Jon, Freyr och Goliat på vift

Jag tänkte berätta lite om min käre vän Jon.

Han har vart en riktig olycksfågel i det här landet. Lite osäker på om det alltid har vart så men jag tror inte det. Allting började med att han fick en blå fot och fick åka till sjukan där vi stötte på en trevlig kille. 

Hans mamma sa att det med största sannolikhet var en blodpropp. Den här killen sa dock att det var helt okej, en helt vanlig skada och allt visade sig sen vara okej. Han har inte haft blå fot sen dess. Dessvärre har han vart med om andra obehagliga saker. Han är riktigt klumpig när han går nämligen. Han snubblar på varenda markhöjning vi går förbi och är nära på att trilla. Detta har vissa gånger slutat riktigt allvarligt. Som en gång när han skadade sin tå.

Vi skulle bara gå över vägen precis utanför vårt hus så var olyckan framme. Ibland förstår man inte hur snabbt saker och ting kan ske. Det är därför jag alltid sagt till föräldrar att det är viktigt att de ser till att ungarna cyklar med hjälmen på huvudet, inte på styret som man kan se alldeles för ofta. 

Jon skulle en gång vara ball. Ni vet hur ball man kan vara när man är i tjugoårsåldern och håller i en tändsticksask. Det blir lätt så att man vill tända en tändsticka för att sedan föra lågan mot munnen och kväva elden. Exakt detta skulle Jon göra. Han tänkte att resultatet skulle bli att han sen blåste ut röken genom munnen. Så blev inte resultatet. Resultatet blev istället att han stoppade in tändstickan i munnen, gjorde en jättelustig min, brände sig i gomen och var nära på att svälja hela stickan. Han harklade sig och spottade ut stickan och började nästan gråta. Vi andra började skratta högt åt honom. Ni har också läst om historien då han skulle visa sina danskunskaper på strippstången en kväll, efter att ha blivit utslängd två gånger av samma vakt från samma krog. Slutade med att han fick en lättare hjärnskakning och jag fick leda honom ut från stället. 

Min vän Jon pratar också i sömnen, varje natt. Man blir alltid lika förvånad för det låter som han är vaken men det är han inte. För ca tio minuter sen hörde jag följande:

-Freyr! Freyr!

-Ja, svarade jag då.

-Jag vet hur man gör stickan nu.

-Va? vilken sticka?

-Den man röker?

-Jaha... Hur gör man då?

-Du kan kolla det själv.

-Vart någonstans? På www?

-Ja. Eller live.

Sen somnade han om. Såna här diskutioner brukar det bli med honom på natten. När vi bodde i rullande huset och han somnat innan en själv blev man alltid rädd när han somnat in. En gång blev han rädd för en orm. En annan gång pratade han om att det inte gick fälla ut den. Sen satte han sig på kanten på sin övervåning och jag frågade vad han gjorde. "Sitter lite" svarade han då. Mycket märkligt beteende. Man vet aldrig hur man ska reagera när han börjar. 

Kort och gott kan jag säga att det är en fin kille. På julafton var han den enda som levererade julklappar till oss alla. Jag vet inte varför jag inte gav någonting tillbaka. Kan vara för att jag inte är lika varmhjärtad som honom, kan också vara för att jag inte har några pengar, vet inte. Vi fick i alla fall varsin amerikansk fotbollströja. Jag blev riktigt glad och använde den redan på juldagen på stranden. Oscar också. Anthony blev bara glad, men han använde den inte på juldagen, han var iväg på äventyr då tillsammans med Australiens rikaste ungdomar. 

Anthony fick ett linne med nr 1 på, ett namntryck också, McGrady. Skitsnyggt. 

Jon är en bra kille att umgås med. Har alltid sitt bredaste leende förberett och är inte sen att visa det om han är glad. Jag älskar honom. 

God fortsättning!

Med vänlig hälsning

Freyr