Jon, Freyr och Goliat på vift

Idag vaknade man upp tidigt för att hinna till konstapelstationen och betala den skuld jag är skyldig dem. 1400 svenska riksdaler fattigare. Ändå var man relativt glad när man lämnade dem för de visste inte vad jag visste. Jag har inga kalsonger på mig idag. Fri som en fågel gick jag på gator och torg och köpte mig en kaffe i den lokala kafferian. 

Igår anlände Jons syster Klara och hennes vän Ellen. Jag var den som fick gå och möta dem eftersom Klaras fantastiska bröder hävdar att de var upptagna. De fick ta en dusch på vår toa där låset inte funkar och sen drog vi till stranden. Ellen hade nyss spytt så hon luktade skit i munnen. Jag köpte en pastasallad till henne, hon åt fyra tuggor. Bondi beach var destinationen. De var glada över att vara framme. Då kom jag att tänka på hur härligt det var att äntligen komma fram efter 28 timmars flygande. Efter det kom jag på hur glada alla var helgen innan jag och mina vänner lämnade Svearike.

Mina vänner Macki och Ekan. Macki vinkade glatt och sa: "Hejdå! Hoppas vi aldrig mer ses!" Ekan sa då: "Ner med näven, han är inte värd det!".

Gamla klasskompisarna Linus och Albin. De kom inte ens in för att säga hej. Jag skulle ta lite frisk luft och de hade bara vägarna förbi sa de. De gick sen på en annan fest.

Mina gamla kollegor Jonas Lätt, Johanna, Martina och Lina Lätt. "Nu kan vi äntligen börja jobba med riktig kundvård", sa Jonas.

Ytterliggare två gamla klassvänner, Donni och Linuz Viggo Mortenssen. Donni pekade på mig så började båda skratta.

Gladast av alla var de här två, Svärfar Lars med sin kvinna Annika. "Nu slipper vi dig, ditt svin", sa Lars. "Aaaaaaah!" skrek Annika då.

"Fuck off, nu kan man äntligen vara sig själv igen." Sa Erik. Anton nickar instämmande.

Så var den festen. Riktigt rolig fest var det med massa folk man kände och bara några få man inte kände.

Hur som helst. Sen vi hördes av sist har vi hunnit vara på en julkonsert som får klingande julkort att likna ett luciatåg med lågstadieelever. De hade massa kostymer och några av Australiens mest kända skådespelare.

Såhär såg scenen ut ett tag. De hade gardiner de drog undan så kom det fram massa pepparkaksfolk och muffins. Jag var imponerad. Den största skillnaden mellan detta och klingande julkort är att man sitter i publiken med shorts och t-shirt. Man behöver inte den där oron över vart man lägger sin jacka utan att den blir stulen. När man sen gick ut var det varmt. Suveränt. Utanför stöter man på två intressanta människor också.

Nalle Puh med tillhörande bihang. Hon trodde hon var lika häftig som Nalle och var med på varenda idol-bild. Ingen fattade vad hon höll på med. "Det är ju bara ett barn" sa Jon och log sitt bredaste leende.

Givetvis får man också till en look-a-like. Anthony hävdar fortfarande att han inte är lik den här killen. Alla andra hävdar att han är lik den här killen.

Jag hoppas ni njuter av tillvaron. Vi har kommit på fötter nu och njuter av allra högsta grad. Ikväll anländer hela familjen Jonasson, på vår avslutningsmiddag hemma hos familjen Sollenby lovade de att de skulle ta hand om mig. Jag hoppas för allt i världen inte att det blir sämre än när jag umgicks med bara bröderna. Ständig denna fantastiskt roliga humor och slag under bältet.

För alla er på bilderna från avslutningsfesten vill jag bara skryta lite. Det är minst 25 grader, nästintill strålande sol och jag är ledig från jobbet på en tisdag. I eftermiddag ska jag på Jay-Z och U2 konsert i den gamla olympiska arenan (om biljetterna inte är fake förstås). Smaka på den!

Ha det gott!

Er vän och pojkvän

Freyr