Jon, Freyr och Goliat på vift

Igår vaknade jag upp och mådde som en prins. Anledningen till detta är att vi firade nationaldagen i förrgår. De firar faktiskt sin nationaldag här nere mer än att bara göra det till en röd dag. Här är det en röd dag plus aktiviteter över hela staden. Alla går runt med australientröjor och hattar och härjar. Rätt kul att se. Fick dock inte se jättemycket av det, jag skulle visa vår nye gäst stadens alla hörn. Han anlände svettig och utslagen på morgonkvisten i onsdags. 

Här har vi Peter Eriksson. Grabben väljer en grå t-shirt när han ska flyga i 27 timmar. Orutinerat måste jag säga. Skäms Peter! 

Peter är en gammal innebandyvän till mig. Skjuter stenhårt i alla lägen men är ändå ganska bra på att passa. Dessvärre stack han till Lund för 2,5 år sen. Jag har saknat hans nylle. På senare dagar han har även skaffat sig en riktigt präktig mustasch. Man minns nästan Peter mer som skateboardkillen på Grästorp. Han var den som kunde göra flest trick. Ibland stötte man på honom i Nya röda ringen på grästorp där han och hans polare hade satt upp några plywoodskivor mot bänkarna och lekte att det var stora ramper. Jag var ju inte jättebra på brädan men stod där och förundrades över vad de äldre grabbarna åstadkom med den lilla plankan med hjul. 

Peter var också den jag minns som hånglade offentligt i ung ålder. Man stod där, osäker och ynklig, på balkongen på Hovet och kollade på a-laget när de lirade. Peter sket ju fullständigt i matchen. Han bjöd brudarna på läskeblask för sin höga veckopeng och fick napp varenda gång. Han var en player när han var liten. Numera har han stadigt. Man stöter inte på honom på den stora kullen på Grästorp eller sittandes på en gunga på skolgården längre. Ny kvinna varje gång man såg honom. Den tiden är över. Han var dock blotta 13 år gammal då men det kan ju inte hänt allt för mycket sen dess. Nu är han 23. Han är en härlig kille Peter. Vi fick också se två gamla grannar återförenas på ett väldigt fint sätt. Oscar och Peter bodde nämligen bara två hur ifrån varann förut. 

Här ser vi både Oscars trötta morgonnylle klockan halv åtta på morgonen och Peters ståtliga mustasch. Oscar skrek när Peter kom in. "Tjena Petta! Fan vad kul att se dig!". "Detsamma." Sa Peter lugnt då. Oscar somnade snabbt om och de andra grabbarna vaknade inte ens så jag tog med honom på en stadsvandring. 

Vi gick en lång omväg för att avsluta promenixen på Operahuset. Vi gick inte ändå fram utan stannade vid ett litet café och tog en kycklingmacka. Sen stannade vi till en gång till, jag tyckte att det var viktigast att Peter skulle få se Operabaren. Det stället är nämligen bra mycket mer exotiskt än själva huset. Där slog vi oss ner över en förmiddagsöl och skålade glatt. "Tack för att du är så fin Freyr!" sa Peter. "Varsågod" sa jag då glatt. 

När vi druckit upp mötte vi upp Anthony och Sebbe på en takbar. Den takbaren där man går upp i en smal trappa, genom en Thairestaurang, upp en trappa till för att slutligen komma till stället. Vi körde på lite till och stack sen och handlade. Min kollega Daniel hade nämligen ett poolparty där vi skulle infinna oss. Peter handlade den gyllene drycken, Jag handlade korv och potatissallad och Anthony åkte hem för han skulle jobba. Sebbe handlade ingenting men var glad ändå. 

Här står vi utanför Daniels port och väntar på honom. Hanna hakade på också. "Åh! Poolparty! Får jag vara med? Snälla!" sa hon när hon ringde. "Okej." sa jag då. 

Daniel var glad när vi anlände. Han hade redan vid tvåsnåret hunnit bli salongsberusad vilket jag tycker är lite kul. Han hade också redan hunnit ta sig ett dopp vilket jag också tycker är lite kul. Vi traskade in, bytte om i hans lägenhet och gick sedan ner till poolen. 

Fr. v.: Hanna, Daniel, Chris, Sun, Peter, Sebbe. Jag står bakom kameran.

Sun heter egentligen något annat. Asiaterna gör så när de åker hit, de hittar på ett namn. De tre kineserna vi bor med heter inte det vi kallar dem egentligen. Märkligt beteende.

Här har vi poolen. Där låg man i ett tag. Jag lärde Sun simma, hon kunde inte det innan. Man sa exakt hur hon skulle göra men hon förstod inte riktigt. Envisades med att hålla huvudet under vattnet också vilket jag tyckte var rätt irriterande. Men vad gör man? Jag hade att göra med en tjej från Sydkorea med påhittat namn. Då får man räkna med en del missförstånd. 

Efter att vi badat klart och grillat gick vi in för att ha golvfest. Det kom lite fler personer och golvet blev stället vi befann oss på. Jag vet inte varför, men det blev i alla fall en rätt bra tillställning. Golvfest. Funkar när man har heltäckningsmatta som Daniel. Kanske inte skulle funka i Sverige då heltäckningsmattan dog ut i början på förra decenniet. Men golvfest. Värt att testa. 

Här har vi ligan för firade Australiens nationaldag. Inte en enda Australienare. Men på något sätt känns det enda okej. Vi har ju mötts upp i detta land. Och vi gillar det. Då kan man väl få fira nationaldagen tillsammans utan att skämmas? Eller?

Efter golvfesten åkte vi hem. Peter är gladast av alla nu för han fick den bästa platsen i rummet, i mitten. Alla går över honom när vi ska till våra egna rum. Peter sover dock som en stock. I natt sov han minst tolv timmar utan att vakna. Märkligt. För det är typ 40 grader varmt i vårt rum när solen legat på våra takfönster. 

Här ligger han och sussar sött. Peter. Vilken kille. 

Ha en trevlig helg!

Med vänlig hälsning

Styrelseledamot

Freyr