Jon, Freyr och Goliat på vift

Första och hårdaste arbetspasset för veckan är avklarat med galans. Kom till jobbet och möttes av en stor hög med färska kryddor och sallad. Två lådor med potatis som skulle skrubbar och en monsterskål med rödlök som skulle hackas. "Det här kommer bli tufft" tänkte jag. Gick dock över förväntan. Med lite hjälp från vänliga kollegor skapade vi gemensamt en trygg och säker arbetsmiljö och vi blev klara i tid. Lugn kväll, inte så mycke gäster resulterar sedan i en väldigt glad Freyr. När man inte är den som tjänar pengarna på gästerna utan på att man står där på sin plats spelar det inte så stor roll. Man har tid över till annat. Som att gå på toa till exempel. Då sitter man ner och kissar och slappnar av. Man behöver inte tänka på att sikta rätt utan man lägger ner toppen så den touchar vattnet och släpper loss. Skaka av behöver man inte heller göra, den sista lilla skitdroppen som gärna sätter sig i kalsongerna med jämna mellanrum har redan lossnat när man ställt sig upp. Underbart. Nej, gårdagen var rätt bra, det kan vi dra som slutsats.

Jag hade en fin morgonstund för mig själv också. Stal två rostade mackor av Oscar, det vet han inte om. Han har levt på mitt hårvax under tre veckors tid så det kan han ha. Jag har märkt att det tagit slut väldigt fort så jag vet att han använder det. Jag har inte sagt något, utan jag tar hans mackor istället. Jag tycker det är en bra deal, win-win situation. 

Jag tog också en liten bit av den här chokladen. "Hur fan kan du äta choklad med salt i? Det skär sig ju." Vet jag att ni tänker nu. Så tänkte jag också en gång. Var i kontakt med en väldigt vacker kvinna en gång som jag inledde en relation med som varade i sju år. Hon kom en gång hem med en sån här chokladkaka. Då sa jag exakt så till henne. "Nej men den är god." sa hon då. Jag skadade då på huvudet och satte mig i soffan och kollade på tv eller något liknande. Förbannad blev jag. Muttrade lite för mig själv och kollade snett på henne hela kvällen. Nu, något år senare, när jag står och rensar potatis kliver min chef Lenna in på jobbet och lyser upp vardagen som vanligt. Hon hade köpt med sig en sån här chokladkaka. "What is that?" (Vad är det?) frågade alla. "Oh that is so good. I'm fucking addicted to that chocolate." (Åh den är så god. Jag är knullande beroende av den chokladen) svarade hon då. De övriga kollegorna tänkte också precis som jag och alla andra. Att det skär sig, det där kan ju inte vara gott. Men jag kände något i den stunden. Jag kände att den kanske hade något att tillföra mitt liv. Kanske hade jag behandlat den vackra kvinnan felaktigt i det ögonblicket hon kom hem med den dyra lilla designlådan med märkestilltugg. Jag var tvungen att testa! 

Sagt och gjort, när jag var och handlade häromsistens hamnade en burk med pulverkaffe i korgen. Sen sprang jag snabbt över till chokladhyllan, och där stod den i all sin prakt. Så ståtlig den var. Den skrek åt mig. Köp mig, ät mig, gör vad du vill med mig, jag är din för evigt! Jag lyssnade på dess ord och lade ner honom försiktigt i korgen. Gick till kassan och hivade fram plånboken. Jag kom ut och var lite rädd för det var ca 35 grader ute. Choklad trivs inte i värme har jag hört. Men jag gick snabbt, väldigt snabbt. Väl hemma la jag in min nya kompis i kylen där den fick svalka ner sig över natten. Jag vaknade tidigt nästa morgon för att skynda mig ner de två våningarna och se den ligga där. Kokade snabbt upp lite vatten, i med två teskedar, slukade det snabbt och resolut och valde att avsluta med chokladbiten som jag hade förberett. Jag stoppade in den i munnen och började tugga försiktigt. Vilken dröm! "Fy fan i helvete" tänkte jag. En bit räckte för att man skulle tänka så. Den fyllde min mun med en smak jag ville ha i munnen för evigt. Dock kunde jag inte det. Kom på att jag inte hade borstat tänderna på länge. Man var ju tvungen att testa den nya tandborsten man köpt för 7 svenska kronor i ett litet stånd på köpcentret. 

En skittandborste faktiskt. Men man blir någorlunda ren. Har använt den tre gånger nu och har redan börjat blöde i tandköttet. Funderar starkt på att ladda batterierna till eltandborsten igen men då måste jag ner och hämta den en våning, dra ur laddaren till datorn och stoppa i den till tandborsten. Då blöder jag hellre 10 gånger av 10. Jag stack i alla fall och jobbade efter detta och genomförde passet utan anmärkning som sagt. 

Idag, tisdag, vaknade jag upp och var arg. Riktigt arg var jag. Jag hatar tisdagar. Det som väckte mig var att Peter inte vaknade av sitt alarm. Sen började det regna på våra takfönster. Kallt var det också. Mitt i allt detta börjar Peter gulliputtinulla och prata tyst med sin kärlek. Jag gillar kärlek och dess innebörd, men fan inte på en tisdag när det är kallt och regnar! Jag låg där och tänkte lite på livets alla funderingar, ställde mig upp, gick ner och avfyrade en morgonpiss, gick upp igen, tänkte lite till. Sen kom jag på. Det här kommer ju bli en av mina bättre dagar i livet! Jag har ju massa bra grejer att göra idag. 

Följande saker kommer göra denna tisdag till en av mina bättre dagar i livet (tre av dem är redan avklarade i skrivande stund):

• Äta frukost på caféet rätt över gatan. Jag satt och väntade på bussen igår (måndag) och så stack en fransman ut huvudet och kollade på mig. "Mannen, det ser ut som en spökstad här ute, vart är allt folk? Varför skrämmer du iväg mina kunder?" sa han. Jag bad om ursäkt för mitt dåliga beteende när jag suttit helt tyst och väntat på bussen så ser jag ett till huvud sticka ut. Det var ett rödhårigt irländsk huvud. "Nej nu måste du komma in och äta frukost!" sa han till mig. Stora som hus var de båda två och jag klev in för att se hur de hade det. Det såg väldigt trevligt ut och grabbarna var fyllda med energi där på förmiddagen. Jag förklarade lugnt och stillsamt för dem att jag hann inte äta idag på grund av jobb men jag återkommer i morgon. Självklart återkommer jag. Kameran åkte med på ett hörn också. Här har ni dem.

Olivier till vänster och Marcus till höger. Fantastiska grabbar. Har funderat lite på vem Marcus är lik och såg det precis nu. Henrik Dorsin (Ove Sundberg i solsidan)? Är jag helt ute och cyklar?

Jag slog mig ner med min kaffe och min lilla låda med någon märklig gröt i. Blåbär och minimala jordgubbar låg det där i också. Gott i alla fall. Jag blev mätt. Marcus hivade fram morgonblaskan också. Jag kom efter lite bläddrande på att jag har ju ingen aning om vad man ska läsa om i det här landet. Så jag la ihop den i en prydlig hög och koncentrerade mig på maten. 

Åter till listan. 

• Sätta in mina svarta pengar på banken. Kanske inte kul aktivitet direkt. Men det känns bra på något sätt. Man har arbetat hårt för de där pengarna och då känns det kul att kunna komma in med en ståtlig hög med sedlar och låta bättre folk än en själv ta hand om dem åt en. Jag kom dit innan det öppnade, det var en konstig känsla. Man är hundra procent säker på att man bara kan kliva in genom skjutdörrarna, men så öppnas de inte när man börjar närma sig. Det var blotta sex minuter jag behövde vänta så jag stack och köpte mig ett äpple. När jag sen kom tillbaka väntade jag en minut och gick in med folk som också var det för tidigt. De hade stått och väntat ett tag. När man hamnar i de här situationerna vet man inte riktigt hur man ska bete sig. Finns det någon oskriven regel om vem som ska hamna först i kön där inne? Det måste ju vara så att kösystemet gäller från att dörrarna öppnas? Eller? Jag visade i alla fall upp min gentlemannasida och lät de andra gå före. Och jag log när jag gjorde det. Jag hade ju en bra dag. Jag visade det tydligt. När det var min tur gick jag fram till indiern som skulle hjälpa mig och han frågade hur det var med mig. Jag sa inte: "It's good." utan jag sa: "I'm having the best day of my life. How about you?" Han svarade inte. Han kollade ner i sin dator och frågade hur han kunde hjälpa mig. Han hjälpte mig och jag vandrade vidare.
• Duscha var nästa ting på listan. Jag var lite trött i benen när jag kom hem igårkväll så jag orkade faktiskt inte duscha. Jag somnade med en obehaglig odör. Men jag sov gott. Detta skulle ju medföra att duschen idag skulle bli suverän. Tji fick jag. Ingen i kollektivet hade tänkt på att slå igång varmvattenberedaren som stängs av med lite jämna mellanrum så det blev en svinkall dusch. Manligheten förminskade sig till en 19 på en 27-gradig skala. Men det gjorde inget. Jag går runt i samhället och lyfter mitt kylskåp och putar lite extra med skrevet även om det fryser till lite bakom gylfen. Jag har ju en bra dag!
• Jobbet väntar. Jobb är ju en halvdan aktivitet. Det måste finnas en bra anledning till varför jobbigt innehåller ordet jobb. Dock tror jag att det kommer bli en relativt bra dag. Få kunder=inte mycket mat sålt=väldigt mycket mat kvar=väldigt lite mat att förbereda idag. Jag tror att det kommer bli så. Det känns så. Verkligen.
• Ostbricka. Idag kommer Hanna och alla hon bor med förbi mitt jobb för första gången i deras liv och ska ta sig en bägare och avnjuta vår fantastiska ostbricka. Oscar och Peter har nästan bestämt sig för att komma. Jon vet inte om det än men jag ska avslöja det för honom under dagen. Han är ju en väldigt fin kille ändå.
• Efter-maten-snus. Hannas två mammor och två pappor var ju på besök. De har åkt hem nu. En av hennes pappor kom på att han nog inte kommer använda sin läpp som han trodde från början utan kommer lämna några presenter i kylskåpet. Det kommer tillbringa stor glädje till en av de bättre dagarna i mitt liv.
• Möta upp Brandon (killen med dreadlocks). Han är en sån som levererar. Skön människa. Jag vet inte vad vi ska göra men jag har inte sett honom på ett tag. Ska bli kul att se hans nylle igen. Middag sa han. Jag hoppas att han lagar, för jag är väldigt dålig på det. Det kommer bli bra. Helt klart. 
  
  

Ha en bra tisdag!

Med vänlig hälsning

Mannen som hellre blir rik på erfarenheter än pengar

Freyr