Helgliv kryddat med procent
Hej allesammans!
Ursakta avbrottet, vi lever fortfarande i mobilt hus.
Nu ar jag sadar ensam igen. Jon vaknade tidigt i morse och jag horde honom springa ner for trappan fran overvaningen. Han skrek pa oforstaelig svenska och var jatteglad. Jag fragade varfor och han svarade: "Jag ska till jobbet" och log sitt bredaste leende. Jag slog honom da pa ogat sa han borjade grata och forklarade for honom att det inte ar kul att jobba. Han blev da pa samre humor och gick till bussen med svensen mellan bena. Jag somnade om och kanner mig ratt utvilad idag. En av anledningarna till det kan vara att solen inte skiner idag. Det ar molnigt och har regnat hela natten. Nar man ar i det stadiet som jag ar i nu blir man riktigt glad over att det regnar. Da kan man sova i en bil till langre an nio pa morgonen utan att vakna upp i en sang som ar dyngsur av kroppsvatskor. Det ultimate hade vart om inte sangen hade trillat ihop inatt sa jag haft mer an 50 cm att ligga pa. Men man far vara glad at det lilla.
Jag har hunnit med ca 40 omgangar av mobilspel idag. Sen trottnade jag och gick till ett internetcafe. Stotta pa Hanna pa www och vi bestamde att jag skulle besoka henne idag och stora henne nar hon gor ett engelskaprov. Kanske kommer hinna utnyttja hennes gym ocksa som de har, dra nagra vandor i swimmingpoolen och basta efter det. Ingen av dessa grejer fick vi med i vanen namligen. Da far man vara glad at andras lycka och lara sig hur man gor for att samtidigt dra nytta av det, underbart.
Helgen har var helt suveran. Vi borjade det hela med att leka rovare pa stadens alla krogar och stotte pa nagra av Sebbes vanner. Kom sen hem vid samma tid som vi gick upp i Gatton och vaknade upp svettiga. Dagen efter kom jag och Jon inte pa nagot att gora. Nar allt kandes hopplost och vi brakat lite fick han ett textmeddelande av var svenska van Emma som vi stott pa. Hon skulle traffa sin svenska kompis som jobbar som bartender. Vi hakade givetvis pa och det visade sig att Elin som hon heter var en riktig karaktar. Hon kande till allt som man behover kanna till och kande dessutom varenda person hon gick forbi. Hon slutade heller aldrig prata. Jag och Jon var i chock och vi kom pa oss sjalva med att vi vart helt tysta i ca 40 minuter innan vi ens sa hej till henne. Det var bara haka pa sa att saga nar hon korde sitt race. Jag tror anda vi var ganska bra bihang. Sen discodansade vi och kollade pa en uteliggare som lag och sov pa gatan i skrek i somnen. kom sen hem vid samma tid som vi gick upp i Gatton och vaknade upp svettiga. Denna dag var lordag. Da kom vi pa att var kare van Tommi hade planerat att testa pa kroglivet i stan. Vi kande att vi var ju ocksa tvungna att testa pa det. Sa vi gjorde det. Darefter kom vi hem till Hanna och Tommi och Viktor och Sophie och avslutade festligheterna dar. Kom sen hem vid samma tid som vi gick upp i Gatton och vaknade upp svettiga. Pa sondagen satt vi bara still. Forutom nar vi gick for att ata.
Nu har jag inget mer att saga. Ska ta en liten promenad och forsoka bli av med lite underhudsfett.
Pa aterseende!
Vanlig halsning
Er van och kollega
Freyr
Ursakta avbrottet, vi lever fortfarande i mobilt hus.
Nu ar jag sadar ensam igen. Jon vaknade tidigt i morse och jag horde honom springa ner for trappan fran overvaningen. Han skrek pa oforstaelig svenska och var jatteglad. Jag fragade varfor och han svarade: "Jag ska till jobbet" och log sitt bredaste leende. Jag slog honom da pa ogat sa han borjade grata och forklarade for honom att det inte ar kul att jobba. Han blev da pa samre humor och gick till bussen med svensen mellan bena. Jag somnade om och kanner mig ratt utvilad idag. En av anledningarna till det kan vara att solen inte skiner idag. Det ar molnigt och har regnat hela natten. Nar man ar i det stadiet som jag ar i nu blir man riktigt glad over att det regnar. Da kan man sova i en bil till langre an nio pa morgonen utan att vakna upp i en sang som ar dyngsur av kroppsvatskor. Det ultimate hade vart om inte sangen hade trillat ihop inatt sa jag haft mer an 50 cm att ligga pa. Men man far vara glad at det lilla.
Jag har hunnit med ca 40 omgangar av mobilspel idag. Sen trottnade jag och gick till ett internetcafe. Stotta pa Hanna pa www och vi bestamde att jag skulle besoka henne idag och stora henne nar hon gor ett engelskaprov. Kanske kommer hinna utnyttja hennes gym ocksa som de har, dra nagra vandor i swimmingpoolen och basta efter det. Ingen av dessa grejer fick vi med i vanen namligen. Da far man vara glad at andras lycka och lara sig hur man gor for att samtidigt dra nytta av det, underbart.
Helgen har var helt suveran. Vi borjade det hela med att leka rovare pa stadens alla krogar och stotte pa nagra av Sebbes vanner. Kom sen hem vid samma tid som vi gick upp i Gatton och vaknade upp svettiga. Dagen efter kom jag och Jon inte pa nagot att gora. Nar allt kandes hopplost och vi brakat lite fick han ett textmeddelande av var svenska van Emma som vi stott pa. Hon skulle traffa sin svenska kompis som jobbar som bartender. Vi hakade givetvis pa och det visade sig att Elin som hon heter var en riktig karaktar. Hon kande till allt som man behover kanna till och kande dessutom varenda person hon gick forbi. Hon slutade heller aldrig prata. Jag och Jon var i chock och vi kom pa oss sjalva med att vi vart helt tysta i ca 40 minuter innan vi ens sa hej till henne. Det var bara haka pa sa att saga nar hon korde sitt race. Jag tror anda vi var ganska bra bihang. Sen discodansade vi och kollade pa en uteliggare som lag och sov pa gatan i skrek i somnen. kom sen hem vid samma tid som vi gick upp i Gatton och vaknade upp svettiga. Denna dag var lordag. Da kom vi pa att var kare van Tommi hade planerat att testa pa kroglivet i stan. Vi kande att vi var ju ocksa tvungna att testa pa det. Sa vi gjorde det. Darefter kom vi hem till Hanna och Tommi och Viktor och Sophie och avslutade festligheterna dar. Kom sen hem vid samma tid som vi gick upp i Gatton och vaknade upp svettiga. Pa sondagen satt vi bara still. Forutom nar vi gick for att ata.
Nu har jag inget mer att saga. Ska ta en liten promenad och forsoka bli av med lite underhudsfett.
Pa aterseende!
Vanlig halsning
Er van och kollega
Freyr
Härliga stunder och drömliv
Tjabba allesammans! Hoppas ni har det bra. Jag har det bra, Jon har det bra, Sebbe har det bra och Goliath har det bra. Idag är det lite molnigt dessvärre. Vi väljer då att ta en buss som tar en timme med destination coogee beach. När det är molnigt i detta land har man ändå möjlighet att bränna sin hud, vilket med största sannolikhet kommer bli ett faktum inom två timmar. Jag bad Jon smörja in min rygg tidigare idag men han vägrade på grund av att det bor några tyska kvinnor bredvid oss på parkeringen. Varje dag när Jon vaknar går han direkt över till deras bil och knackar hårt på rutan så de vaknar och skriker på ett främmande språk. Jon väljer då att inte säga något utan ler bara dirt bredaste leende åt dem. Sen traskar han över till busshållplatsen och åker till jobbet. När jag vaknar däremot är det andra bullar. Jag har ju inget jobb att åka till så jag sätter mig bara i trädgården med en stark solkräm i min ena näve och billigt lådvin i den andra. Nu tänker ni säkert såhär: Åh! Vad skönt det måste vara att bara sitta i en stol och ta det lugnt utan tröja i november månad. Till er skulle jag vilja säga såhär: Det är fantastiskt härligt. När Jon sen kommer hem skäller han ut mig efter noter för att jag inte städat lägenheten utan bara suttit stilla hela dagen. Jag daskar honom då lite lätt på stjärten och säger: Vad fin du är idag gubben. Då blir han på bättre humör, ger mig en blöt kyss och säger: Du är en så bra sambo Anton Freyr. Jag vill inte byta ut dig mot någon i hela världen. I förrgår var vi på bio igen. Såg den där nya Harry Potter. Man satt där och gjorde sitt bästa för att hänga med i den snabba engelskan. Efter ett tag kom jag på att jag inte ens hängde med i handlingen. Dumbledore hade tydligen dött och gett Harry uppdraget att hitta massa halsband. Harry hade skaffat sig en flickvän. Jag fick reda på det genom att han började hångla med Ron Weasleys lillasyster i köket helt utan anledning. Sjukt. Filmen var rätt dålig också. Det som hände innan filmen var bra mycket roligare. Hanna ville också kolla på filmen med oss. Tog då med sig sin sambo Tommy. När vi stötte på dem utanför bion visar Det sig att Sebbe och Tommy är gamla klasskompisar. Helt sjukt.
Hoppas det går att läsa någorlunda. Hejdå. mvh Freyr
Nitlott med bra avslutning
Tjingeling allesammans!
Fint vader, lika varmt som de dar tva veckorna vi hade i Sverige i somras. Solen star mitt pa himlen sa man bara har pyttelite skugga under sig. Som toppen pa isberget ar det inte ett moln pa himlen. Exakt sahar hade jag det nar jag vaknade i mitt kvava hus i morse. Jon hade redan lamnat mig for att tjana lite pengar till hushallet och jag gick och kissade pa en offentlig toalett. Pissoaren ar i cement, finns bara kallvatten att vaska handerna med och tvalen ar standigt slut. Dromliv? Jag har aldrig haft det battre.
Igar var jag pa den dar andra intervjun som jag talat om tidigare. Hoppade pa bussen vid kvart over atta, hoppade av pa centralstationen, gick i jordens trottaste tunnel for att sen ga vilse nar jag nastan var framme och kom for sent. Detta var dock okej eftersom festen inte hade borjat pa arbetsplatsen annu. Nar man suttit ner en stund fick man traffa en kille i svarta, fina byxor och skjorta. Sjalv hade jag smutsiga skjorts och t-shirts pa mig. Vi traskade ner mot storstaden tillsammans med en annan som ocksa sokt jobbet och tva killar till som knegade. Val framme pa destinationen, som var i en korsning framfor en staty forestallande drottning Elisabeths mamma, tog de tre arbetarna pa sig en rod roda korset t-shirt och bara stoppa folk som var pa vag till jobbet. "Vad i helsike ar det har?" tankte jag. Jobbet, som de kallar marknadsforing pa hog niva, visade sig alltsa vara att man stor folk som ar ute pa sin livs basta promenad for att prata om roda korset och fa dem att betala pengar en gang i manaden. Provosionslon pa det ocksa.
Jag sa sahar till han som hade hand om mig: "This is nothing for me". Darefter lamnade jag stallet. Nu kanske nagon av er tanker sahar: "For helsike min van, du ar ju fattig som en kyrkratta och ater direkt ur soptunnorna". Till er skulle jag vilja saga sahar: "Ta pa dig ett par hogklackade svarta laderstovlar, en jattekort kjol och ett slitet tublinne. Stall dig sen bakom Sesamhuset i Jonkoping och fraga medelalders man om de inte vill kopa lite tjanster for en billig slant". Det kan ju ocksa bli bra pengar i slutandan. Provosionslon.
Efter att jag lamnat gick jag en an en gang en promenad pa stadens gator. Satte mig utanfor operahuset och at en fruktansvart god macka som min van och sambo hade gjort at mig. Darefter gick jag och letade efter skyltfonster dar det fanns lappar som fragade efter personal. Alla ville ha cv av mig, nagot jag givetvis inte hade med mig. Jag gick da hem och satta mig i tradgarden. En liten del av det dar vinet ville ocksa gora mig sallskap. Sallskapsvanlig som jag ar sa lat jag givetvis vinet vara med under denna stund.
Idag sitter jag vid en dator och ska skriva ut mitt cv. Sen ska jag ga denna langa promenad igen och lamna mitt cv pa fyra olika stallen.
Dessa stallen ar:
1. En Italiensk restaurang som kockens hogra hand
2. En resebyra
3. Ett cafe
4. En souvenirshop bredvid operahuset.
Onska mig lycka till, eller good luck som vi sager har nere.
Ha en angenam vecka!
Er van
Freyr
Fint vader, lika varmt som de dar tva veckorna vi hade i Sverige i somras. Solen star mitt pa himlen sa man bara har pyttelite skugga under sig. Som toppen pa isberget ar det inte ett moln pa himlen. Exakt sahar hade jag det nar jag vaknade i mitt kvava hus i morse. Jon hade redan lamnat mig for att tjana lite pengar till hushallet och jag gick och kissade pa en offentlig toalett. Pissoaren ar i cement, finns bara kallvatten att vaska handerna med och tvalen ar standigt slut. Dromliv? Jag har aldrig haft det battre.
Igar var jag pa den dar andra intervjun som jag talat om tidigare. Hoppade pa bussen vid kvart over atta, hoppade av pa centralstationen, gick i jordens trottaste tunnel for att sen ga vilse nar jag nastan var framme och kom for sent. Detta var dock okej eftersom festen inte hade borjat pa arbetsplatsen annu. Nar man suttit ner en stund fick man traffa en kille i svarta, fina byxor och skjorta. Sjalv hade jag smutsiga skjorts och t-shirts pa mig. Vi traskade ner mot storstaden tillsammans med en annan som ocksa sokt jobbet och tva killar till som knegade. Val framme pa destinationen, som var i en korsning framfor en staty forestallande drottning Elisabeths mamma, tog de tre arbetarna pa sig en rod roda korset t-shirt och bara stoppa folk som var pa vag till jobbet. "Vad i helsike ar det har?" tankte jag. Jobbet, som de kallar marknadsforing pa hog niva, visade sig alltsa vara att man stor folk som ar ute pa sin livs basta promenad for att prata om roda korset och fa dem att betala pengar en gang i manaden. Provosionslon pa det ocksa.
Jag sa sahar till han som hade hand om mig: "This is nothing for me". Darefter lamnade jag stallet. Nu kanske nagon av er tanker sahar: "For helsike min van, du ar ju fattig som en kyrkratta och ater direkt ur soptunnorna". Till er skulle jag vilja saga sahar: "Ta pa dig ett par hogklackade svarta laderstovlar, en jattekort kjol och ett slitet tublinne. Stall dig sen bakom Sesamhuset i Jonkoping och fraga medelalders man om de inte vill kopa lite tjanster for en billig slant". Det kan ju ocksa bli bra pengar i slutandan. Provosionslon.
Efter att jag lamnat gick jag en an en gang en promenad pa stadens gator. Satte mig utanfor operahuset och at en fruktansvart god macka som min van och sambo hade gjort at mig. Darefter gick jag och letade efter skyltfonster dar det fanns lappar som fragade efter personal. Alla ville ha cv av mig, nagot jag givetvis inte hade med mig. Jag gick da hem och satta mig i tradgarden. En liten del av det dar vinet ville ocksa gora mig sallskap. Sallskapsvanlig som jag ar sa lat jag givetvis vinet vara med under denna stund.
Idag sitter jag vid en dator och ska skriva ut mitt cv. Sen ska jag ga denna langa promenad igen och lamna mitt cv pa fyra olika stallen.
Dessa stallen ar:
1. En Italiensk restaurang som kockens hogra hand
2. En resebyra
3. Ett cafe
4. En souvenirshop bredvid operahuset.
Onska mig lycka till, eller good luck som vi sager har nere.
Ha en angenam vecka!
Er van
Freyr
Marknad och mat man känner till
Hej allesammans!
Idag vaknade man upp på samma sätt som alla andra dagar, dyngsur av svett och trött. Naken var jag också. Dagen började med att Jon kommer ner från övervåningen och sätter sig i utkanten av mitt rum. Jag ber honom då ge mig en flaska med vatten. Jag får ett nej till svar. Fortsätter fråga var femte minut i ca en halvtimme men han fortsätter säga nej. Jag får då pallra mig upp och hämta det själv. Vi har inte pratat med varann sen dess.
Vi tog sen med oss två handdukar ut i trädgården för att få några soltimmar. Solen står nämligen högst upp på himlen idag och gassar utöver det vanliga. Soltimmar för mig innebär femton minuter, efter det är jag röd som en färdigkokt kräfta. På marknaden vi var på idag trodde folk att jag besökt ansiktsmålningen. När jag sa att jag inte hade det utan bara hade röd hud skrattade de åt mig och tog kort.
Det har inte hunnit hända jättemycket idag men vi har i af vart och handlat. Tacos skulle vi äta. När vi hade packat ner nästan allt vi behövde kom bröderna Jonasson på att de ville äta spaghetti med köttfärssås idag igen. Detta är en maträtt som vi ätit runt 25 gånger sen vi kom till det här landet. Jag blir också den som alltid får laga det. När man lagat klart tänker man att det bara är att sätta sig vid bordet och börja äta. Då kommer man på att bröderna Jonasson har ju varsin sån där Iphone som de inte kan slita sig ifrån. Då blir det givetvis jag som får stå för dukandet också. Tror ni att jag är den som får börja ta mat? Om svaret är ja, tro inte det för länge.
Bröderna Jonasson har också fruktansvärt rolig humor. När vi var ute och gick en sväng berättade jag för dem hur trött jag var igår och att jag nästan somnade igår när jag lutade mig mot ett biljardbord fick jag också in på ett hörn att en kille (riktigt lik Wayne Rooney) hade sagt till mig att jag borde ta en red bull. Då kom bröderna Jonasson på massa anledningar till varför han sagt det.
Anledning nr 1. Du är ful
Anledning nr 2. Du får vingar och har något att visa upp för en gångs skull
Anledning nr 3. Du är tjock och måste orka springa
Anledning nr 4. Du är tråkig att vara med så han ville att du skulle få vingar och flyga därifrån
Jag skrattade inte en enda gång när de sa de här sakerna. Nu kanske ni förstår hur ensam jag känner mig när Goliat åkt. Man visste att man alltid hade en axel att fälla sina tårar på.
Ha en bra dag!
Freyr
Idag vaknade man upp på samma sätt som alla andra dagar, dyngsur av svett och trött. Naken var jag också. Dagen började med att Jon kommer ner från övervåningen och sätter sig i utkanten av mitt rum. Jag ber honom då ge mig en flaska med vatten. Jag får ett nej till svar. Fortsätter fråga var femte minut i ca en halvtimme men han fortsätter säga nej. Jag får då pallra mig upp och hämta det själv. Vi har inte pratat med varann sen dess.
Vi tog sen med oss två handdukar ut i trädgården för att få några soltimmar. Solen står nämligen högst upp på himlen idag och gassar utöver det vanliga. Soltimmar för mig innebär femton minuter, efter det är jag röd som en färdigkokt kräfta. På marknaden vi var på idag trodde folk att jag besökt ansiktsmålningen. När jag sa att jag inte hade det utan bara hade röd hud skrattade de åt mig och tog kort.
Det har inte hunnit hända jättemycket idag men vi har i af vart och handlat. Tacos skulle vi äta. När vi hade packat ner nästan allt vi behövde kom bröderna Jonasson på att de ville äta spaghetti med köttfärssås idag igen. Detta är en maträtt som vi ätit runt 25 gånger sen vi kom till det här landet. Jag blir också den som alltid får laga det. När man lagat klart tänker man att det bara är att sätta sig vid bordet och börja äta. Då kommer man på att bröderna Jonasson har ju varsin sån där Iphone som de inte kan slita sig ifrån. Då blir det givetvis jag som får stå för dukandet också. Tror ni att jag är den som får börja ta mat? Om svaret är ja, tro inte det för länge.
Bröderna Jonasson har också fruktansvärt rolig humor. När vi var ute och gick en sväng berättade jag för dem hur trött jag var igår och att jag nästan somnade igår när jag lutade mig mot ett biljardbord fick jag också in på ett hörn att en kille (riktigt lik Wayne Rooney) hade sagt till mig att jag borde ta en red bull. Då kom bröderna Jonasson på massa anledningar till varför han sagt det.
Anledning nr 1. Du är ful
Anledning nr 2. Du får vingar och har något att visa upp för en gångs skull
Anledning nr 3. Du är tjock och måste orka springa
Anledning nr 4. Du är tråkig att vara med så han ville att du skulle få vingar och flyga därifrån
Jag skrattade inte en enda gång när de sa de här sakerna. Nu kanske ni förstår hur ensam jag känner mig när Goliat åkt. Man visste att man alltid hade en axel att fälla sina tårar på.
Ha en bra dag!
Freyr
Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Hallå allesammans!
Igårkväll var en bra kväll. Efter att vi gjort lite nytta på dagen tänkte vi få lite nöje på kvällen.
Det hela började med att jag och en bekant smackade upp varsin stol vid vattnet och njöt av solen.
När solen hade passerat horisonten kände vi för att gå och äta något. Och då gjorde vi såklart det.
Vi fick i oss en pizza som får rosens pärlas pizza att likna micromat. Efter halva pizzan ville anton leka smal.
"Äh jag får inte i mig en bit till!" sa han. Jag brydde mig inte om att svara honom för jag visste att fem minuter senare skulle det vara tomt på hans tallrik. Plus att han fick i sig min sista slice också.
Efter den goda måltiden var det dags för helgens höjdpunkt, se mitt kära Arsenal spö skiten ur ärkerivalen Tottenham. Kvällen fortsatte i glädjens tecken med en 2-0 ledning i halvtid. Nånstans där i halvtid vände allt det trevliga. Anton kände sig trött och gick därför hem. Jag anar paltkoma. Personligen ville jag ju såklart se klart matchen och föreställde mig en seger i 4-0 stuket. Så blev det ju såklart inte. 2-3.
Ska ta bussen hem. pga. Festival idag så fick bussen ta en specialväg. Och Simon fick gå en omväg. Utmattad och törstig kommer man hem och ska få dricka det där vattnet som man hela vägen har suktat efter. Det hade såklart Anton druckit upp. Inte nog med det han ligger och snarkar sitt jordskredssnark. . . Naken. Som grädde på
moset har han belönats med en röv som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Det fanns inte mycket mer att göra än att lägga sig i fosterställning. Det hade inget med anton att göra utan beror på att det är ungefär vad man får plats med på övervåningen. Och kunde addera ännu en natt av dålig sömn i min samling.
Hejdå.
/Simon
Igårkväll var en bra kväll. Efter att vi gjort lite nytta på dagen tänkte vi få lite nöje på kvällen.
Det hela började med att jag och en bekant smackade upp varsin stol vid vattnet och njöt av solen.
När solen hade passerat horisonten kände vi för att gå och äta något. Och då gjorde vi såklart det.
Vi fick i oss en pizza som får rosens pärlas pizza att likna micromat. Efter halva pizzan ville anton leka smal.
"Äh jag får inte i mig en bit till!" sa han. Jag brydde mig inte om att svara honom för jag visste att fem minuter senare skulle det vara tomt på hans tallrik. Plus att han fick i sig min sista slice också.
Efter den goda måltiden var det dags för helgens höjdpunkt, se mitt kära Arsenal spö skiten ur ärkerivalen Tottenham. Kvällen fortsatte i glädjens tecken med en 2-0 ledning i halvtid. Nånstans där i halvtid vände allt det trevliga. Anton kände sig trött och gick därför hem. Jag anar paltkoma. Personligen ville jag ju såklart se klart matchen och föreställde mig en seger i 4-0 stuket. Så blev det ju såklart inte. 2-3.
Ska ta bussen hem. pga. Festival idag så fick bussen ta en specialväg. Och Simon fick gå en omväg. Utmattad och törstig kommer man hem och ska få dricka det där vattnet som man hela vägen har suktat efter. Det hade såklart Anton druckit upp. Inte nog med det han ligger och snarkar sitt jordskredssnark. . . Naken. Som grädde på
moset har han belönats med en röv som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Det fanns inte mycket mer att göra än att lägga sig i fosterställning. Det hade inget med anton att göra utan beror på att det är ungefär vad man får plats med på övervåningen. Och kunde addera ännu en natt av dålig sömn i min samling.
Hejdå.
/Simon
Mycket nytta och en del nöje
Tjena allemannas!
Idag är en sån där dag man vill leva livet och man vill aldrig att den här dagen ska ta slut.
De två senaste dagarna ska jag berätta om just nu. Goliat har berättat om att han lämnat landet och åkt hem till ett kallt helvete där snön aldrig slutar falla och solen aldrig skiner. Där ska han spela bandy med en liten smula extra i plånboken tillsammans med ett heltidsjobb på konsum. Ni kan hälsa på honom och peka och skratta på konsum dalvik. Ni kan hälsa från mig samtidigt.
Igår (fredag) var en bra dag för mig. Jag gick upp relativt tidigt och stack till närmsta internetcafé. Där sökte jag lite fler jobb än jag sökt tidigare samtidigt som jag märkte att tidigare sökta jobb faktiskt gav reaultat. De gillade mitt cv och ringde mig. Det var en lycklig kvinna i sina bästa år som bad mig komma till henne om tre timmar. Jag åkte då dit och hade en intervju med en vacker kvinna vid namn Lyssa. Hon gillade mitt utseende och vad jag sa så på måndag får man se om man får jobbet. Då ska jag haka på en kille och verkligen se vad de sysslar med. Marknadsföring sa de. Men marknadsföring innebär ju så mycket så jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra om jag är ärlig. På måndag ska jag se vad de gör och samtidigt hålla ett öga öppet. Kan ju hända att jag får jobba med det över sommaren.
Samtidigt som de väntade på mig att stiga in på en arbetsintervju igår ringde också en annan kvinna till mig, förmodligen fin som en blomma på en ljuv sommaräng, och ville prata med mig. Det var från kids-jobbet. Där man skulle stå under ett tält (likt jobbiga teleabonemangförsäljare) och fråga om föräldrar ville ha en bild på sina söta barn och sen få det framkallat. Jag sa givetvis att det var något för mig och att jag också ville resa runt Australien. Det är nämligen det jobbet går ut på. Men reser dit arbetsgivaren vill att man ska resa och står på ett ställe och frågar föräldrarna. Dock är man tvungen att åka till antingen Melbourne eller Brisbane för att åka på en betald intervju. Ni som tror såhär: Gör det då! Tänker lite fel. Det är ca. 100 mil till Brisbane och 150 mil till Melbourne. Alltså precis som att man skulle åka till antingen södra Tyskland eller till Kiruna bara få att gå på en arbetsintervju, sjukt långt. Jag ska fundera på saken. Fömodligen kommer jag inte ha ett jobb tillsammans med kids. Får se hur det går på måndag helt enkelt.
Efter att jag vart på intervjun och fått samtalet från kids-jobbet gick jag mot city. Under tiden blev jag lite småhungrig och letade efter Mcdonalds. Efter ca fyrtio minuters vandring hittade jag det och såg att det stod tio personen utanför och bara stirrade. När jag närmade mig hörde jag en hög röst. Jag stod sen utanför och tog sällskap med de som bara stirrade. Det visade sig vara en man i myskläder som stod och skrek på en chef inne på Mcdonalds. Svinarg var han. Jag hörde inte hela samtalsämnet men hörde orden: Cunt! Fuck! Damn! Shit! och förstod direkt att han inte pratade bra om chefen i fråga. Jag gick förbi mannen och gick fram till kvinnan i kassan och beställde en lilla menyn.
Idag har också vart en givande dag. Vi har:
1. Tvättat
2. Ätit en stabbig frukost
3. Skjutsat Sebbe till jobbet
4. Kollat lägenhet (visade sig vara en rökluktande knarkarkvart, fanns inte ens sängar till oss båda. Fastighetsägaren bad om ursäkt till oss båda)
5. Kört tillbaka till Glebe där vi bor och sovit i solen
Mycket nytta och inget nöje tänker ni. Fuck no tänker vi. Efter att vi hämtat en torr och nytvättat klädtvätt gick vi direkt till närmsta bottleshop och köpte 10 liter vin. Detta är vin som vi vaskar.
Vi kommer ha en trevlig lördag.
Ha en trevlig lördag!
Med vänlig hälsning
Freyr
Idag är en sån där dag man vill leva livet och man vill aldrig att den här dagen ska ta slut.
De två senaste dagarna ska jag berätta om just nu. Goliat har berättat om att han lämnat landet och åkt hem till ett kallt helvete där snön aldrig slutar falla och solen aldrig skiner. Där ska han spela bandy med en liten smula extra i plånboken tillsammans med ett heltidsjobb på konsum. Ni kan hälsa på honom och peka och skratta på konsum dalvik. Ni kan hälsa från mig samtidigt.
Igår (fredag) var en bra dag för mig. Jag gick upp relativt tidigt och stack till närmsta internetcafé. Där sökte jag lite fler jobb än jag sökt tidigare samtidigt som jag märkte att tidigare sökta jobb faktiskt gav reaultat. De gillade mitt cv och ringde mig. Det var en lycklig kvinna i sina bästa år som bad mig komma till henne om tre timmar. Jag åkte då dit och hade en intervju med en vacker kvinna vid namn Lyssa. Hon gillade mitt utseende och vad jag sa så på måndag får man se om man får jobbet. Då ska jag haka på en kille och verkligen se vad de sysslar med. Marknadsföring sa de. Men marknadsföring innebär ju så mycket så jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra om jag är ärlig. På måndag ska jag se vad de gör och samtidigt hålla ett öga öppet. Kan ju hända att jag får jobba med det över sommaren.
Samtidigt som de väntade på mig att stiga in på en arbetsintervju igår ringde också en annan kvinna till mig, förmodligen fin som en blomma på en ljuv sommaräng, och ville prata med mig. Det var från kids-jobbet. Där man skulle stå under ett tält (likt jobbiga teleabonemangförsäljare) och fråga om föräldrar ville ha en bild på sina söta barn och sen få det framkallat. Jag sa givetvis att det var något för mig och att jag också ville resa runt Australien. Det är nämligen det jobbet går ut på. Men reser dit arbetsgivaren vill att man ska resa och står på ett ställe och frågar föräldrarna. Dock är man tvungen att åka till antingen Melbourne eller Brisbane för att åka på en betald intervju. Ni som tror såhär: Gör det då! Tänker lite fel. Det är ca. 100 mil till Brisbane och 150 mil till Melbourne. Alltså precis som att man skulle åka till antingen södra Tyskland eller till Kiruna bara få att gå på en arbetsintervju, sjukt långt. Jag ska fundera på saken. Fömodligen kommer jag inte ha ett jobb tillsammans med kids. Får se hur det går på måndag helt enkelt.
Efter att jag vart på intervjun och fått samtalet från kids-jobbet gick jag mot city. Under tiden blev jag lite småhungrig och letade efter Mcdonalds. Efter ca fyrtio minuters vandring hittade jag det och såg att det stod tio personen utanför och bara stirrade. När jag närmade mig hörde jag en hög röst. Jag stod sen utanför och tog sällskap med de som bara stirrade. Det visade sig vara en man i myskläder som stod och skrek på en chef inne på Mcdonalds. Svinarg var han. Jag hörde inte hela samtalsämnet men hörde orden: Cunt! Fuck! Damn! Shit! och förstod direkt att han inte pratade bra om chefen i fråga. Jag gick förbi mannen och gick fram till kvinnan i kassan och beställde en lilla menyn.
Idag har också vart en givande dag. Vi har:
1. Tvättat
2. Ätit en stabbig frukost
3. Skjutsat Sebbe till jobbet
4. Kollat lägenhet (visade sig vara en rökluktande knarkarkvart, fanns inte ens sängar till oss båda. Fastighetsägaren bad om ursäkt till oss båda)
5. Kört tillbaka till Glebe där vi bor och sovit i solen
Mycket nytta och inget nöje tänker ni. Fuck no tänker vi. Efter att vi hämtat en torr och nytvättat klädtvätt gick vi direkt till närmsta bottleshop och köpte 10 liter vin. Detta är vin som vi vaskar.
Vi kommer ha en trevlig lördag.
Ha en trevlig lördag!
Med vänlig hälsning
Freyr
Så såg jag hur tjock jag var, så jag gick ner 15kg på en vecka!
Hejsan allesammans.
Som ni tidigare har kunnat läsa så har jag fått jobb. Jag har nu
jobbat två dagar på ett lager där jag stoppar tv-spel med tillhörande
vapen i en låda. Snyggt och prydligt ner i en kartong och så skickas
det iväg till en butik nära dig. Jobbet är väldigt enformigt och ingen
större utmaning. Men att ta sig till jobbet är ett triatlon i det
lilla. Det börjar med en 13 minuter lång bussresa. Därefter väntar 30
minuters tågåkande för att sedan avslutas med en 25 minuters promenad.
Sen packar man spel i 8 timmar. Sen väntar samma resa, fast i omvänd
ordning.
Igår på jobbet blev jag bjuden på mango av en kille som kallade mig
både bro, man, buddy och mate. "sharing is caring" sa han och gav
mig den bästa delen av mangon. "NOW you can Tell everybody that you've
been to australia" la han sedan till.
Så jag gör väl det han uppmanade mig till.
NU har jag äntligen varit i Australien!
Mvh,
Simion
Som ni tidigare har kunnat läsa så har jag fått jobb. Jag har nu
jobbat två dagar på ett lager där jag stoppar tv-spel med tillhörande
vapen i en låda. Snyggt och prydligt ner i en kartong och så skickas
det iväg till en butik nära dig. Jobbet är väldigt enformigt och ingen
större utmaning. Men att ta sig till jobbet är ett triatlon i det
lilla. Det börjar med en 13 minuter lång bussresa. Därefter väntar 30
minuters tågåkande för att sedan avslutas med en 25 minuters promenad.
Sen packar man spel i 8 timmar. Sen väntar samma resa, fast i omvänd
ordning.
Igår på jobbet blev jag bjuden på mango av en kille som kallade mig
både bro, man, buddy och mate. "sharing is caring" sa han och gav
mig den bästa delen av mangon. "NOW you can Tell everybody that you've
been to australia" la han sedan till.
Så jag gör väl det han uppmanade mig till.
NU har jag äntligen varit i Australien!
Mvh,
Simion
Tårar, ensam och bandy!
Heeej på er!
Nu vill jag bara säga att jag är hemma i Sverige för en kort stund. Min saknad till bandyn blev förstor!
Jag hade ett otroligt jobbigt val när jag Freyer och Jon var i baron bay på väg mot sydney. I söndags satt vi hemma hos sebbe, jag gick in på internet och hittade en flygresa till Sverige redan på måndagen. jag tog mitt pick och pack och åkte hem. Sorligt och kul. Men jag lovade mina söner att jag skulle möta upp de igen. Freyer har lovat att ta reda på ett svar på en gåta när jag kommer ner igen!
Jon och Freyer körde mig till flyget i måndags för att kolla att jag kom iväg, de var lite oroliga för mig att jag inte skulle klara det. Men jag är ju en stor grabb nu sa jag till de. Det blev att jobbigt farväl otroligt jobbigt. Freyer stod där med sina hund ögon och sa " Goliat måste du åka" och så föll det en tår från hans öga. Jon stod brevig och bara log med sitt bredaste leende som bara han kan. Jag svarade då till Freyer att jag kommer tillbaka.
När jag satt på planet på väg mot Bankok träffade jag två svenskar från stockholm. mycket trevliga människor. En kille och en tjej. De var ett par. mysiga var de också. Jobbig resa men hyfsat trevligt. När jag väl hade landat där fick jag ta en buss till en ny terminal för att då sitta och vänta i 1 timme på nästa flyg. Där träffade jag tre svenskar också. Från linköping. Vi hade ett bra samtal fram tills de fick reda på att jag var från Jönköping och hejade på hv. Vi pratade inte mer efter det. tråkigt för mig för efter det hade jag en ensam stund på ungefär 23 timmar tills jag kom till arlanda. där min kompis kikki skulle hämta mig, men han försov sig så min snälla far fick komma och hämta mig i stället. synd tänkte jag, skönt tänkte kikki.
Nu är jag hemma i alla fall och det är kikki och victor mycket glada för. Freyer och Jon vet jag inte om de blev glada eller ledsna. De kan ju vara så luriga ibland. de kanske tycket det var skönt. men jag hoppas de saknar mig i alla fall.
Nu ska jag träna.
Ha det
Goliat
Nu vill jag bara säga att jag är hemma i Sverige för en kort stund. Min saknad till bandyn blev förstor!
Jag hade ett otroligt jobbigt val när jag Freyer och Jon var i baron bay på väg mot sydney. I söndags satt vi hemma hos sebbe, jag gick in på internet och hittade en flygresa till Sverige redan på måndagen. jag tog mitt pick och pack och åkte hem. Sorligt och kul. Men jag lovade mina söner att jag skulle möta upp de igen. Freyer har lovat att ta reda på ett svar på en gåta när jag kommer ner igen!
Jon och Freyer körde mig till flyget i måndags för att kolla att jag kom iväg, de var lite oroliga för mig att jag inte skulle klara det. Men jag är ju en stor grabb nu sa jag till de. Det blev att jobbigt farväl otroligt jobbigt. Freyer stod där med sina hund ögon och sa " Goliat måste du åka" och så föll det en tår från hans öga. Jon stod brevig och bara log med sitt bredaste leende som bara han kan. Jag svarade då till Freyer att jag kommer tillbaka.
När jag satt på planet på väg mot Bankok träffade jag två svenskar från stockholm. mycket trevliga människor. En kille och en tjej. De var ett par. mysiga var de också. Jobbig resa men hyfsat trevligt. När jag väl hade landat där fick jag ta en buss till en ny terminal för att då sitta och vänta i 1 timme på nästa flyg. Där träffade jag tre svenskar också. Från linköping. Vi hade ett bra samtal fram tills de fick reda på att jag var från Jönköping och hejade på hv. Vi pratade inte mer efter det. tråkigt för mig för efter det hade jag en ensam stund på ungefär 23 timmar tills jag kom till arlanda. där min kompis kikki skulle hämta mig, men han försov sig så min snälla far fick komma och hämta mig i stället. synd tänkte jag, skönt tänkte kikki.
Nu är jag hemma i alla fall och det är kikki och victor mycket glada för. Freyer och Jon vet jag inte om de blev glada eller ledsna. De kan ju vara så luriga ibland. de kanske tycket det var skönt. men jag hoppas de saknar mig i alla fall.
Nu ska jag träna.
Ha det
Goliat
Ensamvarg
Halla allesammans!
Idag ar en san dar dag som man inte vet vad man har den till. Jon fick ju som sagt jobb igar. Jag har som sagt fortfarade inget jobb. Detta innebar kort och gott att han ar och jobbar och jag gar runt i en av jordens storre stader helt ensam. Jag kande efter ca 30 minuter av min vakna tid att sa har kan jag ju inte ha det. Jag gick da till det hostel dar vi tidigare bott och bad om att fa sitta vid datorn en liten stund. Han ville da ha massa pengar av mig. Jag testade om det gick att hota honom med att jag hade en pistol i fickan man han gick inte pa det. Jag gav honom de trettio pix han ville ha och gick lugnt och sakta och satte mig framfor skarmen. Dar hittade jag nagra guldkorn dar det stod att man fick starta jobba immediatly om man hade ett bra cv. De kommer ringa en ocksa. Jag skickade till ca 4 arbetsgivare och sen dess har jag bara vantat.
Gick ner en stund till Sebbe som lag i graset och njot av det fina vadret vi har blivit tillgivna idag, i skrivande stund sitter jag i hans lagenhet i korsdrag och fryser. I rummet intill ligger en skotsk kille och sover och vet inte ens om att jag ar har. Jag har dock fatt lite gjort och har skickat mitt cv till ytterliggare tva arbetsgivare. Forhoppningsvis tycker de att det ar exotiskt med en hyfsat bra engelsktalande, ratt sa mullig islandssvensk som ska vara i vagen i tva veckor for att sen hamna i exakt den har sitsen igen. Pa mitt gamla jobb i Sverige var det ungefar sa. Jag tog studenten, alla blev forvanade over mina utomordentligt bra betyg jag fick, sen var jag hemmafru i tre manader. Darefter ringde det ett samtal fran min blivande arbetsgivare, detta for att min svagerska tyckte sa synd om Alexandra for att hon fick forsorja mig mig och hotade sin chef till doden om han inte ringde mig. Han gjorde da det och han har sagt till mig manga ggr att det var bland de storre misstagen han gjort.
Hur som helst, nu sitter jag i af bara med fingret pa den grona luren pa min dyra Nokia 1616 och vantar pa samtal. Har fatt tva samtal idag. Ett fran en kille som sokte Sebbe for att han skickat ett sms fran min telefon och ett fran Jon som bara fragade vad jag gjorde och berattade lite om sin nya arbetsplats. Daremellan har det blivit lite mobilspel. Forhoppningsvis far man ett samtal inom en timme eller tva sa man kanner att man gor nagot av nytta.
De har jobben har jag sokt:
1. Assistent at en elektriker, kande att det kanske var dags att hoppa pa det sparet igen.
2. Dra in valgorenhetspengar pa ett callcenter, kandes som att jag vet hur man sitter pa en stol och ringer folk sa det bor val funka.
3. Customerservice pa ett callcenter, har kan man dra vita logner och hoppas att de stammer i slutandan.
4. Jobba med massa kids pa en fotostudio, sa att fotbollsskolan faktiskt hade gatt bra i ar och att jag alskar barn.
5. Ett jobb dar de skyltade med att man reste ensam och behovde vanner, ingen aning om vad jobbet gar ut pa men jag kanner mig ganska ensam just nu.
Jag har i af bestamt mig for att i morgon ska det inte vara en till san har dag. Kanske sticker over till Hanna igen utan att hon vet att jag kommer. Hos henne finns det en dockningsstation dar man kan lyssna pa lite musik och sadar. Vet inte vart hon fatt den ifran men det vore kul att ha en san.
Pa aterseende.
Freyr
Böld
Hallå allesammans!
Igår fick Jon ett jobb! Det är bland de större nyheterna vi haft. Jag har noll jobb, vilket är lika med ingen stor nyhet. När han var på arbetsintervjun var jag hos Hanna som jag planerade helt på egen hand. Där satt man och chit chatade lite om livets alla händelser och de frågade varför inte jag också är på arbetsintervju. "Jag är bara inte det" svarade jag på de frågorna med min argaste stämma. I morgon och på fredag ska Jon dra igång sina första arbetspass. Han har köpt ett par stålhättar och fått en axelremsväska med en väst i. Jag blev lite avundsjuk först men såg sen att det var en väska med reklam på till företaget han nu jobbar för. Jag sa såhär till honom: "Shit vad töntig väska du har". Då sa han såhär: "Mmh jag vet!" och log sitt bredaste leende.
För att fira knegaren och att Jon också kom till Hanna gick vi till Subways och tryckte i oss en stor macka, en flaska med vatten och tre kakor till efterrätt. Fantastiskt gott tyckte jag, dyrt tyckte Jon. Han valde ju att ha steak and cheese på sin macka och köpte kakorna helt i onödan. Jag körde salami och anledningen till att jag köpte kakorna var för att komma över 10 dollar gränsen som de hade för att få betala kalaset med kort. Jon förstod inte att han hade tagit en dyr macka och började gråta.
Vi lovade också Hanna och gänget att vi skulle komma tillbaka till hennes lya för att inleda kvällens fest och svineri svinera. Vi gick dock och la oss i vår lya och sov lite för länge. Eller jag sov lite för länge, Jon somnade inte alls. Vi hoppade sen på bussen för att ta oss in mot den stora staden. Efter att ha åkt en stund märkte vi att vi fastnat i en fantastisk konversation om Goliat vilket resulterat i att vi missade hållplatsen där vi skulle hoppa av. Vi fick då gå i tjugo minuter för att till slut knacka på hos Hanna. Där måste man bli godkänd av lägenhetsinnehavaren som kollar på en genom en videkamera och trycker sen på en knapp. Därefter måste man snabbt till hissen för man har 30 sekunder på sig att trycka upp den, annars måste man fråga receptionisten om access. Receptionisten ställer då kontrollfrågor för att säkerställa att man inte har diverse olika vapen införda i kroppen. Vi funderar på att installera ett liknande system i vanen.
När vi hade vart hos Hanna ett tag var det givetvis dags för wet t-shirt tävling för tredje gången på vår vistelse. Vi fick dåliga platser för vi kom sent så det var mest som att stå i ett skållhett hav av människor med dålig utsikt. Australiska killar är riktigt långa. Jag vände mig då om och såg Jon le sitt bredaste leende. Det visade sig att han hade hittat en våt fläck på golvet där han slidade. Jag hakade givetvis på och där gled vi i ca fem minuter och hade lika kul som på vattenlandet. En vakt tyckte inte att vi skulle få ha kul utan kom fram till Jon och tog det klassiska pappa-greppet på honom, det där greppet som alla vakter tar på folk som har lite för mycket kul på krogen. Jag trodde bara de skulle prata lite så jag följde inte riktigt efter. När de vart iväg några minuter började jag bli orolig, så jag gick dit de gick men de var försvunna. Det visade sig att de gått ut genom en branddörr och Jon blivit utslängd. Jag gick då och hämtade Jon så gick vi in igen. Han berättade då att vakten sagt såhär: "Why are you being an idiot?" Jon hade då svarat: "I´m not an idiot, I´m just sliding." Vakten kontrade då med det här: "I saw you sliding in front of three people!".
Efter att vi discodansat lite och stött på Hanna och ligan igen så såg den där vakten Jon igen och skrek till honom: "What the fuck are you still doing in here", tog än en gång pappa-greppet på honom och den andra utslängningen var ett faktum. Jag valde då att än en gång gå ut och hämta grabben och såg till att dölja honom väl för ordningsvakterna. Efter en liten stund hittade Jon en ensam strippstång i ett hörn och sa till mig: "Kolla på det här!". Hans tanke var då att han skulle ta tag i stolpen och stå rätt ut (svårt att förklara men jag gjorde ett försök i af). Han valde i stället att kasta sig på stolpen, det blev ett riktigt misslyckat grepp och Jon dunsade stenhårt ner i golvet med huvudet före. Han låg där en stund och var tvungen att nypa sig själv för att se om han fortfarande var i liv. Alla runtomkring blev oroliga och när Jon sen reste sig gick han direkt till närmsta soffa och vilade. Alla runtomkring skrattade hejdlöst medan Jons tårar rann längs kinderna.
Efter denna märkliga händelse var han inte sig lik. Hans huvud hade fått en bula utan dess like och han trodde han fått hjärnskakning. Jag valde då att ta ett pappa-grepp på honom och leda honom ut från krogen. Jon ville då äta så vi gick till närmsta Burger King och han frossade. Sen tog jag tag i en taxi, Jon satt i baksätet och sov. Sen gick vi in i kojan för att sova bort smärtan. Idag mår han bra men han fick med största sannolikhet en hjärnskakning. Han sa också idag när han vaknade att om man fått en hjärnskakning ska man inte sova. Det var tur att jag gick upp på övervåningen lite då och då för att kolla att han inte var död. Hade vart sjukt tråkigt.
Hejdå!
Vänlig hälsning
Freyr
Igår fick Jon ett jobb! Det är bland de större nyheterna vi haft. Jag har noll jobb, vilket är lika med ingen stor nyhet. När han var på arbetsintervjun var jag hos Hanna som jag planerade helt på egen hand. Där satt man och chit chatade lite om livets alla händelser och de frågade varför inte jag också är på arbetsintervju. "Jag är bara inte det" svarade jag på de frågorna med min argaste stämma. I morgon och på fredag ska Jon dra igång sina första arbetspass. Han har köpt ett par stålhättar och fått en axelremsväska med en väst i. Jag blev lite avundsjuk först men såg sen att det var en väska med reklam på till företaget han nu jobbar för. Jag sa såhär till honom: "Shit vad töntig väska du har". Då sa han såhär: "Mmh jag vet!" och log sitt bredaste leende.
För att fira knegaren och att Jon också kom till Hanna gick vi till Subways och tryckte i oss en stor macka, en flaska med vatten och tre kakor till efterrätt. Fantastiskt gott tyckte jag, dyrt tyckte Jon. Han valde ju att ha steak and cheese på sin macka och köpte kakorna helt i onödan. Jag körde salami och anledningen till att jag köpte kakorna var för att komma över 10 dollar gränsen som de hade för att få betala kalaset med kort. Jon förstod inte att han hade tagit en dyr macka och började gråta.
Vi lovade också Hanna och gänget att vi skulle komma tillbaka till hennes lya för att inleda kvällens fest och svineri svinera. Vi gick dock och la oss i vår lya och sov lite för länge. Eller jag sov lite för länge, Jon somnade inte alls. Vi hoppade sen på bussen för att ta oss in mot den stora staden. Efter att ha åkt en stund märkte vi att vi fastnat i en fantastisk konversation om Goliat vilket resulterat i att vi missade hållplatsen där vi skulle hoppa av. Vi fick då gå i tjugo minuter för att till slut knacka på hos Hanna. Där måste man bli godkänd av lägenhetsinnehavaren som kollar på en genom en videkamera och trycker sen på en knapp. Därefter måste man snabbt till hissen för man har 30 sekunder på sig att trycka upp den, annars måste man fråga receptionisten om access. Receptionisten ställer då kontrollfrågor för att säkerställa att man inte har diverse olika vapen införda i kroppen. Vi funderar på att installera ett liknande system i vanen.
När vi hade vart hos Hanna ett tag var det givetvis dags för wet t-shirt tävling för tredje gången på vår vistelse. Vi fick dåliga platser för vi kom sent så det var mest som att stå i ett skållhett hav av människor med dålig utsikt. Australiska killar är riktigt långa. Jag vände mig då om och såg Jon le sitt bredaste leende. Det visade sig att han hade hittat en våt fläck på golvet där han slidade. Jag hakade givetvis på och där gled vi i ca fem minuter och hade lika kul som på vattenlandet. En vakt tyckte inte att vi skulle få ha kul utan kom fram till Jon och tog det klassiska pappa-greppet på honom, det där greppet som alla vakter tar på folk som har lite för mycket kul på krogen. Jag trodde bara de skulle prata lite så jag följde inte riktigt efter. När de vart iväg några minuter började jag bli orolig, så jag gick dit de gick men de var försvunna. Det visade sig att de gått ut genom en branddörr och Jon blivit utslängd. Jag gick då och hämtade Jon så gick vi in igen. Han berättade då att vakten sagt såhär: "Why are you being an idiot?" Jon hade då svarat: "I´m not an idiot, I´m just sliding." Vakten kontrade då med det här: "I saw you sliding in front of three people!".
Efter att vi discodansat lite och stött på Hanna och ligan igen så såg den där vakten Jon igen och skrek till honom: "What the fuck are you still doing in here", tog än en gång pappa-greppet på honom och den andra utslängningen var ett faktum. Jag valde då att än en gång gå ut och hämta grabben och såg till att dölja honom väl för ordningsvakterna. Efter en liten stund hittade Jon en ensam strippstång i ett hörn och sa till mig: "Kolla på det här!". Hans tanke var då att han skulle ta tag i stolpen och stå rätt ut (svårt att förklara men jag gjorde ett försök i af). Han valde i stället att kasta sig på stolpen, det blev ett riktigt misslyckat grepp och Jon dunsade stenhårt ner i golvet med huvudet före. Han låg där en stund och var tvungen att nypa sig själv för att se om han fortfarande var i liv. Alla runtomkring blev oroliga och när Jon sen reste sig gick han direkt till närmsta soffa och vilade. Alla runtomkring skrattade hejdlöst medan Jons tårar rann längs kinderna.
Efter denna märkliga händelse var han inte sig lik. Hans huvud hade fått en bula utan dess like och han trodde han fått hjärnskakning. Jag valde då att ta ett pappa-grepp på honom och leda honom ut från krogen. Jon ville då äta så vi gick till närmsta Burger King och han frossade. Sen tog jag tag i en taxi, Jon satt i baksätet och sov. Sen gick vi in i kojan för att sova bort smärtan. Idag mår han bra men han fick med största sannolikhet en hjärnskakning. Han sa också idag när han vaknade att om man fått en hjärnskakning ska man inte sova. Det var tur att jag gick upp på övervåningen lite då och då för att kolla att han inte var död. Hade vart sjukt tråkigt.
Hejdå!
Vänlig hälsning
Freyr
Överslafen
Hejsan allesammans.
Ni vet vid det här laget att vi lever i en campervan. Det är så smidigt upplagt att när det är dags att sova förvandlas matbordet/vardagsrummet till en säng. Och vinden förvandlas till en säng. Den har jag blivit tilldelad. Den består av 3st träskivor och lika många dynor. Träskivorna bildar funktionen medan dynorna är tänkta att stå för komforten. Problem 1 är att dynorna inte är tillräckligt långa utan sträcker sig bara ner till strax ovanför knävecken. Problem 2 är att dynorna är ca 5cm tjocka. Noll komfort. Det som är bra med den här sängen är att man kommer tillräckligt nära taket för att använda det som täcke. Mycket användbart då vi fick en sovsäck för lite.
Första natten vaknade jag gapandes och skrikandes av panik till den milda grad att Josef var tvungen att komma upp och hålla mig och lugna ner mig. Efterföljande morgon frågade jag anton om han ville byta. Han väste nej på ett hotfullt sätt till svar. Återigen fick josef komma och hålla om mig. Efter det har jag inte vågat fråga igen. Så Nu har jag nackspärr och ryggont på daglig basis. Men vad gör väl det när det är 35 grader, strålande sol och man är på väg till stranden? Ingenting, ingenting alls.
Mvh
Simon
Avslutningsfester och för lite hud
Tjena allesammans!
Igår vaknade vi upp i Sydney i vår lya. Jag och Goliat låg på nerevåningen och hörde Jon komma nerspringande. "Ny dag nya möjligheter" skrek han och log sitt bredaste leende. Jag och Goliat kollade lite snabbt på varandra och somnade om. Efter en timme eller två gick vi sen upp för att möta upp Sebbe. Sebbe var då inte hemma utan hans sambo Bede mötte oss i dörren. "Come in guys" sa han. Vi gick då in och satte oss lite i soffan. Jag pratade lite med Bede och kom fram till att han lever drömliv. Sen satte vi igång en film och somnade till filmen. Jon spolade tillbaka en hel del och när jag vaknade funderade jag på varför jag hade en deja vu i varje scen. Han förklarade sen lugnt för mig vad som hade hänt.
Sebbe kom sen hem och blev glad över att se oss. "Vad händer?" frågade han. "Vi är bjudna på middag" sa Goliat då. Vår kära vän Anna från England som vi skrivit om tidigare skulle bjuda oss på curry. Jag tänkte då på min kära mor som säger curry på ett ganska roligt sätt. Karry. Den största anledningen till middagen var för att Anna nu flyttat in till ett beach-house där hon lever loppan. Vi var givetvis sugna på att se hur hon har det nu för tiden. Vi stötte dock på ett litet problem. När vi kom ut till huset hade jag ju givetvis glömt lamporna på så batteriet var tomt som en flaska utan vatten. Jag sa till Jon att han skulle putta bilen för den stod ganska bra i nerförsbacke och allt. När han fått fart på den och det rullade så kom jag på att jag aldrig fått veta av någon hur man gör inne i bilen när man ska starta den på något sätt. Så jag åkte ner hela backen och där stod vi. Vi tog då hjälp av en annan kille som bor i Sebbes lägenhet och han skulle tydligen veta hur man gjorde. Vi puttade upp bilen för backen igen och våra nyduschade kroppar var återigen igen smutsiga. Vi fick inte igång bilen nu heller. Vi ringa Anna och sa att vi nog blir lite sena. Ingen vi frågade hade startkablar och livet kändes sådär hopplöst igen. Anna kom då på idén att hon tar maten till oss istället. "JA!" sa vi alla i kör.
Anna kom och hade med sig en till nyfunnen vän som heter Emma Rosdal. En pigg svensk lady från Arboga. När jag och Emma hade pratat lite märkte vi att vi hade många gemensamma vänner i innebandyvärlden och att hon t.o.m är kompis med båda Goliats systrar. Och här satt vi och åt karry ihop. Världen är sjukt stor när man väl tänker efter. Vi åt upp vår mat och var mätta och belåtna. Efter maten kom engelskvinnan på att vi tar varsin nice cup of tea. Vi drack upp den och Jon överraskade oss alla med kakor som han hade köpt. Efter maten tänkte vi att vi skulle dra på några avslutningsfester. Sebbe har några vänner som ska åka tillbaka till sina hemland kommande vecka. Sagt och gjort, efter att vi använt startkablarna som Anna tagit med sig så drog vi en runda med huset först så att det skulle komma igång. Sen trängde vi ihop oss i Annas bil och började åka.
Först skulle vi till Sebbes första kompis. Där hade de avslutningsfest för en annan kompis. Vi kom in till något vi aldrig tidigare skådat. Fjorton grabbar hoppade runt svettiga i hallen och slog varann i takt med hardcoremusiken som ljöd i 140 db. En träffade en lampa som tappade bitar och bitarna flög iväg och förstörde nästan en dator. Väggarna kantades av sjukt många cyklar och man visste inte vart man skulle ta vägen. Skulle man dela den här stunden med dem eller skulle man stå och iaktta? Efter en liten stund av oroligheter märker vi att de står och filmar skiten med en dyr kamera.
Sebbes amerikanska kompis som vi var hemma hos var inte heller riktigt van vid händelserna utan gick upp för att byta om. Vi var inne på hans rum och han tog ogenerat av sig sina byxor. Jag råkade då se att hans pillevick hade hittat ut ur hans kalsonger. "Ey! Did you see my penis now?" frågade han. "Unfortunitly i did. Are you circumcised?" fortsatte jag. Han var det. Rätt ovanligt för en islandssvensk att se en sån skapelse. Jag fick då reda på att de gör detta ingrepp redan vid födseln och att de inte riktigt har något val. Jag frågade hur det var. Han sa att han börjar vänja sig vid det.
Efter att vi tagit farväl av de flesta på det partyt åkte vi vidare till en annan avslutningsfest. Det var för en korean vid namn Summer Lee. När vi kom dit var det inte riktigt som den första vi var på utan det satt två kvinnor i en soffa och åt en kaka de bakat tidigare under dagen. Vi sa allihop att vi inte ville ha kaka men detta är något jag ångrar idag. De hade en lägenhet utan dess lika med balkong hela vägen runt på 15e våningen. I en stad som Sydney blir allting väldigt häftigt på 15e våningen.
Vi gick sen vidare upp på en kulle bredvid en golfbana. "Här kan det vara häftigt" sa Sebbe, och berättade om att han och hans polare alltid brukade gå dit. Det var inte alls häftigt utan det var mest jobbigt att ta sig dit i det blöta gräset. Tygskor hade jag också så det är jobbigt idag t.o.m. Därefter åkte vi hem för att lägga oss igen. Just nu sitter vi hos Sebbe och Jon laddar för kommande arbetsintervju för ett lagerjobb. Han är lite nervös för han vet inte ens hur man tar sig dit. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Kanske åker en sväng till Hanna för att se hur hon har det. Hon vet inte om detta än men det vet jag och det räcker.
Hejdå!
Freyr
Igår vaknade vi upp i Sydney i vår lya. Jag och Goliat låg på nerevåningen och hörde Jon komma nerspringande. "Ny dag nya möjligheter" skrek han och log sitt bredaste leende. Jag och Goliat kollade lite snabbt på varandra och somnade om. Efter en timme eller två gick vi sen upp för att möta upp Sebbe. Sebbe var då inte hemma utan hans sambo Bede mötte oss i dörren. "Come in guys" sa han. Vi gick då in och satte oss lite i soffan. Jag pratade lite med Bede och kom fram till att han lever drömliv. Sen satte vi igång en film och somnade till filmen. Jon spolade tillbaka en hel del och när jag vaknade funderade jag på varför jag hade en deja vu i varje scen. Han förklarade sen lugnt för mig vad som hade hänt.
Sebbe kom sen hem och blev glad över att se oss. "Vad händer?" frågade han. "Vi är bjudna på middag" sa Goliat då. Vår kära vän Anna från England som vi skrivit om tidigare skulle bjuda oss på curry. Jag tänkte då på min kära mor som säger curry på ett ganska roligt sätt. Karry. Den största anledningen till middagen var för att Anna nu flyttat in till ett beach-house där hon lever loppan. Vi var givetvis sugna på att se hur hon har det nu för tiden. Vi stötte dock på ett litet problem. När vi kom ut till huset hade jag ju givetvis glömt lamporna på så batteriet var tomt som en flaska utan vatten. Jag sa till Jon att han skulle putta bilen för den stod ganska bra i nerförsbacke och allt. När han fått fart på den och det rullade så kom jag på att jag aldrig fått veta av någon hur man gör inne i bilen när man ska starta den på något sätt. Så jag åkte ner hela backen och där stod vi. Vi tog då hjälp av en annan kille som bor i Sebbes lägenhet och han skulle tydligen veta hur man gjorde. Vi puttade upp bilen för backen igen och våra nyduschade kroppar var återigen igen smutsiga. Vi fick inte igång bilen nu heller. Vi ringa Anna och sa att vi nog blir lite sena. Ingen vi frågade hade startkablar och livet kändes sådär hopplöst igen. Anna kom då på idén att hon tar maten till oss istället. "JA!" sa vi alla i kör.
Anna kom och hade med sig en till nyfunnen vän som heter Emma Rosdal. En pigg svensk lady från Arboga. När jag och Emma hade pratat lite märkte vi att vi hade många gemensamma vänner i innebandyvärlden och att hon t.o.m är kompis med båda Goliats systrar. Och här satt vi och åt karry ihop. Världen är sjukt stor när man väl tänker efter. Vi åt upp vår mat och var mätta och belåtna. Efter maten kom engelskvinnan på att vi tar varsin nice cup of tea. Vi drack upp den och Jon överraskade oss alla med kakor som han hade köpt. Efter maten tänkte vi att vi skulle dra på några avslutningsfester. Sebbe har några vänner som ska åka tillbaka till sina hemland kommande vecka. Sagt och gjort, efter att vi använt startkablarna som Anna tagit med sig så drog vi en runda med huset först så att det skulle komma igång. Sen trängde vi ihop oss i Annas bil och började åka.
Först skulle vi till Sebbes första kompis. Där hade de avslutningsfest för en annan kompis. Vi kom in till något vi aldrig tidigare skådat. Fjorton grabbar hoppade runt svettiga i hallen och slog varann i takt med hardcoremusiken som ljöd i 140 db. En träffade en lampa som tappade bitar och bitarna flög iväg och förstörde nästan en dator. Väggarna kantades av sjukt många cyklar och man visste inte vart man skulle ta vägen. Skulle man dela den här stunden med dem eller skulle man stå och iaktta? Efter en liten stund av oroligheter märker vi att de står och filmar skiten med en dyr kamera.
Sebbes amerikanska kompis som vi var hemma hos var inte heller riktigt van vid händelserna utan gick upp för att byta om. Vi var inne på hans rum och han tog ogenerat av sig sina byxor. Jag råkade då se att hans pillevick hade hittat ut ur hans kalsonger. "Ey! Did you see my penis now?" frågade han. "Unfortunitly i did. Are you circumcised?" fortsatte jag. Han var det. Rätt ovanligt för en islandssvensk att se en sån skapelse. Jag fick då reda på att de gör detta ingrepp redan vid födseln och att de inte riktigt har något val. Jag frågade hur det var. Han sa att han börjar vänja sig vid det.
Efter att vi tagit farväl av de flesta på det partyt åkte vi vidare till en annan avslutningsfest. Det var för en korean vid namn Summer Lee. När vi kom dit var det inte riktigt som den första vi var på utan det satt två kvinnor i en soffa och åt en kaka de bakat tidigare under dagen. Vi sa allihop att vi inte ville ha kaka men detta är något jag ångrar idag. De hade en lägenhet utan dess lika med balkong hela vägen runt på 15e våningen. I en stad som Sydney blir allting väldigt häftigt på 15e våningen.
Vi gick sen vidare upp på en kulle bredvid en golfbana. "Här kan det vara häftigt" sa Sebbe, och berättade om att han och hans polare alltid brukade gå dit. Det var inte alls häftigt utan det var mest jobbigt att ta sig dit i det blöta gräset. Tygskor hade jag också så det är jobbigt idag t.o.m. Därefter åkte vi hem för att lägga oss igen. Just nu sitter vi hos Sebbe och Jon laddar för kommande arbetsintervju för ett lagerjobb. Han är lite nervös för han vet inte ens hur man tar sig dit. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Kanske åker en sväng till Hanna för att se hur hon har det. Hon vet inte om detta än men det vet jag och det räcker.
Hejdå!
Freyr
Knegare, roadtrip och pengar i sjön
Hej allesammans!
Nu har vi haft ett långt uppehåll på den här sidan. Det är inte för att vi inte bryr oss om er där hemma, utan det är för att vi helt enkelt har ett mobilt hus. Vi fick inte med något nätverksuttag till vår campervan som vi numera bor i. Vi letade länge och Goliat kollade om man inte kunde koppla in nätverkssladden direkt i batteriet. Jag förklarade länge att det inte skulle gå men han gick till närmsta elektronikaffär och köpte en sladd. När han insåg att det inte fungerade och att vi inte ens hade en dator att koppla sladden till så gav han upp. Vi använder nu sladden som tvättlina.
När vi hämtade vanen åkte jag på att köra, startar mitt liv som vänsterfilskörare mitt i centrala Brisbane. Det gick relativt bra och vi kom helskinnade därifrån. Vi drog vårt pick och pack till en liten skithåla som heter Gatton, där man går upp innan solen går upp, i vårt fall var det klockan fyra på morgonen, sen gick man och la sig när solen gick och la sig. Vid giftermål i Gatton behöver inte paret som gifter sig fundera länge över vilket efternamn man ska ha i kommande äktenskap eftersom både med största sannolikhet kommer från samma släktträd. Så kan man förklara det stället kort och gott.
Anledningen till att vi valde att åka till detta paradis är för att de har en hel del farmer på denna plats där man kan arbeta som en riktig man. Vi hade jobb där som lökplockare men när vi kom dit och ringde lökodlaren så hade han dessvärre inget jobb den dagen. Vi kände att vi än en gång gått på en nitlott och åkt massa mil i onödan. Vi tog en tiominuterspromenad genom Gatton city och stötte där på en glad kvinna som råkade sitta bakom ett skrivbord på arbetsförmedlingen. Hon gav oss en lista med nummer till alla farmare i staden och vi började ringa runt. På ett nummer fick vi napp, det var en kille som hade munnen proppfull med saliv som behövde folk på en melonfarm. Kanon tänkte vi! Vi gick upp innan solen och mötte honom med tillhörande sällskap på en parkering för att åka konvoj till farmen. Där sa han att vi skulle börja rensa ogräs. Det är det vi har jobbat med, trädgårdsmästare. Inga arbetshandskar hade vi heller så man hade förstörda, såriga händer, dålig rygg och en solbränna som man inte ens önskar sin värsta fiende. Men jobb hade vi. Fyra timmar hade vi jobbat totalt och var gladare än någon annan på jorden. Därefter skulle vi bara komma på hur man slår ihjäl en hel dag i Gatton... Men det löste sig. Dagen efter detta fick vi inget jobb och funderade på att lämna landet för att hitta lyckan västerut. Det gjorde vi inte. Dagen efter det var vi på farmen igen. Den här gången med trädgårdshandskar, solhattar, faktor och en hacka som vi rensade med. Det är det smidigaste jobbet jag haft i hela mitt liv.
Såhär går det till:
I början av dagen blir man tilldelad en hacka av längre modell. Därefter får man en sträcka man ska följa. Om man ser en melonplanta, låt den ligga. Om man ser en annan planta, ta bort den. Och så följde man detta fenomenala system tills hela ytan var rensad. Det var med två kineser på denna utflykt också och de fattade verkligen inte hur det gick till. Man kan t.o.m vara dansk för att fatta det.
Det jobbet är lite smidigare än att sitta på en arbetsstol och säga:
-Elgiganten Anton, vad kan jag hjälpa dig med?
Och få svaret:
-Först och främst vill jag bara säga att ni har fruktansvärt dålig väntemusik.
-Ok.
-Jag har beställt en dator hos er men jag har inte fått den än. Ska man behöva vänta så länge?
-När beställde du den?
-Igår kväll.
-Det kan ju ta några dagar att skicka den.
-Ja men hur svårt kan det vara att få ut den då? Ni får väl skicka den med taxi eller något. Jag behöver verkligen min dator.
-Så kan vi ju inte göra. Men jag kan kolla upp hur det går med din order. Har du ordernr?
-Nej.
-Då kan jag söka på ditt namn istället.
-Jag heter Sohidad Narbroricovic.
-Kan du ta det där igen?
-Sohidad Narbroricovic.
-......Jag kan ta adressen det ska skickas till istället.
-(Här säger han en adress)
-Den kommer till dig i morgon.
-Fruktansvärt dålig service. Det kan du hälsa din chef.
-Mmh, jag ska göra det. Hejdå.
-Hejdå.
Det var ett vanligt samtal på mitt gamla jobb. Nu behöver man inte tänka riktigt. Man gör det som vem som helst kunne klara av. Hyfsat betalt är det också.
Två arbetsdagar har vi alltså haft under vår första månad i detta land. Vi skulle haft en tredje också där vi ringde den där lökodlaren igen och fick en plats på farmen. Vi samlades denna gång klockan fem på morgonen och där stod ca 15 bilar och väntade på arbetsgivaren. När han kom åkte vi i ca fyrtio minuter för att komma fram. Väl framme hoppade tjugo indier och nittio asiater snabbt ur sina bilar med tio korgar var och en specialsax. Och där stod vi. Vad ska man göra? frågade Jon och la upp sitt bredaste leende. Ingen aning sa jag och puttade ner honom i den blöta leran. Vi gick då fram och frågade vår arbetsgivare det här: Where do we get those baskets from? Do we have to bring them ourself? Han svarade då: Of course you have to bring them yourself. You can drive to the supermarket and buy some if you want. Vi gick då hem och sen körde vi iväg med vårt hem. Vi kommer aldrig mer ens försöka plocka lök.
När vi vart i fyra dagar i Gatton tröttnade vi på det, packade in allt i lyan och drog på en roadtrip. Första stopp var ett vattenland, en liten halvspontanare. Jon såg skylten och sa såhär: Ja! Vi går på vattenland. Och log sitt bredaste leende. Jag instämde och korsade snabbt tre filer för att hinna med avfarten. Vi hittade ganska snabbt en parkering där vi ställde lägenheten och sprang in till drömmarnas värld, fast på riktigt. Jon ville också tränga sig i kön till alla rutschkanor, som för övrigt var svinroliga, medans jag och Goliat fick lugna honom och säga att så gör man inte. Han kollade skamset ner i marken samtidigt som han berättade i ca fem minuter om hur han och hans familj brukade åka på vattenland varje sommar när han var liten och vilka coola rutschkanor de hade där. Men det var inget mot vad de hade på detta stället. Tänk er Balder fast med vatten och gummibåt. Ungefär så var det. På ett ställe fastnade vi med gummibåten precis innan en backe. Denna backe var självklart precis framför ögonen på hela den väntande kön som stod och gapskrattade och pekade på oss. Jag satt givetvis längst fram och fick all ögonkontakt med åskådarna. Det är också lite extra pinsamt eftersom man lagt på sig några lyckokilon och har en hud vit som ett a4-papper. Lägg gärna till en tunn gles hårväxt på detta och en rätt manlig piercing i bröstvårtan. Efter denna händelse la jag mig i ett hörn i fosterställning och skakade i min egen avföring. De andra två lekte vidare i ca två timmar men hämtade mig sen när det var dags att åka vidare.
Nästa stopp var Byron Bay. Detta paradis för ungdomar som vill släppa sina hämningar och fylla sina själar med ångest. Vi var där en fredag, bra drag tänkte vi. Så gick vi en sväng, noll drag märkte vi. Vi gick in på en svettig nattklubb och så gick vi ut igen. Skulle då till nästa klubb där det skulle vara bättre. Noll mer insläpp på det stället. Vi blev först lite irriterade men kom sen på att vi hade missat tidsskillnaden mellan de olika landskapen som vi korsat. Efter detta gick vi hem och la oss för att ladda krafterna inför vidare resa.
Nästa dag åkte vi jättelångt. Gick åt dryga tanken för att komma till ett ställe som heter Nelson Bay. På vägen dit är det riktigt dålig väg, förutom en liten bit där det var motorväg. Då körde jag på som aldrig förr och kojan kom upp i 120 knyck. Dessvärre var man bevakad av en polis med tillhörande blåljus. Då fick man svänga in mot kanten och första boten var ett faktum. Hur som helst, i Nelson Bay skulle det vara lite fina stränder och sådär hade tourguide Jon kollat upp. Vi kom dock dit ca 9pm så det blev inget badande. Det här stället var lite som Coolangatta som vi vart i tidigare. Fast för lite yngre folk, ca 45-60 års åldern. Coolangatta var för de som inte jobbar längre. Vi hade absolut inget att göra, skulle hitta någonstans att ställa huset men såg att massa lampor lös på instrumentpanelen. Skit också, tänkte vi. Vi fick då ringa en servicekille som fick komma dit en lördagkväll till tre trötte gossar och fixa bilen. Det visade sig att det var någon form av glapp så han tog bara fran en liten pinne och tryckte på batteriet så löste det sig. Sen skulle han kolla klart på sin film med Sandra Bullock i huvudrollen.
Vi vaknade i bra tid för stranden. Packade ihop allting för att stanna till i Newcastle. En sån där stad som man egentligen bara åker igenom och säger att man har vart där. Det var en rätt bra strand där med en livräddare som gillade att prata i sin mikrofon så hans röst hördes högt över stranden. Vågorna var riktigt starka så vi lekte lite i dem. Var i vattnet rätt länge faktiskt. Lite för länge har vi märkt nu för alla tre har bränt sig. Som vanlgit har jag bränt mig mest av alla och är röd som satan själv i ansiktet. Kom fram en blind kille till mig lite tidigare idag och tryckte upp ett kors i ansiktet på mig och sa åt mig att gå. Sekunden senare stannade alla bilar på gatan när jag gick förbi dem.
Nu har vi avslutat vår roadtrip för denna gång och har hamnat där vi en gång startade, i Sydney. Goliat åkte på att köra i denna stad och det var kaos i hans huvud. Vi överraskade sen Sebbe på gatan och sitter ensamma i hans lägenhet för att kunna skriva lite och duscha lite som vi inte gjort på 3 dagar nu. Man känner sig lite som en ny människa efter en dusch där man kan skrapa bort diverse olägenheter.
Njut av söndagen.
Med vänlig hälsning
Freyr
Nu har vi haft ett långt uppehåll på den här sidan. Det är inte för att vi inte bryr oss om er där hemma, utan det är för att vi helt enkelt har ett mobilt hus. Vi fick inte med något nätverksuttag till vår campervan som vi numera bor i. Vi letade länge och Goliat kollade om man inte kunde koppla in nätverkssladden direkt i batteriet. Jag förklarade länge att det inte skulle gå men han gick till närmsta elektronikaffär och köpte en sladd. När han insåg att det inte fungerade och att vi inte ens hade en dator att koppla sladden till så gav han upp. Vi använder nu sladden som tvättlina.
När vi hämtade vanen åkte jag på att köra, startar mitt liv som vänsterfilskörare mitt i centrala Brisbane. Det gick relativt bra och vi kom helskinnade därifrån. Vi drog vårt pick och pack till en liten skithåla som heter Gatton, där man går upp innan solen går upp, i vårt fall var det klockan fyra på morgonen, sen gick man och la sig när solen gick och la sig. Vid giftermål i Gatton behöver inte paret som gifter sig fundera länge över vilket efternamn man ska ha i kommande äktenskap eftersom både med största sannolikhet kommer från samma släktträd. Så kan man förklara det stället kort och gott.
Anledningen till att vi valde att åka till detta paradis är för att de har en hel del farmer på denna plats där man kan arbeta som en riktig man. Vi hade jobb där som lökplockare men när vi kom dit och ringde lökodlaren så hade han dessvärre inget jobb den dagen. Vi kände att vi än en gång gått på en nitlott och åkt massa mil i onödan. Vi tog en tiominuterspromenad genom Gatton city och stötte där på en glad kvinna som råkade sitta bakom ett skrivbord på arbetsförmedlingen. Hon gav oss en lista med nummer till alla farmare i staden och vi började ringa runt. På ett nummer fick vi napp, det var en kille som hade munnen proppfull med saliv som behövde folk på en melonfarm. Kanon tänkte vi! Vi gick upp innan solen och mötte honom med tillhörande sällskap på en parkering för att åka konvoj till farmen. Där sa han att vi skulle börja rensa ogräs. Det är det vi har jobbat med, trädgårdsmästare. Inga arbetshandskar hade vi heller så man hade förstörda, såriga händer, dålig rygg och en solbränna som man inte ens önskar sin värsta fiende. Men jobb hade vi. Fyra timmar hade vi jobbat totalt och var gladare än någon annan på jorden. Därefter skulle vi bara komma på hur man slår ihjäl en hel dag i Gatton... Men det löste sig. Dagen efter detta fick vi inget jobb och funderade på att lämna landet för att hitta lyckan västerut. Det gjorde vi inte. Dagen efter det var vi på farmen igen. Den här gången med trädgårdshandskar, solhattar, faktor och en hacka som vi rensade med. Det är det smidigaste jobbet jag haft i hela mitt liv.
Såhär går det till:
I början av dagen blir man tilldelad en hacka av längre modell. Därefter får man en sträcka man ska följa. Om man ser en melonplanta, låt den ligga. Om man ser en annan planta, ta bort den. Och så följde man detta fenomenala system tills hela ytan var rensad. Det var med två kineser på denna utflykt också och de fattade verkligen inte hur det gick till. Man kan t.o.m vara dansk för att fatta det.
Det jobbet är lite smidigare än att sitta på en arbetsstol och säga:
-Elgiganten Anton, vad kan jag hjälpa dig med?
Och få svaret:
-Först och främst vill jag bara säga att ni har fruktansvärt dålig väntemusik.
-Ok.
-Jag har beställt en dator hos er men jag har inte fått den än. Ska man behöva vänta så länge?
-När beställde du den?
-Igår kväll.
-Det kan ju ta några dagar att skicka den.
-Ja men hur svårt kan det vara att få ut den då? Ni får väl skicka den med taxi eller något. Jag behöver verkligen min dator.
-Så kan vi ju inte göra. Men jag kan kolla upp hur det går med din order. Har du ordernr?
-Nej.
-Då kan jag söka på ditt namn istället.
-Jag heter Sohidad Narbroricovic.
-Kan du ta det där igen?
-Sohidad Narbroricovic.
-......Jag kan ta adressen det ska skickas till istället.
-(Här säger han en adress)
-Den kommer till dig i morgon.
-Fruktansvärt dålig service. Det kan du hälsa din chef.
-Mmh, jag ska göra det. Hejdå.
-Hejdå.
Det var ett vanligt samtal på mitt gamla jobb. Nu behöver man inte tänka riktigt. Man gör det som vem som helst kunne klara av. Hyfsat betalt är det också.
Två arbetsdagar har vi alltså haft under vår första månad i detta land. Vi skulle haft en tredje också där vi ringde den där lökodlaren igen och fick en plats på farmen. Vi samlades denna gång klockan fem på morgonen och där stod ca 15 bilar och väntade på arbetsgivaren. När han kom åkte vi i ca fyrtio minuter för att komma fram. Väl framme hoppade tjugo indier och nittio asiater snabbt ur sina bilar med tio korgar var och en specialsax. Och där stod vi. Vad ska man göra? frågade Jon och la upp sitt bredaste leende. Ingen aning sa jag och puttade ner honom i den blöta leran. Vi gick då fram och frågade vår arbetsgivare det här: Where do we get those baskets from? Do we have to bring them ourself? Han svarade då: Of course you have to bring them yourself. You can drive to the supermarket and buy some if you want. Vi gick då hem och sen körde vi iväg med vårt hem. Vi kommer aldrig mer ens försöka plocka lök.
När vi vart i fyra dagar i Gatton tröttnade vi på det, packade in allt i lyan och drog på en roadtrip. Första stopp var ett vattenland, en liten halvspontanare. Jon såg skylten och sa såhär: Ja! Vi går på vattenland. Och log sitt bredaste leende. Jag instämde och korsade snabbt tre filer för att hinna med avfarten. Vi hittade ganska snabbt en parkering där vi ställde lägenheten och sprang in till drömmarnas värld, fast på riktigt. Jon ville också tränga sig i kön till alla rutschkanor, som för övrigt var svinroliga, medans jag och Goliat fick lugna honom och säga att så gör man inte. Han kollade skamset ner i marken samtidigt som han berättade i ca fem minuter om hur han och hans familj brukade åka på vattenland varje sommar när han var liten och vilka coola rutschkanor de hade där. Men det var inget mot vad de hade på detta stället. Tänk er Balder fast med vatten och gummibåt. Ungefär så var det. På ett ställe fastnade vi med gummibåten precis innan en backe. Denna backe var självklart precis framför ögonen på hela den väntande kön som stod och gapskrattade och pekade på oss. Jag satt givetvis längst fram och fick all ögonkontakt med åskådarna. Det är också lite extra pinsamt eftersom man lagt på sig några lyckokilon och har en hud vit som ett a4-papper. Lägg gärna till en tunn gles hårväxt på detta och en rätt manlig piercing i bröstvårtan. Efter denna händelse la jag mig i ett hörn i fosterställning och skakade i min egen avföring. De andra två lekte vidare i ca två timmar men hämtade mig sen när det var dags att åka vidare.
Nästa stopp var Byron Bay. Detta paradis för ungdomar som vill släppa sina hämningar och fylla sina själar med ångest. Vi var där en fredag, bra drag tänkte vi. Så gick vi en sväng, noll drag märkte vi. Vi gick in på en svettig nattklubb och så gick vi ut igen. Skulle då till nästa klubb där det skulle vara bättre. Noll mer insläpp på det stället. Vi blev först lite irriterade men kom sen på att vi hade missat tidsskillnaden mellan de olika landskapen som vi korsat. Efter detta gick vi hem och la oss för att ladda krafterna inför vidare resa.
Nästa dag åkte vi jättelångt. Gick åt dryga tanken för att komma till ett ställe som heter Nelson Bay. På vägen dit är det riktigt dålig väg, förutom en liten bit där det var motorväg. Då körde jag på som aldrig förr och kojan kom upp i 120 knyck. Dessvärre var man bevakad av en polis med tillhörande blåljus. Då fick man svänga in mot kanten och första boten var ett faktum. Hur som helst, i Nelson Bay skulle det vara lite fina stränder och sådär hade tourguide Jon kollat upp. Vi kom dock dit ca 9pm så det blev inget badande. Det här stället var lite som Coolangatta som vi vart i tidigare. Fast för lite yngre folk, ca 45-60 års åldern. Coolangatta var för de som inte jobbar längre. Vi hade absolut inget att göra, skulle hitta någonstans att ställa huset men såg att massa lampor lös på instrumentpanelen. Skit också, tänkte vi. Vi fick då ringa en servicekille som fick komma dit en lördagkväll till tre trötte gossar och fixa bilen. Det visade sig att det var någon form av glapp så han tog bara fran en liten pinne och tryckte på batteriet så löste det sig. Sen skulle han kolla klart på sin film med Sandra Bullock i huvudrollen.
Vi vaknade i bra tid för stranden. Packade ihop allting för att stanna till i Newcastle. En sån där stad som man egentligen bara åker igenom och säger att man har vart där. Det var en rätt bra strand där med en livräddare som gillade att prata i sin mikrofon så hans röst hördes högt över stranden. Vågorna var riktigt starka så vi lekte lite i dem. Var i vattnet rätt länge faktiskt. Lite för länge har vi märkt nu för alla tre har bränt sig. Som vanlgit har jag bränt mig mest av alla och är röd som satan själv i ansiktet. Kom fram en blind kille till mig lite tidigare idag och tryckte upp ett kors i ansiktet på mig och sa åt mig att gå. Sekunden senare stannade alla bilar på gatan när jag gick förbi dem.
Nu har vi avslutat vår roadtrip för denna gång och har hamnat där vi en gång startade, i Sydney. Goliat åkte på att köra i denna stad och det var kaos i hans huvud. Vi överraskade sen Sebbe på gatan och sitter ensamma i hans lägenhet för att kunna skriva lite och duscha lite som vi inte gjort på 3 dagar nu. Man känner sig lite som en ny människa efter en dusch där man kan skrapa bort diverse olägenheter.
Njut av söndagen.
Med vänlig hälsning
Freyr
Vilsna sjalar och daliga magar
Hej allesammans!
Aterigen vaknar man pa tok for tidigt, ar nu lite av en rutin for mig. Aven att man kommer hem nar natt har blivit dag sa vaknar man givetvis tidigare an klockan ens borjat fundera pa att ringa. Ratt skont ibland att ga ut och traska och ta en kopp kaffe i morgonsolen men framat kvallen kommer man pa att man inte ens kan halla ogonen oppna. En gang nar jag vaknade tidigt sa kopte jag en gra t-shirt och en flaska schampoo eftersom Goliat tappat bort mitt. Idag kopte jag bara en flaska med vatten. Sen fick jag en gratis slush ice pa 7 eleven for det var tydligen deras dag idag. Givetvis tackar man och tar emot for att sedan upptacka att den var pissacklig och man blir tvungen att slanga den stenhart ner i en papperskorg.
Nu kom jag tillbaka till vart hostel och laste lite jnytt. Sorgligt att Robinson-Christian ska lamna staden och att han haft ett sa tufft liv i var stad. Vart var artikeln om Goliat nar han flyttade fran stan? Han har ocksa blivit kallad olampliga saker av framlingar och fatt ol hallt over sig pa krogen. En gang fick han det mitt pa dagen ocksa, under en familjemiddag. Han vill inte saga vem det var som hallde men jag tror det var David.
I skrivande stund ar jag helt ensam, bredvid mig sitter det tva kvinnor och talar ett frammande sprak. Det ar svart att hoppa in i konversationen nar man inte riktigt kopplar helheten av samtalsamnet. Goliat ligger och sover och Jon ar ute pa egna aventyr. Jag har inte sett honom pa flera timmar. Funderar lite pa att ringa och se om han lever men jag har ont om pengar pa mitt kontantkort sa jag tror inte det kommer bli av. Han ar trots allt en vuxen sjalvstandig man i sina basta ar.
Senare idag kommer vi ata ett av vara gratismal vi fatt av vart hostel. Darefter ska vi ringa en forhoppningsvis framtida arbetsgivare dar vi ska plocka lite lok, alternativt bomull. Han bor en bit harifran men han var tydligen nagon form av agent som har massa polare som ager farmer. Later lovande sa vi ska svanga forbi honom i borjan pa veckan.
Litet inspel:
Tank er att ni ar pa Mcdonalds for att ta er en liten bit exotisk mat, under maltiden blir ni storda av en kille som nyss kopt ett happy meal och visar folk vart man tar salt, peppar och sugror. Som senare gar ut ut for att bli omkullknuffad av en man som inte vill krama honom. Sen ser ni honom bli forbannad och ska sparka ner en san dar gul skylt som varnar for halt golv, halkar stenhart och landar helt utslagen pa rygg pa golvet, forsoker kravla sig upp med hjalp av en stolpe men golvet ar halt sa han far inget grepp, istallet valjer han att oppna munnen for att borja hangla med stolpen som om det vore en kvinna av dess basta sort. Darefter blir han utslangd av en knegare.
Har ni forestallt er scenen i huvudet? Jag och mina tva anhangare har varit med om precis det har. Visst ar det haftigt?
Nu ska jag ga och fa saker gjort. Formodligen kommer jag lagga mig i en sang och stanna dar nagra timmar.
Ha en angenam sondag!
Mvh Freyr
Livet vander bra snabbt ibland
Hej allesammans!
Forsta delen av gardagen ar nu bortglomd historia och vi har kommit overrens om att aldrig mer prata med agenter som bor langt bort.
Vi hittade ett hostel som var nastan for bra for att vara sant. Som jag skrev tidigare fick vi en bra deal av den glada receptionisten. Efter en powernap fran ovan och en snabb dusch motte vi vara nya rumskamrater, ett par fran Skottland och en ensamvarg fran England. Kanonmanniskor alla tre. Vi tog oss sedan en sa kallas fredagspilsner och sen var det igang. Brisbanes nattklubbar ar fina stallen och man blir imponerad av det allra minsta. Goliat blev speciellt imponerade av unga kvinnor som dansade i burar. De hade blaklader overall pa sig och dansade robotdansen i takt till musiken. Vi discodansade en stund for att sedan ta oss en liten nattburgare hos var kare van Ronald. Sen gick vi och la oss igen i god tid. "Det ar ju en dag i morgon ocksa", sa Jon och log sitt bredaste. "Vad menar han?" viskade da Goliat i mitt ora. Jag forklarade inte for honom sa Goliat kunde inte sova i natt for att han tankte sa det knakade i sangen.
Idag var vi uppe med eftermiddagstuppen och traskade ut till en klarbla himmel. Ca 25-29 grader varmt och gassande sol. Det var sa man skamdes och blev rod pa kinderna. Sahar i efterhand har jag markt att det var for att jag glomt att smorja in mig idag som jag var rod. Goliat gar och river mig i nacken hela tiden och fragar om det gor ont. Nar man sen vander sig om sager att han hans brossa Fille alltid gjorde sa pa honom nar han var en liten rackarunge.
Pa var lilla promenad idag har vi sett foljande bra saker:
1. Hoga hus
2. Ca 80 cyklister med cykelhjalm
3. Odlor stora som katter (en borjade springa ifran oss en gang. Goliat borjade da fnissa och holl om Jon i radslan om att den skulle vanda. Sann historia)
4. En vacker kvinna med lang klanning som korsade gatan
5. En botanisk tradgard
6. Ungefar sex brollopssallskap i en botanisk tradgard
7. En ensam asiat som gick baklanges
8. Snabba batar pa vattnet
9. Ett sallskap statyer (Goliat lurade Jon att det var riktiga manniskor, Jon ville da ga over och ge dom pengar)
10. Mohippa (Goliat fick stalla sig i en telefonkiosk med tva medelalders kvinnor vid sin sida. Jag fick bli spankad av en ung kvinna)
Kort och gott sa kan man saga att Brisbane ar en bra stad dar det ar full fart, aven klockan atta pa morgonen. Marknaderna borjar da namligen. Idag ska vi ta oss ett riktigt gott glas med icetea och sitta vid brasan och lyssna pa klassisk musik. De andra ungdomarna pa vart hostel ska nog ut till nagon form av disco och dansa och bete sig olampligt. De kommer nog vara nagot de kallar bakfulla da. De blir oftast trotta och hangiga da for att sedan kopa sig en flaska med vatten. Jag skulle inte vilja veta hur det kanns men ska nog fraga dem hur det var pa discot i morgon bitti efter att jag tagit min morgonjogg.
Ha en trevlig afton!
Mvh Freyr
Tunga vaskor och en one way ticket to hell
Hej allesammans.
Idag lamnade vi coolangatta efter diverse festligheter pa surfers paradise. Surfers paradise ar ett sant dar stalle dit man vill aka och stanna. Vi gjorde inte det, vi akte till vart trotta boende pa coolangatta. Igar kom det in en vilsen japan pa rummet utan vaskor men med ett sadar brett leende som jag trodde bara Jon kunde ha. Vi tittade lite pa honom nar han pekade och sa sa han: "Aaaaah there", och pekade pa en overslaf. Sen gick han. Solsken heter han och lagger skorna pa hyllan, bokstavligt talat.
Anledningen till att vi lamnade surfers paradise var for att vi hade en viktig uppgift idag, att ta oss till redcliffe och traffa en kille som skulle ge oss ett utomordentligt jobb som fruktplockare. Vi gick upp kl 7am, tog bussen till en tagstation, satt pa taget i en timme, hoppade av, tog ett nytt tag, hoppade av, hoppade pa en buss, fragade busschaufforen vart det lag, gick av ca 4 km for tidigt, fragade en dam vart det lag, gick till skatteverket, drack vatten och bad dem ringa en taxi, akte taxi, var framme. Vi gick da in till killen som vi hade pratat med och dar satt en stolt tjock kille i knegarklader och mumlade pa oforstaelig engelska. Vi skulle vara tvungna att betala honom pengar for han var tydligen en agent som hade 600 polare som hade farmer over hela landet. Idiot. Inom 5 minuter var vi darifran, rev sonder hans visitkort, gick en liten promenad med vara 15 kilosvaskor, gick vilse, ringde en taxi, at pa subway, satte oss en stund, hoppade pa en buss, bytte till tag, hoppade av i Brisbane dar jag nu sitter och har fruktansvart ont i kroppen och kanner att man maste jobba lite pa somnen. Noll jobb och ett inre hat utan dess like. Alla erfarenheter ar bra erfarenheter? I helvete heller.
Direkt nar vi hoppade av i Brisbane sa tog Jon sitt jobb som tourguide pa allvar och laste i sin bok som han kopt for 300 pix. Han hittade da ett hostel som vi kunde bo pa. Vi gick dit och de hade inga rum dessvarre. De hanvisade oss till ett annat hostel, som visade sig vara ett hostel som Jon tyckte vi skulle bo pa redan innan. Han sa sahar: "Vad var det jag sa." och bjod pa ett leende likt Solskens.
Nu sitter vi har i vart nya hem och fick en bra deal av en receptionist som inte haft varldens samsta dag. Pa kopet far man gratis maltider och ol, fyra timmars internet och billigare rum. Dagen kommer med storsta sannolikhet sluta battre an den borjade.
trevlig helg!
Freyr
Coolangatta
Coolangatta. Smaka pa ordet Coolangatta.
Ligger det inte helt perfekt i mellan tungan och gomseglet?
Det tycket iallafall vi. Sa vi tog varat pick och pack och flog norrut. Val framme mots vi av hoga byggnader precis vid stranden. Klarblatt vatten med surfarvanliga vagor. Behaglig temperatur. Palmer. Frascht rum med god doft.
"Har kommer vi trivas" enades vi om. Vi sa det inte till varandra men vi nickade instammande.
Men vilket anticlimax! Hela byggden sover klockan 21.15. Vi har sett fyra personer. 2 av dom jobbade pa restaurangen dar vi blev serverad halvhjartad grekisk husmanskost. En uteliggare. Och en receptionist.
"Har vill vi inte stanna" enades vi om. Vi sa det inte till varandra men vi nickade instammande. Anton tog seden dit han kom och gick och la sig for att sova. Jag och Golle trotsade och stannde uppe en timma extra.
Imorgon ska vi prova stranden och havet. Jag satter 10 cent pa att det inte ar halften sa bra som det ser ut.
Nu blir vi tvingade av den redan namda receptionisten att ga och sova. Sa det ar nor bast vi gor det.
Mina vanner, vi hors!
Simon.
Ligger det inte helt perfekt i mellan tungan och gomseglet?
Det tycket iallafall vi. Sa vi tog varat pick och pack och flog norrut. Val framme mots vi av hoga byggnader precis vid stranden. Klarblatt vatten med surfarvanliga vagor. Behaglig temperatur. Palmer. Frascht rum med god doft.
"Har kommer vi trivas" enades vi om. Vi sa det inte till varandra men vi nickade instammande.
Men vilket anticlimax! Hela byggden sover klockan 21.15. Vi har sett fyra personer. 2 av dom jobbade pa restaurangen dar vi blev serverad halvhjartad grekisk husmanskost. En uteliggare. Och en receptionist.
"Har vill vi inte stanna" enades vi om. Vi sa det inte till varandra men vi nickade instammande. Anton tog seden dit han kom och gick och la sig for att sova. Jag och Golle trotsade och stannde uppe en timma extra.
Imorgon ska vi prova stranden och havet. Jag satter 10 cent pa att det inte ar halften sa bra som det ser ut.
Nu blir vi tvingade av den redan namda receptionisten att ga och sova. Sa det ar nor bast vi gor det.
Mina vanner, vi hors!
Simon.
Spöregn och biofilm utan text
Tjing!
Igår var en sån där dag man bara vill somna in och hoppas på att nästa dag blir bättre. Vi vaknade relativt tidigt för att klä på oss shorts och t-shirt, smörja in oss med solskyddsfaktor 75 och sticka iväg till stranden. Tji fick vi. När vi tog första klivet ut i den friska luften med våra beachsäckar och badlakan möttes vi av ett pissregn som aldrig tog slut. Vi fick helt enkelt gå tillbaka in på vårt rum, Jon torkade av mig all solkräm med en torr handduk och hjälpte mig att ta på mig långa kläder i stället.
Sen kom vi på den här idén: Vi drar in till stan och försöker hitta lite jobb.
Vi hoppade på buss nr 431, stämplade våra kort och åkte i ca 15 minuter. Vi hoppade sen av och hittade en backpackerförening där vi skrev in oss som medlemmar. Vi har fått lite inlogg där vi kan hitta jobb och de ska kunna hjälpa till med det också. Under mitt första dygn som medlem har jag redan känt av dess starka effekt. Skickade en ansökan som statist i diverse olika tv och reklaminspelning igår eftermiddag. I morse ringer en glad kvinna och jag svarar glatt. "Hey this is Freyr". Hon ska ha skickat ett mail till mig med ett formulär som jag ska skicka in tillsammans med bilder. Efter det får man gå på en röd matta som kantas av fotografer varje gång man ska ut på krogen. De har lovat mig att jag kommer bli miljonär också, vilket jag tycker skulle vart ganska trevligt.
Nu har dock Jon köpt flygbiljetter till hela gänget som vi ska använda oss av i morgon eftermiddag. Vi ska åka till Gold Coast och känna på det livet lite. Noll mer Sydney förrän i december förhoppningsvis då julen är kommen. Men det är ett framtid problem. Först ska vi jobba lite med att plocka frukt eller ta hand om grisar eller något. Jag ska ringa tv-teamet tidigt i morgon bitti för att se om vi inte kan flytta studion dit.
Idag har vi vart på bio. Vi köpte en biljett till Social network, rätt bra film. När den var slut stannade vi kvar där inne och kollade på Paranormal activity 2 också. Varför se en biofilm när man kan se två? Paranormal filmen var dessvärre en riktig stämningsdödare. Kom på att jag aldrig mer ska kolla på skräckfilm. Goliat var för övrigt inte med på bio för han gillar inte att gå upp tidigt. Han skulle sett den andra filmen med oss men försov sig med några få minuter. Han gick då in till en spelhall och spelade lite bilspel och testade också på diverse olika maskiner. Han fick 34 frispel i en maskin men visste inte hur man skulle använda dem. Nu har han en bunt med 34 papperslappar.
Nästa gång vi hörs är vi i ett förhoppningsvis varmare klimat.
På återseende!
Med vänlig hälsning/Best regards
Freyr
Igår var en sån där dag man bara vill somna in och hoppas på att nästa dag blir bättre. Vi vaknade relativt tidigt för att klä på oss shorts och t-shirt, smörja in oss med solskyddsfaktor 75 och sticka iväg till stranden. Tji fick vi. När vi tog första klivet ut i den friska luften med våra beachsäckar och badlakan möttes vi av ett pissregn som aldrig tog slut. Vi fick helt enkelt gå tillbaka in på vårt rum, Jon torkade av mig all solkräm med en torr handduk och hjälpte mig att ta på mig långa kläder i stället.
Sen kom vi på den här idén: Vi drar in till stan och försöker hitta lite jobb.
Vi hoppade på buss nr 431, stämplade våra kort och åkte i ca 15 minuter. Vi hoppade sen av och hittade en backpackerförening där vi skrev in oss som medlemmar. Vi har fått lite inlogg där vi kan hitta jobb och de ska kunna hjälpa till med det också. Under mitt första dygn som medlem har jag redan känt av dess starka effekt. Skickade en ansökan som statist i diverse olika tv och reklaminspelning igår eftermiddag. I morse ringer en glad kvinna och jag svarar glatt. "Hey this is Freyr". Hon ska ha skickat ett mail till mig med ett formulär som jag ska skicka in tillsammans med bilder. Efter det får man gå på en röd matta som kantas av fotografer varje gång man ska ut på krogen. De har lovat mig att jag kommer bli miljonär också, vilket jag tycker skulle vart ganska trevligt.
Nu har dock Jon köpt flygbiljetter till hela gänget som vi ska använda oss av i morgon eftermiddag. Vi ska åka till Gold Coast och känna på det livet lite. Noll mer Sydney förrän i december förhoppningsvis då julen är kommen. Men det är ett framtid problem. Först ska vi jobba lite med att plocka frukt eller ta hand om grisar eller något. Jag ska ringa tv-teamet tidigt i morgon bitti för att se om vi inte kan flytta studion dit.
Idag har vi vart på bio. Vi köpte en biljett till Social network, rätt bra film. När den var slut stannade vi kvar där inne och kollade på Paranormal activity 2 också. Varför se en biofilm när man kan se två? Paranormal filmen var dessvärre en riktig stämningsdödare. Kom på att jag aldrig mer ska kolla på skräckfilm. Goliat var för övrigt inte med på bio för han gillar inte att gå upp tidigt. Han skulle sett den andra filmen med oss men försov sig med några få minuter. Han gick då in till en spelhall och spelade lite bilspel och testade också på diverse olika maskiner. Han fick 34 frispel i en maskin men visste inte hur man skulle använda dem. Nu har han en bunt med 34 papperslappar.
Nästa gång vi hörs är vi i ett förhoppningsvis varmare klimat.
På återseende!
Med vänlig hälsning/Best regards
Freyr
