Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Hallå allesammans!
Igårkväll var en bra kväll. Efter att vi gjort lite nytta på dagen tänkte vi få lite nöje på kvällen.
Det hela började med att jag och en bekant smackade upp varsin stol vid vattnet och njöt av solen.
När solen hade passerat horisonten kände vi för att gå och äta något. Och då gjorde vi såklart det.
Vi fick i oss en pizza som får rosens pärlas pizza att likna micromat. Efter halva pizzan ville anton leka smal.
"Äh jag får inte i mig en bit till!" sa han. Jag brydde mig inte om att svara honom för jag visste att fem minuter senare skulle det vara tomt på hans tallrik. Plus att han fick i sig min sista slice också.
Efter den goda måltiden var det dags för helgens höjdpunkt, se mitt kära Arsenal spö skiten ur ärkerivalen Tottenham. Kvällen fortsatte i glädjens tecken med en 2-0 ledning i halvtid. Nånstans där i halvtid vände allt det trevliga. Anton kände sig trött och gick därför hem. Jag anar paltkoma. Personligen ville jag ju såklart se klart matchen och föreställde mig en seger i 4-0 stuket. Så blev det ju såklart inte. 2-3.
Ska ta bussen hem. pga. Festival idag så fick bussen ta en specialväg. Och Simon fick gå en omväg. Utmattad och törstig kommer man hem och ska få dricka det där vattnet som man hela vägen har suktat efter. Det hade såklart Anton druckit upp. Inte nog med det han ligger och snarkar sitt jordskredssnark. . . Naken. Som grädde på
moset har han belönats med en röv som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Det fanns inte mycket mer att göra än att lägga sig i fosterställning. Det hade inget med anton att göra utan beror på att det är ungefär vad man får plats med på övervåningen. Och kunde addera ännu en natt av dålig sömn i min samling.
Hejdå.
/Simon
Igårkväll var en bra kväll. Efter att vi gjort lite nytta på dagen tänkte vi få lite nöje på kvällen.
Det hela började med att jag och en bekant smackade upp varsin stol vid vattnet och njöt av solen.
När solen hade passerat horisonten kände vi för att gå och äta något. Och då gjorde vi såklart det.
Vi fick i oss en pizza som får rosens pärlas pizza att likna micromat. Efter halva pizzan ville anton leka smal.
"Äh jag får inte i mig en bit till!" sa han. Jag brydde mig inte om att svara honom för jag visste att fem minuter senare skulle det vara tomt på hans tallrik. Plus att han fick i sig min sista slice också.
Efter den goda måltiden var det dags för helgens höjdpunkt, se mitt kära Arsenal spö skiten ur ärkerivalen Tottenham. Kvällen fortsatte i glädjens tecken med en 2-0 ledning i halvtid. Nånstans där i halvtid vände allt det trevliga. Anton kände sig trött och gick därför hem. Jag anar paltkoma. Personligen ville jag ju såklart se klart matchen och föreställde mig en seger i 4-0 stuket. Så blev det ju såklart inte. 2-3.
Ska ta bussen hem. pga. Festival idag så fick bussen ta en specialväg. Och Simon fick gå en omväg. Utmattad och törstig kommer man hem och ska få dricka det där vattnet som man hela vägen har suktat efter. Det hade såklart Anton druckit upp. Inte nog med det han ligger och snarkar sitt jordskredssnark. . . Naken. Som grädde på
moset har han belönats med en röv som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Det fanns inte mycket mer att göra än att lägga sig i fosterställning. Det hade inget med anton att göra utan beror på att det är ungefär vad man får plats med på övervåningen. Och kunde addera ännu en natt av dålig sömn i min samling.
Hejdå.
/Simon
Kommentarer
Trackback
