Jon, Freyr och Goliat på vift

Ligger i min säng nu, takfönstrena har börjat lysa och himlen är blå. Jag har precis hämtat mig från gårdagens jobbdag. Den var helt suverän. Låt oss börja bakifrån. 

Det slutade med att Josh, en ny kock på jobbet, tog denna bilden på mig och Hiroshi, den japanska kocken. Vi satt på en fin pub och drog några rävar. Det var en trevlig stund. Josh och Hiroshi jobbade ihop för tio år sen på Hiroshis egna restaurang, sen sluter de helt plötsligt upp på restaurangen jag jobbar på. Spännande. Fantastiskt spännande. 

Kolla här vad glada de är över att träffas. Jag gillar det, glädje. När de möttes igen efter alla hår sprang de till varann och gav varann en riktig björnkram och en blöt kyss. Såg lite ut som när Jonathan och Skorpan återförenas i Nangiala. En av de bättre scenerna i svensk tv-historia. Man fäller en snabb tår varje gång man skymtar den. 

Innan vi gick till puben hade en av mina chefer skymtat ett hål i marken på trottarkanten precis utanför vår arbetsplats. Hon gillar att måla och skriva saker så hon valde att måla lite och skriva lite saker. Nu ser man hålet innan man trampar i det. Innan trampade man bara i det och fattade inte vad det var frågan om. 

Detta var när jag precis lämnat arbetsplatsen. Då var jag i extas och hade rest ett tält som inte välte i första taget. Då hade jag ändå levererat is ner i brallan ca fyra gånger och stått och slått på den under flera timmars tid. När jag gått en stund kom jag på varför. Det hade ju vart fotostund på jobbet. En fotograf gillade tydligen inredningen på restaurangen så han bestämde sig för att ta dit en modell i minimal bikini och kraftiga silikontuttar och plåtade henne på olika ställen i restaurangen. Jag anlände till jobbet och ser att Hiroshi sitter ute och tar det lugnt. Han berättade om fotograferingen men inte riktigt vad den handlade om. Jag trodde de bara tog kort för att visa hur stället såg ut eller något liknande. Han ville hela tiden gå in och hämta vatten eller göra kaffe åt mig eller något. Jag fattade inte varför han ville gå in och störa dom hela tiden, kopplade ju det ganska snabbt sen. 

När jag kom in och ställde mig för att börja rensa potatis stod hon lite längre in i köket och vispade ägg i sina små tygbitar. Jag fick nackspärr, potatisarna rann ut på golvet ett flertal gånger och jag välte en vas med pinnen under midjan. Det var en bra dag på jobbet, helt klart. 

När fotografen frågat mig hur jag mådde, om jag behövde vatten eller något så kollade han mig djupt in i ögonen. Jag frågade vad fan han höll på med på bra engelska och då sa han såhär: "Oh man! You look lika a star, a prince, a man, a myth, a legend! I want to have you in the photos!" Jag blev då helt plötsligt väldigt självsäker och sa: "Okay man, but it have to go quickly. I have some important things to do. Do you see all the dishes here? They will not get clean by themselves.". När man är en stjärna, en prins, en man, en myt, en legend så måste visa lite stake. Inte ta någon som helst skit. Hårt mot hårt. 

"Ta kortet då för helvete!" skrek jag till fotografen. 

Jag kollade på bilden och ser att jag öppnar munnen på ett väldigt speciellt sätt. Nej men jag tar en bild med en tjej som har absolut inga kläder och tar bilder för en tidning som är ungefär som Slitz. Så öppnar jag munnen sådär. Skit också, tänkte jag. Men sen kom jag på, jag är ju den nya Freyr nu. Den hårda Freyr som alla vill ha och ta på. Se bara hur hon håller om mig. Så jag sa till fotografen: "Take a new picture! This one is ugly as hell. Are you this bad of taking photos?". Så tog han ett nytt. 

Sådär nylle till vänster, modellnylle till höger. Här har ni mig i arbetskläder. De ville inte ha mig utan tröja, de sa att det syns att du är biffig ändå. Känner ni att denna bilden är lite av en missmatch? Det tycker jag också. Jag kommer slå näven i bordet nästa gång och kräva en annan. Så som jag har blivit behandlad ska ingen på hela jorden behöva bli behandlad. 

Snart ska man åka och jobba igen. Därefter blir det födelsedagsfest hos en kille från Iran som vi träffade på hostel en gång i tiden. En kväll då jag och Jon precis lämnat en sovande Goliat hemma hos Sebbe. Sen kom han förbi hostlet men vägrade hälsa. Såg ut som han legat i en taggbuske och sovit. Sen gick han in och la sig. Iraniern heter Raman, skön kille. 

Ha en trevlig helg!

Med vänlig hälsning

Modellen

Freyr