Jon, Freyr och Goliat på vift

Idag lamnade vi coolangatta efter diverse festligheter pa surfers paradise. Surfers paradise ar ett sant dar stalle dit man vill aka och stanna. Vi gjorde inte det, vi akte till vart trotta boende pa coolangatta. Igar kom det in en vilsen japan pa rummet utan vaskor men med ett sadar brett leende som jag trodde bara Jon kunde ha. Vi tittade lite pa honom nar han pekade och sa sa han: "Aaaaah there", och pekade pa en overslaf. Sen gick han. Solsken heter han och lagger skorna pa hyllan, bokstavligt talat.

Anledningen till att vi lamnade surfers paradise var for att vi hade en viktig uppgift idag, att ta oss till redcliffe och traffa en kille som skulle ge oss ett utomordentligt jobb som fruktplockare. Vi gick upp kl 7am, tog bussen till en tagstation, satt pa taget i en timme, hoppade av, tog ett nytt tag, hoppade av, hoppade pa en buss, fragade busschaufforen vart det lag, gick av ca 4 km for tidigt, fragade en dam vart det lag, gick till skatteverket, drack vatten och bad dem ringa en taxi, akte taxi, var framme. Vi gick da in till killen som vi hade pratat med och dar satt en stolt tjock kille i knegarklader och mumlade pa oforstaelig engelska. Vi skulle vara tvungna att betala honom pengar for han var tydligen en agent som hade 600 polare som hade farmer over hela landet. Idiot. Inom 5 minuter var vi darifran, rev sonder hans visitkort, gick en liten promenad med vara 15 kilosvaskor, gick vilse, ringde en taxi, at pa subway, satte oss en stund, hoppade pa en buss, bytte till tag, hoppade av i Brisbane dar jag nu sitter och har fruktansvart ont i kroppen och kanner att man maste jobba lite pa somnen. Noll jobb och ett inre hat utan dess like. Alla erfarenheter ar bra erfarenheter? I helvete heller.

Direkt nar vi hoppade av i Brisbane sa tog Jon sitt jobb som tourguide pa allvar och laste i sin bok som han kopt for 300 pix. Han hittade da ett hostel som vi kunde bo pa. Vi gick dit och de hade inga rum dessvarre. De hanvisade oss till ett annat hostel, som visade sig vara ett hostel som Jon tyckte vi skulle bo pa redan innan. Han sa sahar: "Vad var det jag sa." och bjod pa ett leende likt Solskens.

Nu sitter vi har i vart nya hem och fick en bra deal av en receptionist som inte haft varldens samsta dag. Pa kopet far man gratis maltider och ol, fyra timmars internet och billigare rum. Dagen kommer med storsta sannolikhet sluta battre an den borjade.

trevlig helg!

Freyr