Tårar, ensam och bandy!
Heeej på er!
Nu vill jag bara säga att jag är hemma i Sverige för en kort stund. Min saknad till bandyn blev förstor!
Jag hade ett otroligt jobbigt val när jag Freyer och Jon var i baron bay på väg mot sydney. I söndags satt vi hemma hos sebbe, jag gick in på internet och hittade en flygresa till Sverige redan på måndagen. jag tog mitt pick och pack och åkte hem. Sorligt och kul. Men jag lovade mina söner att jag skulle möta upp de igen. Freyer har lovat att ta reda på ett svar på en gåta när jag kommer ner igen!
Jon och Freyer körde mig till flyget i måndags för att kolla att jag kom iväg, de var lite oroliga för mig att jag inte skulle klara det. Men jag är ju en stor grabb nu sa jag till de. Det blev att jobbigt farväl otroligt jobbigt. Freyer stod där med sina hund ögon och sa " Goliat måste du åka" och så föll det en tår från hans öga. Jon stod brevig och bara log med sitt bredaste leende som bara han kan. Jag svarade då till Freyer att jag kommer tillbaka.
När jag satt på planet på väg mot Bankok träffade jag två svenskar från stockholm. mycket trevliga människor. En kille och en tjej. De var ett par. mysiga var de också. Jobbig resa men hyfsat trevligt. När jag väl hade landat där fick jag ta en buss till en ny terminal för att då sitta och vänta i 1 timme på nästa flyg. Där träffade jag tre svenskar också. Från linköping. Vi hade ett bra samtal fram tills de fick reda på att jag var från Jönköping och hejade på hv. Vi pratade inte mer efter det. tråkigt för mig för efter det hade jag en ensam stund på ungefär 23 timmar tills jag kom till arlanda. där min kompis kikki skulle hämta mig, men han försov sig så min snälla far fick komma och hämta mig i stället. synd tänkte jag, skönt tänkte kikki.
Nu är jag hemma i alla fall och det är kikki och victor mycket glada för. Freyer och Jon vet jag inte om de blev glada eller ledsna. De kan ju vara så luriga ibland. de kanske tycket det var skönt. men jag hoppas de saknar mig i alla fall.
Nu ska jag träna.
Ha det
Goliat
Nu vill jag bara säga att jag är hemma i Sverige för en kort stund. Min saknad till bandyn blev förstor!
Jag hade ett otroligt jobbigt val när jag Freyer och Jon var i baron bay på väg mot sydney. I söndags satt vi hemma hos sebbe, jag gick in på internet och hittade en flygresa till Sverige redan på måndagen. jag tog mitt pick och pack och åkte hem. Sorligt och kul. Men jag lovade mina söner att jag skulle möta upp de igen. Freyer har lovat att ta reda på ett svar på en gåta när jag kommer ner igen!
Jon och Freyer körde mig till flyget i måndags för att kolla att jag kom iväg, de var lite oroliga för mig att jag inte skulle klara det. Men jag är ju en stor grabb nu sa jag till de. Det blev att jobbigt farväl otroligt jobbigt. Freyer stod där med sina hund ögon och sa " Goliat måste du åka" och så föll det en tår från hans öga. Jon stod brevig och bara log med sitt bredaste leende som bara han kan. Jag svarade då till Freyer att jag kommer tillbaka.
När jag satt på planet på väg mot Bankok träffade jag två svenskar från stockholm. mycket trevliga människor. En kille och en tjej. De var ett par. mysiga var de också. Jobbig resa men hyfsat trevligt. När jag väl hade landat där fick jag ta en buss till en ny terminal för att då sitta och vänta i 1 timme på nästa flyg. Där träffade jag tre svenskar också. Från linköping. Vi hade ett bra samtal fram tills de fick reda på att jag var från Jönköping och hejade på hv. Vi pratade inte mer efter det. tråkigt för mig för efter det hade jag en ensam stund på ungefär 23 timmar tills jag kom till arlanda. där min kompis kikki skulle hämta mig, men han försov sig så min snälla far fick komma och hämta mig i stället. synd tänkte jag, skönt tänkte kikki.
Nu är jag hemma i alla fall och det är kikki och victor mycket glada för. Freyer och Jon vet jag inte om de blev glada eller ledsna. De kan ju vara så luriga ibland. de kanske tycket det var skönt. men jag hoppas de saknar mig i alla fall.
Nu ska jag träna.
Ha det
Goliat
Kommentarer
Postat av: freyr
Fasiken. vi kanner en stor saknad. speciellt jag. jag traskar ju runt i en av varldens storre stader helt ensam pa arbetstid. hopplost. pa natterna ar det battre dock. jag ligger pa diagonalen nu som jag alltid velat. det ar ingen harig rygg i vagen. lycka till!
Trackback
