Elektriker och pissande skit
Yippie kay yay allesammans!
Nu har våra kroppar återhämtat sig från simningen och magen har smält chorizosarna och låtit dem falla ner vackert i poolen i mitten av den vita stolen.
I tisdags efter jobbet kom jag hem till grabbarna och slog lite på dem, de slog givetvis tillbaka och vann fighten. Efter det gick vi över till den lokala planerian för att lira lite boll. Där sprang vi runt och körde, passade, sköt in bollen i buskarna och försökte oss på lite coola grejer även här. Men det här var långt ifrån lika coolt som simhoppen. Det coolaste som hände var nog när Jon sköt ett högt skott och Anthony tog emot ner den på ryggen. Det var ingen direkt wow-upplevelse. Inte för mig i alla fall. När man kollade på Oscar däremot såg man på honom att han var impad. Han sa att han inte var impad, men vi såg att han var det.
När vi kom skulle man sen ta sig en dusch. En riktigt härlig dusch där man känner att man bli ren och fin efter hårt springeri och två dagars jobb. När man ställer sig där inne kommer man på att varmvattenberederan är sönder. När man som mest behöver en dusch någonsin i hela sitt liv så väljer beredaren att strula. Man tänkte ju att man kanske skulle kunna pilla lite och få det att funka men det gjorde det ju inte riktigt. Om man ändå visste hur en sån här maskin funkade.
Säkringen för vår kära beredare gick hela tiden. Jag tänkte så det knakade, kom inte fram till något. Gick sen upp och drog en raggardusch. Jag och Anthony traskade då över till lokalpuben för varsin pilsen.
Igår på jobbet var man lite hängig till en början, men det löste sig under dagens gång när man blev serverad kaffe och tog lite läskeblask i kylen. Men det som hjälpte mest var när jag fick ett textmeddelande av Jon på min dyra mobiltelefon.
"Såg en hund som diarreade på ett träd nu. Det var speciellt."
Då blev jag glad. Berättade det för en kollega, han blev glad. Alla blev glada. Jag kan tänka mig att det bredaste leendet fanns där i bakgrunden när hunden släppte lös sina rinnande olägenheter på trädet. Jon berättade lite senare att det hade vart jobbigt efteråt, för hunden luktade prutt. Det var till och med så illa att Jon fick byta sida av vägen. Lite senare fick jag ett annat sms.
"Och nu kände jag att den där hunden inspirerade mig..."
Om jag hade haft möjligheten, likt Jon hade när han gick bakom hunden, att bara byta hus sådär lite smidigt. Så hade jag gjort det. Om man är en god medmänniska så väljer man att leverera det ovälkomna på en av våra två toaletter. Inte Jon. "Jag ska ha, och jag ska ha!" sa han. Och har nu sprutlackerat båda toalettstolarna till det yttersta.
Efter att ha ätit Anthonys fina mat även igår (han börjar ta över min roll som gruppens kock) så tog vi oss in till en pub i stadskärnan för att kika på våra goda vänner i Set Sail lira. Det var fint, man fick lite procenthaltigt, man fick den härliga känslan av kärlek och visdom, man fick vänskap och man fick ett mål på Hungry Jacks efteråt. Livet är allt bra underbart ibland. Kolla bara, det här lyckades jag prestera en morgon.
Nu vet vi varför jag inte är jätterädd för att det ska gå åt för mycket pengar på kondomer.
Idag är det torsdag. Det är en hyfsat bra dag. Inte lika bra som onsdag för där har man det rätta känslan när man precis kommit över mitten på veckan. Onsdagar är grymma. Torsdag är mer ännu en väntedag, fast med bättre känsla än tisdagen. Tisdagar är skitdagar. Hatar tisdagar.
Ha en bra natt!
Med vänlig hälsning
Mannen ni vill kyssa
Freyr
Kommentarer
Postat av: Stina
Surt det där med vattenberedaren. Men gott med öl efteråt.
Trackback