. Det är inte alltid meningen bakom ordet som räknas utan det viktiga är att man säger det. Är det inte alltid det vi lärt oss? 

Andra typiska saker för Australien:

1. Vänstertrafik. Största skillnaden från vårt land och mer än 90% av jordens övriga länder. I början gick man och funderade på vad vår regering sysslade med när de den där natten mellan 2a och 3e september 1967 beslutade att bara byta sida. Vi märkte sen att det går att komma in i vänstertrafik också. Man har ju kört en lägenhet på Sydneys mest trafikerade gator, det gick.
2. Ljudet som uppstår när röd gubbe blir grön. Man står och väntar på att få gå över gatan och slumrar till lite för att det tar så lång tid. Då uppstår ett ljud som får en att tänka på lasermannens goda dagar. Då vaknar man till liv och korsar.
3. Blinda. Finns mycket blinda människor i detta land. En gång när jag gick en promenad på tågstationen såg jag nästan en blind kille traska in med sin käpp i en tiggare som satt vid kanten. Jag kollade glatt och hade precis börjat le när det sprang fram en alldeles för snäll äldre herre och guidade den blinde runt tiggarn istället. Sorgligt.
4. Gatumusikanter. Detta är nog något som är vanligt i de flesta stora städer, skulle nog vilja säga alla till och med. Men det skiter jag i, det är vanligt här i af. De som är bra tjänar riktigt mycket pengar. Igår såg vi en som kunde spela gitarr med bara en hand. Han tjänade riktigt mycket pengar.
5. Enarmade banditer. Vi har haft förmånen att se fyra personer med bara en arm. Uppfriskande. Jon körde följa john med en av dem, avslutade med att göra armhävningar.
6. Tama djur. Jag tänkte citera vår bortflugne vän Goliat första dagen i Sydney: "Det är inte så vanligt med hundar i den här staden". Det är hundar precis överallt och ingen av dem har koppel. Måste berömma dem för den pli de har på sina djur. Vi har sett två med tama fåglar också. En med en papegoja på cykelstyret och en med en nymfparakit på huvudet.
7. Den kraftiga alkoholkonsumtionen. Här tänker ni säkert: "Oj vad han trivs nu, den där Freyr.". Till er skulle jag vilja säga: "Ja". Finns alltid någonstans att ta sig den där eftermiddagspilsnern och man vet att vart man än går kommer man stöta på någon som tänkte exakt samma sak som jag vid exakt samma tillfälle.
8. Asiater. Varannan person man stöter på är Asiat, varenda taxichaufför är Asiat och varenda knegare på Mcdonalds, Burger King (som för övrigt heter Hungry Jacks här nere), Kentucky fried chicken och Subway är Asiat. Detta är dock bara något som är vanligt i Sydney. Men som känt så bor vi just nu i Sydney vilket gör att detta är det som är vanligt i Australien.
9. Avstånden mellan allt. Vart man än ska så är det långt. Och vart man än ska tar det en timme att ta sig till. Det här landet är fruktansvärt stort.
   
   

Anledningen till att jag vart på dåligt humör är för att jag och Jon har bråkat, två gånger. Det finns faktiskt stunder då man vill döda, det förstår alla. Det förstår även jag och Jon. Det första bråket vi hade handlade om att vi lyssnade på en låt. Då hävdade jag vänligt med bestämt att den låten är en copy på en annan låt. Jon hävdade att det inte var en copy. Sen bröt helvetet lös. I andra bråket var det handgemäng inblandat. Jon tyckte en natt att jag snarkade lite för mycket. Då gick han fram till mig och vände på mig så jag slutade. Han passade också på att ge mig några njurslag och doppa pungen i mitt bakhuvud. Efter det gick jag en trappa ner på toaletten för att kissa blod. Efter det gick jag upp igen, ställde mig bredvid hans säng, tog av mig mina kalsonger och la mig naken på honom. Hans första reaktion var att kramas och mysa. När han sen märkte att jag var naken puttade han ner mig från sängen, väldigt hårt. Jag blev då förbannad och skulle slå honom. Han blev så ännu mer förbannad och skulle slå tillbaks. Vi var riktigt arga på varann och pappa Anthony var tvungen att lugna ner oss. Det var tur för annars hade våra väggar vart täckta av blod just nu. Man skulle kunna säga att jag vann själva slagsmålet men Jon vann det känslomässiga. Detta med tanke på att jag var naken. Lite svårt att ta en person som är naken på allvar. En liknande känsla hade jag när två kompisar började bråka på halloween en gång i tiden. Ansvarsfull som jag är skulle jag gå i mellan och stoppa bråket. Mindre lyckat med tanke på att jag såg ut såhär.

Jag och Jon har nu hämtat oss från otrevligheterna och har beslutat oss för att aldrig mer göra om dessa misstag. Imorgon ska jag försöka vakna tidigare än honom och ge honom en brakfrukost på sängen. Efter det ska han få en blöt kyss, rätt på munnen.

Hoppas ni får en trevlig dan före dopparedan. Min dan före dopparedan kommer börja med att jag går ut några timmar för att se om solen kan lysa på mig. Sen ska jag jobba i tre timmar. Sen ska jag ladda för dopparedan då det också blir jobb och diverse festligheter hemma hos min kära vän och gamla kollega Hanna. 

Med vänlig hälsning

Freyr

Idag vaknade man upp tidigt för att hinna till konstapelstationen och betala den skuld jag är skyldig dem. 1400 svenska riksdaler fattigare. Ändå var man relativt glad när man lämnade dem för de visste inte vad jag visste. Jag har inga kalsonger på mig idag. Fri som en fågel gick jag på gator och torg och köpte mig en kaffe i den lokala kafferian. 

Igår anlände Jons syster Klara och hennes vän Ellen. Jag var den som fick gå och möta dem eftersom Klaras fantastiska bröder hävdar att de var upptagna. De fick ta en dusch på vår toa där låset inte funkar och sen drog vi till stranden. Ellen hade nyss spytt så hon luktade skit i munnen. Jag köpte en pastasallad till henne, hon åt fyra tuggor. Bondi beach var destinationen. De var glada över att vara framme. Då kom jag att tänka på hur härligt det var att äntligen komma fram efter 28 timmars flygande. Efter det kom jag på hur glada alla var helgen innan jag och mina vänner lämnade Svearike.

Mina vänner Macki och Ekan. Macki vinkade glatt och sa: "Hejdå! Hoppas vi aldrig mer ses!" Ekan sa då: "Ner med näven, han är inte värd det!".

Gamla klasskompisarna Linus och Albin. De kom inte ens in för att säga hej. Jag skulle ta lite frisk luft och de hade bara vägarna förbi sa de. De gick sen på en annan fest.

Mina gamla kollegor Jonas Lätt, Johanna, Martina och Lina Lätt. "Nu kan vi äntligen börja jobba med riktig kundvård", sa Jonas.

Ytterliggare två gamla klassvänner, Donni och Linuz Viggo Mortenssen. Donni pekade på mig så började båda skratta.

Gladast av alla var de här två, Svärfar Lars med sin kvinna Annika. "Nu slipper vi dig, ditt svin", sa Lars. "Aaaaaaah!" skrek Annika då.

"Fuck off, nu kan man äntligen vara sig själv igen." Sa Erik. Anton nickar instämmande.

Så var den festen. Riktigt rolig fest var det med massa folk man kände och bara några få man inte kände.

Hur som helst. Sen vi hördes av sist har vi hunnit vara på en julkonsert som får klingande julkort att likna ett luciatåg med lågstadieelever. De hade massa kostymer och några av Australiens mest kända skådespelare.

Såhär såg scenen ut ett tag. De hade gardiner de drog undan så kom det fram massa pepparkaksfolk och muffins. Jag var imponerad. Den största skillnaden mellan detta och klingande julkort är att man sitter i publiken med shorts och t-shirt. Man behöver inte den där oron över vart man lägger sin jacka utan att den blir stulen. När man sen gick ut var det varmt. Suveränt. Utanför stöter man på två intressanta människor också.

Nalle Puh med tillhörande bihang. Hon trodde hon var lika häftig som Nalle och var med på varenda idol-bild. Ingen fattade vad hon höll på med. "Det är ju bara ett barn" sa Jon och log sitt bredaste leende.

Givetvis får man också till en look-a-like. Anthony hävdar fortfarande att han inte är lik den här killen. Alla andra hävdar att han är lik den här killen.

Jag hoppas ni njuter av tillvaron. Vi har kommit på fötter nu och njuter av allra högsta grad. Ikväll anländer hela familjen Jonasson, på vår avslutningsmiddag hemma hos familjen Sollenby lovade de att de skulle ta hand om mig. Jag hoppas för allt i världen inte att det blir sämre än när jag umgicks med bara bröderna. Ständig denna fantastiskt roliga humor och slag under bältet.

För alla er på bilderna från avslutningsfesten vill jag bara skryta lite. Det är minst 25 grader, nästintill strålande sol och jag är ledig från jobbet på en tisdag. I eftermiddag ska jag på Jay-Z och U2 konsert i den gamla olympiska arenan (om biljetterna inte är fake förstås). Smaka på den!

Ha det gott!

Er vän och pojkvän

Freyr

Igår var en härlig dag, förutom när jag satt och åt frukost och möttes av Anthony och Oscar som skulle till stranden och bränna sig. Jag satt och väntade på att klockan skulle bli tillräckligt mycket så jag kunde åka och jobba. Jag tackade inte Gud för den när det var klarblå himmel och strålande sol. När jag har lediga dagar ska han envisas med att ställa fram sina moln och kanske hälla en droppe vatten eller två över mig. Förutom idag, för det är nämligen strålande sol och klarblå himmel idag. Men då har han istället gett mig ett tungt huvud så jag inte orkar flytta min kropp från sängen. 

Jobbet går i af bra och de är snälla mot mig. Det härliga är att man får betalt i kontanter direkt i näven när arbetsveckan är slutförd. De körde inte riktigt den stilen på mitt gamla jobb. Jag gillar den nya metoden bättre. Man känner att man lever efter att man gått från arbetet när man ser pengarna i handen framför sig. Be er chef köra samma stuk till er så ska ni känna att arbetslivet blir bra mycket bättre. En annan anledning till att det känns bra kan ju vara för att man vet att man alltid har en efter-jobbet-öl som står och väntar i kylen. En tredje anledning kan vara att det är ca 25 grader och sol när man går från arbetet. Be er chef komponera ihop detta så blir man glad över att ha pengarna i handen som man kan lägga på ölen nästa dag. Det med vädret blir svårt. Åk iväg över vintern eller något. 

Såhär ser jag ut när jag jobbar, t-shirt och förkläde. Jag blir tilldelad diverse olika färska kryddor, sallad och potatis med rolig form i början av dagen. Det ska jag tvätta av i diskhon ni ser i bild. På de färska kryddorna ska jag sen plocka av bladen och slänga stjälkarna. Fruktansvärt träligt och det är helt omöjligt att göra det snabbt. Sen ska man snurra runt det i en sån där salladstork så det blir torrt och fint. Sen lägger man ner det i en plastburk med lock och ställer in det i kylen. Salladen gör man ungefär likadant med och potatisen skrubbar man lite så jorden försvinner. Detta ska man sen mixa med att en gång om dagen tvätta fritösen och ta hand om all disk som kocken lägger i den andra diskhon som också syns i bild. Svårare än så är det inte. Här står jag runt fem timmar om dagen och sköter mina uppgifter på ett ypperligt sätt så jag kan fortsätta leva vidare i detta klimat. Det är ju självklart lite ledsamt att missa de där soltimmarna mitt på dagen men då tänker man bara såhär: "Det kommer fler soliga dagar". För här måste man inte skynda sig till persiska viken på vätterstranden för att ta våra på en av de tre dagar man får där termometern visar över 25 grader celsius. 

Den här veckan fick jag betalt 2 gånger och kammade in ca 1800 pix för fyra dagars arbete. 2 av dagarna var kortare än vanligt ppå grund av mindre att göra. Detta behövde givetvis firas och vi hade inflyttningsfest med grill. Det kom lite goda vänner som var svenska och det kom lite goda vänner som var från utlandet. Det blev en rätt bra tillställning. Inte så mycket folk men i af några stycken. Vi kom på efter ett tag att vi har ju egentligen ingen att bjuda så det blev faktiskt jättelite folk. Men burgarna var goda i alla fall, de åt vi upp. Sen åkte vi in till stadens mest centrala delar och levde loppan. Nu har man vaknat upp och känner att man hade kul igår. Sorgligt att man alltid ska må som sämst efter att man haft kul. När man gör tråkiga grejer får man höra att det känns bra efteråt. Vad säger man när man ska ha kul? Ja vi går och har lite kul, du kommer må piss efteråt. 

Nu ska jag äta en dyr frukost. Jag vaknade nämligen av Jon idag som lada ansiktet på min sängkant och sa: "Mamma vill att vi ska lägga mycket pengar på mat, så nu vill jag att du vaknar gubben" samtidigt som han log sitt bredast leende. Efter det ska vi till stranden och bada i saltvatten. 

Sov sött.

Er Freyr

Idag eller rättare sagt i förrgår när anton jobbade gick jag och grabbarna på en liten tur. Oscar som har fått strikta direktiv av sin mamma att bjuda på diabildvisning när han kommer hem ville skapa lite material. Så vi besökte först darling harbour och sedan operan.

Efter den här bilden fick Oscar en strålande idé. "Vi tar en bild på varandra då . . Samtidigt!!"

"Känns inte det lite kinesaktigt? Men visst, det här är din dag Oscar." svarade jag.

Sen hittade vi en ensam broder. Han hade tagit av sig skorna. Men han satte på sig dom igen när vi kom.

Vi gick vidare och såg lite flickebarn i uniform. Vi såg ungefär lika många höga hus.

Oscar hittade sedan en "fräck" (som han uttryckte det) fontän.

"Den måste jag ju bara gå ner i! Fota mig när jag sitter på den där kulan." sa han.

"Syns mina biceps?!" ropade han.

"njaa" svarade jag.

"Ne men zooma då!"

Sedan styrde vi kosan mot operahuset. På vägen hittade vi ett rätt gött band vid namn Set Sail stog och spelade på gatan. Vi stannade för att lyssna och ge några slantar.

Sen fortsatte vi våran promenad och landade vid operahuset.

Här är en bild http://www.mintur.se/restips/bilder/large/1925_1202741035.jpg

Sen gick vi en trappa ner och satte oss i operabaren.

Efter det klagade Oscar på att han hade fått solsting. Vi åkte hem.

Sen kom Anton hem och vi gick och spelade fotboll i parken.

Anton hade även med sig en överraskning hem.

Här säger Oscar godnatt.

Hoppas alla har det bra.

Hejdå.

Mvh

SIMON!!!!!!!!!11111

Nu sitter man här, likt en ensamvarg och är glad över de angenäma stunder man blir serverad i livet. Konstigt ibland att man kan vara en lycklig man när man somnat skönt klockan tio på kvällen för att vakna upp vid tvåsnåret klarvaken till ljudet av en som snarkar, en som stönar till lite då och en som ligger helt tyst, samtidigt som man inser att man nog inte kommer kunna somna om förrän det är dags att gå upp. Då kommer det självklart bli så att man är helt utslagen när man vaknar så att man inte orkar gå upp. Istället ligger man och snoozar lite för länge så man missar att duscha och får springa till arbetet istället. Klassiker som jag tror varenda en på hela jorden vart med om.

Jobbade lite idag, fick ett sms igår kväll om att det inte hade vart mycket att göra så istället för 12pm skulle jag börja 2pm. Jag blev inte det minsta ledsen utan pallrade mig dit i rättan tid för att börja med att rensa fritösen. Därefter såg jag att det faktiskt inte var mycket att göra så det blev en bra arbetsdag. I morgon kommer nog bli tuffare, då har de säkert underskattat hur mycket de behövde för denna kvällen så måste man stressa ihjäl sin kropp för att komma i fas igen. Typisk missbedömning som alla arbetsgivare någon gång gjort och som knegare blir man alltid lika svettig.

Inte hänt jättemycket denna dag, desto mer igår när vi var ute och kände på diverse pubar i Bondi Beach. Det var en bra kväll där vi först kom in till ett ställe och blev lite ledsna för att alla satt och kollade på MMA bara (sporten från staterna där de är i en bur och slår varandra till döds), men efter ett tag blev det knock out vilket resulterade i kaos. Folk började skrika och slå av gjädje, hoppade på borden och svor. Där kände vi att folket där inne levdde i af. Då blev det bättre sinnesstämningar och vi hade kul. Stötte på en ordningsvakt där inne och jag misstänker att han var över 2,10 meter lång. Jag frågade honom på bra engelska hur lång han var. Han svarade kort och gott: "Doesn't matter.". Har man Guliver framför tjatar man inte så jag lät det vara för ett tag. Gick sen fram igen till honom och fick exakt samma svar den gången också. Tråkig kille. Om han hade frågat mig en liknande fråga hade jag svarat: "Ca 1,82 meter. Lite osäker för jag har inte mätt mig på ett tag, men däromkring landar jag.".

Idag när jag hade kommit hem från jobbet gick jag till mina kära vänner och sa hej. Tänkte då vila ett tag men fick inte. Istället stack vi och lirade lite boll i en park som Anthony sa att han hade sett en gång när han var ute på löparrunda. Nu tänker en del säkert såhär: "Va?! Har Anthony börjat springa?!". Då säger jag såhär: "Han gick i raskt tempo ner för trapporna och tog på sig skon lite för fort, därefter stannade nästan hans hjärta men han samlade ändå krafterna för att ta sig till närmsta pub för att fira hans fina tankesätt med en öl eller sex."

Hur som helst, på vägen dit gick vi över gatan. När vi lyssnade in i en bil hör vi att låten Freestyler med Bomfunk mc's spelas på högsta volym. Sen öppnar vi våra ögon för att se att en tjock medelålders kvinna sitter och dansar stenhårt till låten inne i bilen. Svänger med armarna och försöker få det hårde hip hop ansiktsuttrycker. Vi stannar kvar i chock och pekar och skrattar på henne för det var bland det märkligaste man sett i hela sitt liv. Sen blev det grönt och hon rivstartade iväg samtidigt som hon pekade framåt. Kanske inte låter kul i text men det är kul, även i text. Vi hittade i af parken och blev glada. Sen körde vi lite boll och jag blev varm. Sen kom vi hem och somnade sådär tidigt. Rätt skönt ibland. En bra måltid åt vi innan vi somnade, så nu har vi gjort mamma Jonasson glad. Har fått lite inspel från olika håll och vi måste givetvis leva upp till dem alla. Idag blev det ingen öl men massa bra mat. Alla andra dagar har vi ätit sådär mat och kryddat det med en del öl. Nu har vi gjort biten med bra mat och ingen öl så det är ju avklarat så att säga. Nu kan vi fokusera helt och hållet på roligare saker.

Nu somnar jag.

Chip Chop!

Freyr