Mjukporr och gambling

Tjena allesammans! 

Nu har det gått två dagar med jobb efter att ha sovit bort en hel dag. Det är härligt att vara tillbaka och man känner att kosingen bara strömmar in som aldrig förr. Jag har inte fått höjd lön, inte fått längre arbetspass men jag har fått fan så mycket mer att göra på jobbet. Restaurangen fick en bra recension i Sydneys största morgontidning, detta resulterar som väntat i fler gäster, vilket resulterar i att det går åt mer mat. Hör och häpna, men detta resulterar ju inte heller helt oväntat i att det blir mer att förbereda eftersom allting tar slut varje dag och så behöver de mer av de där härliga färska kryddorna och mina tvättade potatisar. Hopplöst. 

Alla var i alla fall glada på jobbet, se själva.



Två av kockarna, Daniel och Hiroshi, härjar i köket. Daniel är killen som var hemma på vår bjudning och fixade mat till hela ligen. Hiroshi är från Japan. Frågar varje dag när jag anländer till arbetet om jag är bakfull. Sen pratar han svenska också. Varje gång jag diskat upp något av hans redskap säger han: "Tack så mycke.". Härlig kille, den där Hiroshi. 



Bartenders Toby och Cara. Toby gör kaffe till mig ca 3 gånger om dagen, en riktig klippa. Han frågade runt allihop om de ville ha iskaffe igår. Jag sträckte då upp handen och sa att jag ville ha en också. Då sa han: "You don´t have to tell me that, I know that you want one". Cara i bakgrunden är glad och lesbisk. Idag på jobbet var hon dock lite bakfull. Märkligt att inte Hiroshi frågar henne om bakfyllan varje dag. 



Det här är tapeterna på toan. Hela väggen är fulla av såna här bilder, härliga 50-talsmodeller med naturligt formade kuddar. Precis som Anthony går jag på toa av helt andra orsaker än att jag är nödig. 

För övrigt gick jobbet bra. De har lagt till oregAno på plocklistan också. Det avslutar jag alltid dagen med för oregAnon går snabbt att plocka löven på. De har också samma problem som i Sverige att folk säger orEgano. Det är lika idiotiskt här som hemma att säga orEgano. Man kollar alltid snett på folk som säger orEgano. OregAno ska det vara, punkt slut. 

Efter gårdagens arbetspass sprang jag hem, jag och Oscar hade nämligen en pokerturnering att passa. När vi dragit en raggardusch och sprungit in till stadskärnan så var vi självklart där för tidigt. När sånt här händer blir man så sjukt förbannad. Oscar och Anthony gjorde det på flygplatsen i Abu Dhabi. De trodde de var försenade till planet och började springa. Sprang förbi ca 400 personer när de korsade hela flygplatsen. Sen hamnade de först i boardingkön och folk de sprungit förbi för fem minuter sen kom utvilade till boarding. Jag har Oscars min på min ögonhinna just nu när han står där besviken, helt slut i kroppen och dyngsur av diverse vätskor som flödat ur hans kropp och svär det fulaste han kan. Hade velat vara där i just det ögonblicket och vara en av dem som han just sprungit förbi. Jag hade bara kollat på honom och slängt fram Jons bredaste leende. Vinkat hade jag gjort också, som en mästare. 

Hur som helst. Pokern var kul. Det var tre bord uppställda. Vid vårt bord satt följande personer: 

  • En Australisk tjej-indian, ~50 vårar. Sliten som Leif GW och kalaspackad precis innan hon åkte ut. Hon kan vart aborigin också, men såg helt klart ut som en indian.
  • Två jobbiga Schweiziska killar, ~22 vårar. Den ena hade en rätt kraftig blåtira och båda var riktigt blonda. Hade vart här i fem månader och kunde inte ens förstå engelska när man pratade med dem. Vilsna var de också och kunde inte blanda en kortlek. Jag vill inte se de två igen.
  • En tysk tjej, mulatt, ~25 vårar. Indianen trodde inte sina öron när hon fick veta att mulatten var från Tyskland. "Du är den mörkaste tysken jag sett!" sa hon med sin rökröst och tandlösa käft. Mulatten kunde också prata tyska med Schweizarna, men det såg ut som att de inte riktigt förstod varann. Jag kommer nog aldrig få veta vad det är för språk som talas i Schweiz. Hopplöst land. Jobbigt att skriva Schweiz också, det ligger fel i tangenterna och man är ständigt osäker på hur det stavas.
  • En skum kille, nationalitet okänd, ~35 vårar. Aggresiv spelstil, han köpte ut mig ur en pott en gång, då blev jag arg för jag hade satsat ganska mycket. Kände att det inte riktigt var läge att spinna vidare på vår lilla lek. Jag köpte ut honom sen också. Hårt mot hårt, så tänkte jag.
  • En sjukt jobbig Brasiliansk kille, ~30 vårar. Här snackar vi irritation på hög nivå. Ett äckel, rent ut sagt. Han skulle rätta och lägga sig i när någon skulle växla lite marker som låg på bordet och han hade fel varenda gång. Fullständigt pantad i huvudet. Oscar kollade konstigt på honom varje gång han började prata. Han började till och med prata med Oscar en gång, jag såg då i Oscars ögon att han ville spotta grabben i ansiktet. Han gjorde inte det, men han hade helt klart förtjänat det.
  • Tysk kille, ~25 vårar. Han kom in lite senare än alla andra, och som han kom in! Han kom dit lite osäker, satte sig på sin plaststol, hälsade artigt på sina blivande medspelare och satte sig. Idiotbrasilien var dealer för tillfället och vår nye gäst fick äran att sitta bredvid honom. Han skulle då kupera kortleken efter att puckot hade blandat. Han kopplade inte riktigt detta och kollade märkligt på dumhuvudet, som kollade ännu märkligare på tysken. Tysken började då sakta med säkert börja dela ut kort, jag såg då på alla runtomkring att de började le. Tysken blev nästan lite rädd. Brasilienaset däremot blev nästan arg, men han förklarade inte för honom hur han skulle göra, vilket jag tyckte var elakt. Det var dock en annan som förklarade sen och allt löste sig. Tysken tog det som en man och log stort. Han log nästan hela tiden faktiskt, riktigt skön kille, men vilsen. Efter den jobbiga händelsen med kuperingen frågade en av Schweizarna: "Are you from Germany?". "Yes" sa tysken då. Sen började de asgarva. Jobbigt läge för tysken, han är ju bara tysk. Vad ska han göra åt saken? Jävla Schweizare.

Ingen av mig och Oscar vann några pengar, men vi hade en trevlig stund. Vi traskade sen hem till vår trygga lilla vrå och jag la mig i min nya madrass! Fruktansvärt skön madrass. Det var svinjobbigt att få hit den. Jag och Sebbe gick en tjugominuterspromenad tillsammans med madrassen, med på resan hade Sebbe en bas på ryggen och jag en stor påse hängandes på axeln. Båda blev väldigt svettiga men ack så glada när vi kom fram till min hall. 



This is where the magic happens, som man säger. Nu kan jag sova skönt varje natt. Får hoppas Oscar slutar komma hem och skrika och tända lamporna i taket mitt i nätterna bara. Så kommer det här sluta helt suveränt. 

Ha det bra mina vänner!
Med vänlig hälsning
Er räddare i nöden
Freyr

Kommentarer
Postat av: Fröidh

Alltid lika kul läsning, skönt med madrassen o kul med pokern!

2011-01-13 @ 23:37:14
Postat av: freyr

Ja du anar inte. Kan inte slita mig från sängen nu. Det är fint väder idag, men det skiter jag i. Jag har en ny madrass!

2011-01-13 @ 23:47:30
Postat av: Anonym

hej igen kul att läsa din berättelse om pokern och ditt jobb här vaknade jag till -10 grader och de hade lovat +2 inte kul, dessutom mer snö på väg man undrar var det finns plats för den snön. kram på dig

mamma

2011-01-14 @ 09:17:47
Postat av: lars

Tack som fan för dina inlägg,gott med ett garv på fredagskvällen.

Lars

2011-01-14 @ 18:17:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0