Jon, Freyr och Goliat på vift

Idag har vart en dag med rätt trött stämning. Igår var det desto bättre stämning. Vi vaknade upp, pigga och fräscha och beslutade oss för att åka till Coogee beach. Ett trevligt ställe och det är blott en buss för att ta sig dit. Denna bussresa brukar dock ta svinlång tid, även denna gång. När man kommer in i Newtown är det nämligen trafikljus var tjugonde meter, och det finns inget sätt att undvika de röda lamporna. Men när man är framme är det alltid värt mödan och väntetiden. Jag somnade på stranden som jag brukar göra nu för tiden. Ligger och sover i ungefär 2 timmar och är helt utslagen. Idag vaknade jag dock av att grabbarna hade vart och handlat lite procenthaltigt. Det är klart men vaknar till liv när man känner den doften.

Jag han knäppa en bild på Anthonys skoskav också när han bytte plåster. Här har ni.

Där ser ni varför jag inte klagade så värst länge över mitt skoskav. Det var som en liten fis i ett stort rum jämfört med detta. 

Efter att ha suttit i solen väldigt länge och druckit upp lådan traskade vi mot bussen och skulle knäppa en bild på ligan. Satte upp kameran på en soptunna och sprang till mina vänner. Självklart kommer det en kines och förstör bilden. Att de alltid ska vara i vägen. 

Till vänster har vi honom. Lyckas trycka in sina läppar där i hörnet. Högst irriterande. Men ni ser ju oss i alla fall. Han till höger kanske inte känns igen på rak arm. Det är Aurelio, Sophies kille från Brasilien. Sophie är Hannas sambo. Hanna är min gamla kollega. Nu vet ni vem Aurelio är. 

När vi åkt buss ett tag kom vi fram till de centrala delarna igen. Vi stötte då på min nya kollega Daniel som jag bokat date med. Han är kock på restaurangen och jag kände ju självklart att jag måste få honom att laga mat. Han fick leda runt oss inne i matbutiken och vi plockade i ordning allt han ville ha. Sen gick vi hem. Daniel tog fram sina knivar som han hade med sig och jag och Jon var kockens högra. Jag gillar inte att ta med mig jobbet hem men när man tar med sig kollegan hem känns det nästan naturligt på något sätt. Maten blev i alla fal fruktansvärt god och sällskapet var bra och allt det där. Det sämsta är bara att idioten vi hyr huset av kommer ner med ett klagobrev som kom den 15e december. Är inte det sjukt? Och då var det inte ens vi som hade vart högljudda, utan det var den andra personen som bor här som hade fest med sina vänner som vi bara hakade på. Man blir ju inte glad.

Skit samma. Vi åt i alla fall upp maten och fortsatte umgås. Hon gick in på sitt rum där hon spenderar 90 procent av sin tid. 

Här har vi sällskapet. Vi var tvungna att ta ner en sänglampa nu för att kunna se något. Viktor Bohman sköt ju sönder vår lampa på altanen. Det funkade dock ganska bra och vi kunde se varandra hela kvällen. Efter att vi var klara hemma hos oss stack vi över till en närliggande pub.

Dagen idag var som sagt väldigt trött. Jag vaknade som vanligt först av alla och tänkte att man kanske skulle börja städa så att vi inte blir utslängde härifrån. Möts av diverse otrevligheter, men lyckas ändå få bort det mesta. När jag börjar bli klar och har bara att gå ut med soporna kvar traskar jag ut genom dörren. Precis när jag kommer runt vår mur möts jag av detta.

Här har man lagt ner massa tid och fått en kollega att stå i köket i två timmar, så väljer en anonym person att kasta upp alltihop. Respektlöst? JA! Och när jag gått förbi detta och är den enda som är vaken så sätter man ju samvetet på prov. Ska man lämna detta och hävda att man inte sett det och chansa på att chipeliphyresvärden inte ser det innan jag tvingar någon annan att städa upp det? Jag blev arg över mitt egna beslut. 

Jag var törstig när jag vaknade. Nu var jag väldigt törstig och riktigt förbannad. Jag fick skrapa upp delarna och slänga dem i en brunn. Sen fick jag skölja bort det som satt sig under natten i plattorna. Man var tvungen att göra det bra också för vi hade städning av huset för bara en vecka sen och då städade vår kära hyresvärd hela utsidan av huset. Uppkastarn valde att lägga detta utanför muren så att man nästan inte kunde gå förbi utan att trampa i det. Och vårt hus ligger först i raden av sex hus. Där snackar vi bra planering. Pucko. 

När jag hämtat mig från händelsen drog vi till lokala poolen för några dopp och dra ett par längder. Sen har vi gjort absolut ingenting. Anthony slog mig några gånger på kort. Gäller att ge honom vinster ibland när han förlorar så ofta på rådjursjakterna. Märker att han blir arg ändå på saker. I skrivande stund har han hotat mig med att han ska kasta sin telefon i huvudet på mig. Detta för att jag fått ca tre sms från min kollega om hur jag ska jobba. Jag tror bara han är avundsjuk för att han aldrig får sms. 

Hej hej!

Er riddare på den vita hästen

Freyr