God dag allesammans!
Måndag morgon är här och visar hur mycket den kan skada ens sinne. Helgliv med dess innehåll tär på ens kropp. Vi stötte på lite nytt bekantskap i form av Peters klasskompisar från Sverige. De har också valt att göra sin praktik här nere och jobbar på lite olika ställen runtom i stan. Vi åkte hem till dem på partaj och Jon valde givetvis att förstöra festen innan vi ens kommit innanför dörren.
"Grabben tappar ölen i marken! Such a waste!" skrek folket som gick förbi. Han har en tendens att tappa saker. När vi hade köpt våra nya Nokia 1616 i mitten på oktober gick det tre dagar innan han fick en spricka i displayen. Han tappade då sin andra telefon på den nya telefonen. Plus i kanten är väl att det är ett igenkänningstecken då alla har exakt samma telefon men personligen anser jag ändå att det är lite slöseri på väldigt fin design. Han ska också alltid sitta och snurra kameran i det där bandet man får till. Jag kan be honom sluta fyra gånger men han fortsätter ändå snurra runt den. Han borde inte hålla på sådär, speciellt inte med kameran, med tanke på att han redan fått den att falla i backen med viss hjälp från Oscar. Det var på julafton, ingen bra julklapp, linsskyddet gick sönder.
Vi gick i alla fall in till våra kamrater och levererade vårt bästa humör. Efter en hård dag på jobbet kände jag mig lite sliten och trött och ville sova. Peter och Jon godkände inte detta utan tog med mig på en svängom i hallen. De lyfte upp mig, likt den stora killen som inte pratar i Ronja Rövardotter lyfter upp Mattis fru, på sina axlarna och började svänga loss. De lekte att det var en taxi vi åkte i och de sa att de körde jättefort och svängde skarpt. Jag kontrade med att leka att jag blev åksjuk och sprang snabbt hem för att lägga mig i min säng. Övriga sällskapet fortsatte kvällen utan mig. Jag låter dem ha det, låt ungarna leka. Jag hade ett arbetspass att tänka på och ni vet hur man kan bli när man är ute sent på stadens gator och rullar hatt. Jag sov som en prins och vaknade upp lite för tidigt för att Oscar kom hem efter sitt jobbpass och körde sitt vanliga race. Han pratar riktigt högt och lägger sig bredvid en i sängen och pratar om hur jobbpasset har vart. Den här dagen hade han tappat ett helt diskställ fyllt med glas i golvet, krossat en vodkaflaska när han skulle styla för sin kollega, lekt bartender när hans egentliga uppgifter är att se till så att allt är kliniskt rent och slutligen struntat i städningen för att han lät skaftets tankar styra honom. De hade blivit lite arga på honom berättade han när han hade sovit på saken. Men det var glömt över en bägare dagen därpå. Han är ju en så fin kille. Vem kan bli arg på det nyllet?
Kolla på honom där till höger. Ett ansikte man bra måste älska. Där genom hålet ser vi Jon också. De önskar varann god natt varje kväll innan de ska sova. Man hör alltid Oscar viska väldigt högt: "JON! JON!". "Ja, vad är det?" säger Jon då. "Jag ville bara säga god natt, sov sött." säger Oscar efter det, med sin ljuva röst. Jag ser inte Oscars ansiktsuttryck när han säger det, men Jons kan jag skymta i månskenet som strilar genom takfönstrena. Han ler sitt bredaste leende och blir glansig i ögonen, som en vacker lady i sin vita skrud.
Lördagens jobbpass var hårt, psykiskt hårt. Jag fick lämna grabbarna när de busade och brottades med varann på golvet. Jag ville ju vara där, och ha kul med mina sjysta kompisar. Men det fick jag inte, jag skulle arbeta som en riktigt man. Det flöt på ganska bra och när skiftet var över firade jag min helg såsom alla borde fira sina helger, varje helg. Med ostbricka och en nyöppnad pilsner.
Vet inte riktigt varför jag gör en ät-pose för den här bilden. Jag borde inte ha tagit upp gaffeln för den ska man ju inte ens använda under en sån här tillställning. Nu är den där i alla fall i min hand och ni kan se hur jag har det. Helt jävla suveränt!
Jag gick hem till grabbarna igen och de välkomnade mig med varsin stor, svettig, hård grabbkram. Vi stack då över till våra nyfunna vänner även den här kvällen efter att jag vilat lite middag och var lite piggare. Sen kände vi på vad det kvava vädret hade att erbjuda. Det var nämligen fruktansvärt kvavt, så att man knappt kunde andas utan att få lungorna fyllda med vätska kändes det som. Efter lite discodans vill man ju gärna ta en nypa frisk luft för att vakna till liv igen. Då går man ut och svettas mer ute än vad man gjorde inne. Så hela kroppen blir hal och blank. En av de nyfunna vännerna vid namn Karin stod och viftade med dagens morgonblaska på oss så att vi kunde börja leva igen. Jag tycker det var en bra insats av henne. Efter en stund insåg vi dock att tidningen gått sönder så hon kunde inte vifta mer. Då bad vi henne gå sin väg.
Igår var det ännu en av våra trötta dagar. Vi ville verkligen hitta på något men ingen ville resa sig. Bestämde oss för att ta det lite lugnt och hitta på något en annan gång istället. "Fallskärm kanske?" frågade jag snällt. "Menar du fallkarp?" frågade Oscar då. Han kallar det fallkarp. Han sa att hans pappa alltid sa fallkarp när han var liten för att det heter så i Finland. Vi skrattade länge på honom och pekade. Efter att jag och Jon vart iväg och ätit en romantisk middag och handlat gottesaker i butiken kom vi hem och kollade på Oscar. Så fortsatte vi skratta och peka på honom. Fallkarp. Vilket jävla namn på en så fin aktivitet.
Poker kom på tal. Vi kom på att det är ju rätt kul, sen kom vi också på att vi har ju numera en kompis som är pokerproffs. Vi ringde honom och frågade om han inte ville hänga med på ett hörn och ha lite kul med oss. "Jovisst!" sa han "Varför har jag inte träffat er tidigare för? Ni är ju skitsjysta grabbar!". Han hakade på, vi missade den första turneringen, vi var där på fel söndag. Gick vidare till nästa turnering, checkade in, satte oss, hälsade på våra motspelare och sen var gamet igång. Christoffer går in väldigt hårt tidigt i matchen och väljer att slå ut både mig, Jon och Oscar. Fantastiskt snäll kille. Här kollar man upp vad som kan hittas på i staden så gör han sådär. Mycket bra stil... Vi såg i alla fall en kille med bröst, det livade upp stämningen. Han satt där och spelade och pratade som om han vore en i gänget. Jag tänkte att det är ju omöjligt om man är kille och har b-kupa. Bh hade han också, som en tjej.
Nu laddar vi för nya tag. Hjulet är igång igen gott folk.
Ha en trevlig arbetsvecka!
Med vänlig hälsning
Mannen som fick frågan om vad han skulle bli när han blir stor och blev mållös
Freyr
