Jon, Freyr och Goliat på vift

Ni får ursäkta avbrottet, men det är nämligen så att jag har upplevt några av dom bästa dagarna i mitt liv.

Dom placerar sig inte på första plats men inte långt därifrån på bästa-dagarna-i-livet-listan. För en gångs skulle tog Anton på sig den lite tråkigare men ack så viktiga uppgiften och åkte iväg till Brisbane för att lämna tillbaka vanen. Det blev så att Anton åkte iväg själv. Oscar var sugen på att åka med för att få chansen att uppleva lite mer av Australien. Och tyckte att nu var det ett bra ögonblick.

Anton tvekade lite med anledningen:

"Det kanske inte blir att du får se så mycket eftersom jag måste vara hemma på onsdag så blir det ju bara dit och vända. Bättre att vi tar en trip någon annan gång."

Anthony kunde tänka sig att följa med för sällskapets skull. Men fick också ett nej.

Antons anledning:

"Frank var sugen på att hänga med så jag ska kolla med honom."

Jag själv behövde inte fråga för Anton hade redan klargjort för mig att:

"Det är ju bättre du stannar hemma och är redo ifall dom skulle ringa in dig på jobbet. Sen har ju vi hängt ihop i en och en halv månad, så det gör ju inget om vi är ifrån varandra ett par dagar."

"Ja, ja. . Som du vill då" sa jag.

Jag funderade mycket på det han hade sagt. "Har han redan tröttnat? Och vi som precis har skaffat villa och söner." tänkte jag. Efter mycket grubblande valde jag att lägga det åt sidan och istället ta med mig Oscar och Tony till stranden. Det var perfekt väder. Klarblå himmel, strålande solsken, 30 grader, härliga vågor i vattnet.

Nysolad, nybadad och allmänt nöjd gick vi sedan vidare för att stöta på det roligaste som hände den dagen. Det var en samling kinesiska skolflickor. Hann knäppa en bild på det.

Det näst roligaste var när jag satt vid ett bord. Mittemot mig satt ett gäng glada vänner och drack öl i solnedgången. När dom hade druckit upp första glaset sprang dom sitt snabbaste för att köpa en ny. Sedan tillbaka till bordet för att lugnt och stilla dricka upp den.

Vi lämnade sedan Bondi för den här gången. På bussen hem tog jag en skön tupplur, då man var rätt matt efter att ha legat i solen hela dagen. Men vaknade innan vi skulle hoppa av.

"Vart ska vi nu?" frågade Oscar eftersom han inte kände sig riktigt hemma i området ännu.

"Behöver vi ingen karta?" fortsatte han fråga. "Tja, man skulle ju kunna använda karta. Men det behövs inte. Det är bara följa mig." svarade jag självsäkert. "Jaha. . " tänkte han, det såg man på honom.

Så vi började gå. Först gick vi vänster tills vi kom fram till en korsning. Där tog vi höger för att sedan gå vänster igen. Hem ljuva hem. Inte nog med att vi var hemma. Vi hade även lite kvällssol på baksidan. Där satte vi oss och hade en egen liten fest.

Vi var så glada och lyckliga när vi satt där. Hela livet var så härligt. "Så har vill vi jämt ha det" ville Tony att vi skulle säga i kör på hans kommando. Och eftersom vi var helt utan bekymmer gjorde vi det. Sedan gick vi in för att välja sängplats. Skulle det bli antons säng, soffan eller min egna?

Såhär såg det ut när vi gick och la oss:

Vi har taknfönster på rummet, så månen lyste in. Det är tur att man har en skön säng.

Under natten, när jag sov som djupast fick jag ett sms av Anton med texten: "Du anar inte hur mycket jag saknar dig nu!" Jag valde att svara: "Det är ömsesidigt. Men du gör ett riktigt gott jobb. Och vi ses snart igen."

Jag vaknade upp ungefär 7 gånger den natten. Kallsvettig och panikslagen. Jag drömde massa otäcka mardrömmar om Anton. Efter mitt sjunde uppvaknande ville jag inte drömma dessa hemska drömmar mer. Jag bestämde mig då för att gå en promenad. Jag kände mig lite hungrig så jag smet in på ett café för att få mig något att äta. Jag klev in med gråten i halsen och sa såhär: "Jag har haft en jättejobbig natt. Har inte kunnat sova på grund av att jag varit så orolig för min vän som är ute och åker alldeles ensam. Ge mig det bästa du har!" Hon svarade då såhär: "Du ser ut att behöva en toast!" En toast? Tja, en toast skulle nog göra mig gott. En toast skulle göra alla gott egentligen. Vem blir inte glad av en toast? "One toast a day, keeps the doctor away!" utbrast jag. Det finns inte någon i hela världen som kan få toast att låta äckligt. Jackie Arklöv kan det inte, Hagamannen kan det inte. Inte ens en trött hemkunskapslärare med skånska som modersmål kan det. Jag köpte toasten och åt med glädje upp den.

Därefter skulle jag stöta på nästa glädjeämne. Jag gick ner till parken och satte mig. Spelade en omgång rapid roll. "NEW RECORD!" utbrast jag när jag fick game over. 588 poäng (ca 4116 svenska poäng).

På vägen hem stoppade en kvinna mig och ville att jag skulle göra ett kissprov. "Clean." sa hon. Jag fattade ingenting men var ändå glad över nyheten. Jag fortsatte min promenad hemåt. I höjd med passagen till vårat hem stötte jag på Anton som nyss var hemkommen. Vi kramades länge och väl. "Låt oss aldrig vara ifrån varandra igen" bestämde vi. Och sedan tog jag med honom till stranden där han fick vila lite. Det såg han ut att behöva.

Ikväll blir det nog en god måltid och en löparrunda. Imorgon är det dags för arbete.

Ha en trevlig dag!

Med vänlig hälsning,

Simon