Jon, Freyr och Goliat på vift

Avbrott igen. Inte för att jag inte velat, inte heller för att jag inte haft tid. Det har jag i mängder. Fritid 19 timmar om dygnet. Avbrottet beror på att vi haft så jävla tråkigt. Fruktansvärt tråkigt har vi haft det. Finns absolut ingenting att berätta, men jag gör det ändå. 

De hade modeller på jobbet igår igen, mest manliga sådana. Allting blir så mycket tråkigare med manliga modeller. De hade för mycket kläder på sig, brylcreeme i håret och de får ingenting att stå i slutändan. En av dem kom fram till mig vid ett tillfälle och frågade på ett bitchigt sätt om jag hade en tändare. Jag råkade faktiskt ha en i fickan och lät honom låna den. Jag återgick sen till att rensa min potatis och efter att han tagit sin röka återgick han till att puta med läpparna. En halvtimme senare behövde jag tändaren för att tända på saker och frågade vart han hade lagt den. Han kollade förvånat på mig och kollade igenom sina fickor, letade vidare lite till men hittade ingenting. Han bad om ursäkt och sa att han skulle hitta den medan jag fick låna tändare av en kollega. "Dumhuvud" tänkte jag, men sa självklart ingenting. 

Jag fick aldrig tillbaka min tändare. Jag stod där och diskade glasen han och hans mun-putande vänner druckit ur under förmiddagen och tömde papperskorgen de fyllt. Han gick utanför dörren med ett leende på läpparna och sa hejdå till alla. Jag kollade inte ens åt hans håll. Jag stod kvar där, smutsig och ful, med snoppen mellan bena. "Dumhuvud" tänkte jag en gång till, och konstaterade att mobbningen nu har vänt. Jag kan garantera att han var ful och tjock när han var liten. De andra pojkarna i skolan retade honom. Sen vände allt. Han fick utseendet med sig till slut och blev modell. Nu är det han som kan retas och inte bry sig om han gör saker som sårar folk. 

Jag kom kort efter det på att jag har gått och blivit mobboffer. Växte upp i mitt lilla samhälle och var lite av en ledare. Kapten i fotbolls-laget och retade folk. Kanske inte så att de begick självmord men någon gång har man ju gjort någon ledsen. Man har utnyttjat sin position och tetats och brottat ner svagare människor. Allt detta kommer tillbaka nu. Jag lade på mig några kilo, umgicks med bröderna Jonasson under en längre tid som konstaterade detta ofta och väl. Sen har det bara gått utför. Nu får jag allt ont tillbaka, kastat rätt i ansiktet på mig. Modellen vaknade säkert med ett leende på läpparna idag, med en ny tändare i fickan och allt. Och här ligger jag, utan tändare och inget hopp om varken framtid eller kärlek. Skit också. 

Vi har fått en ny sambo! Han har tagit över Peters säng i hörnet. Peter som valde att lämna oss för att hitta lyckan på granngatan tillsammans med sin flicka. Vår nye man heter Salomon. Han har färdats över de sju haven för att komma iväg från Stockholms stress och traska runt i ett land där folk tar en morgonsup innan jobbet vid åtta-snåret. Ursprungligen kommer han från Huskvarna. Där har han fått en lycklig uppväxt tillsammans med mamma, pappa och broder John. Broder John som även han vart förbi på 32 Ross street över en helg. 

Vi har introducerat rådjurs-skytte för Salomon. Det gick förvånansvärt bra första gången. Jag vann ju självklart, det går inte att slå mig om jag inte har för hög promille-halt. Han har accepterat detta. Han kom sist. Men han var rätt glad ändå, detta på grund av att vi lyfte honom till skyarna med lite beröm. Han lyckades slå Peter. Peter har kört spelet en gång mer än Salomon men fick stryk. Svordomar jag aldrig hört förut flödade då ur Peters mun. "Så går det när man flyttar ut från 32 Ross street." förklarade då Jon för honom. 

Det har vart en fågel inne på restaurangen där jag jobbar två gånger den här veckan. Samma fågel båda gångerna. Första gången flög han bara in lite snabbt för att snabbt ta sig ut. Detta under tiden jag stod och skapade en iskaffe jag skulle njuta av den förmiddagen. Resultatet blev ett konst-stycke. 

Försökte mig på ett modell-nylle där jag står och poserar. Blev inte riktigt samma fina resultat som när jag poserade med min modell-flickvän med kolossala silikontuttar, men ändå helt okej. 

När fågeln var inne för andra gången traskade den lugnt och sansat in hela vägen till köket. Där fick jag syn på den och sa det till Ryan, min långhåriga rock-kollega som också är kock. "Oh fuck!" sa han då. Han började sen på ett väldigt löjligt sätt mota bort fågeln mot ytterdörren, lyckades på första försöket få den att flyga iväg. Fantastisk kille. Jag önskar ibland att jag kunde kontrollera ett fjäderfä på det viset. Han firade allting genom att göra sig en kaffe. "Åh! Gör en till mig också!" skrek jag då. Det gjorde han. 

Jättefint gjorde han den med ett litet hjärta. "Det här kan jag slå!" tänkte jag lite för mig själv. Jag har ändå gått och blivit jobbets kaffemakare. Frågar runt vilka som vill få kaffe, sen gör jag kaffe till dem. Väldigt uppskattat eftersom det ändå tar lite tid att göra kaffe. De kör ju inte på vanligt bryggkaffe i det här landet. Allting ska vara så jävla krångligt. Men detta gör att man har tillåtelse att stå i en halvtimme och göra kaffe till sina kollegor. Jag frågade vad de ville ha för bild i sin kopp. Ett önskemål jag fick var julgran. 

Helt okej julgran ändå, tycker jag. Jag frågade sen nästa person vad han ville ha. "Gör två kulor och en somrig kuk." sa han. Väldigt omoget, men man måste ändå uppfylla önskemål. 

Där har vi den. De två kulorna nästan i mitten på koppen. Sen går den somriga kuken längsmed högerkanten på ett väldigt livfullt sätt. Jag var stolt över mig själv denna dag. Det är så härligt när man kan göra folk glada på könets bekostnad. 

Jag ljög i första stycket såklart. Trött på kvällarna och ännu tröttare på morgnarna. Ont i huvudet och törstig på morgnarna också. En lätt känsla av illamående. Detta är orsaken till inga skriverier. För helskotta.

Måste avsluta med två viktiga saker. 

Nr 1.

Sorgligt men sant blev det tråkigaste skit-inlägget någonsin inlägg nummer 100 (alltså detta). Jubileum. Det ordet ska man egentligen skriva i versaler och avsluta med ett utropstecken på slutet. Men jag gör inte det idag. Skriv gärna en kommentar och beröm min kaffekonst så jag vet vem som egentligen är här och härjar. Hade vart kul. En man vid namn Kim Bolund kunde göra det. Har ingen aning om vem Kim Bolund är. Han kan ha en aning om vem jag är, med tanke på att han klickade sig in och skrev en liten kommentar. Men jag är inte helt säker på det. Jag vill veta vem Kim Bolund är. Han la ner cirka en minut på att skriva en kommentar för att visa att han levde. Jag gillar det. Kim Bolund är en mästare. 

Nr 2.

På söndag är det min födelsedag.

Ha en bra dag!

Med vänlig hälsning

Mannen som en gång trodde att kondomer skulle bli den största utgiften på semestern

Freyr