Jon, Freyr och Goliat på vift

Vädret är kaos. Vad händer? Här ska man åka till ett paradis utan dess like med 40 grader varje dag. Man ska sitta i en baden baden stol, ryggstödet nedfällt så långt det går. En naken kvinna ska komma fram och mata en med ost och kex som man sen ska skölja ner med diverse procenthaltiga drycker, gärna Björnebryg eller Slots guld. Sen ska det börja pärlas i pannan. Man ska då knäppa en gång med fingrarna, inte mer. Det ska då komma fram ännu en naken kvinna. Hon ska hålla i ett stort palmblad och fläkta en. Sen ska man bli lite dåsig för det är varmt. Då ska man knäppa en gång till med fingrarna. Ytterliggare en naken kvinna ska komma fram då. Hon ska ställa sig på alla fyra. Henne ska man använda som sidobord för burkölen. Hon ska då ge ifrån sig ett litet litet ljud för att det blir ett visst obehag av den kalla aluminiumburken mot den bara ryggen. Man ska då hyscha mot henne. "Sluta." ska man säga, väldigt vänligt, men hon ska förstå att man menar allvar. Så ska man ha det. Och man ska må bra av det. 

Hur har vi det? 

Jo, vi har det som följande:

Först kommer man ner till en ny kontinent. Det är inte så varmt. Man måste ha vårjackan på sig och det gillar jag inte. Börjar sen bli lite varmare. På kvällarna passar det väldigt bra med en tröja. Kan köpa det ändå men njaaa. När man levt så ett tag börjar luften bli varmare och man känner att strandlivet är nära. Nej då levererar Gud moln. Moln, moln, moln. Man kan gå runt i bara t-shirt. Men det är moln. I detta läge tömmer någon hela plånboken. Då börjar man jobba. Har vart några fina dagar men inte så jättemånga så man har lyckats få en fin liten tan på kroppen. Men när jobbet kommer kan man inte bygga upp den. Då levererar Gud självklart sol. Massor av sol. Så mycket sol att man hade blivit trött på det om man hade haft möjlighet att vara ute i den. Sen kommet det regn. Folk dör och städer flyter iväg. Sen blir det varmt igen. Outhärdligt varmt. De senaste fyra dagarna har det var 40 grader varmt. Då ska det jobbas. Jag har självklart den sämsta platsen mittemellan fläktarna. Dyngsur tröja är ett faktum i detta läge och man får dricka 3 liter isvatten per dag för att kroppen ska kylas och kissa stup i kvarten för att snoppen inte ska sprängas. 

Marken blir nu jättetorr och då blir det skogsbrand i närheten av Sydney. Staden luktar scoutläger och eucalyptus. Spännande doft faktiskt. Så det här var ändå rätt kul att känna. Man såg ju inte själva skogsbranden men man blev ren i halsen när man gick ut en sväng. Bartendern på lokalpuben var det som visade oss detta. Vi gillar honom. Långhårig och härlig. Nu helt plötsligt får man höra om cyklonen. Detta gör ju att man självklart kollar runt på www om man inte hittar något bra hemsida som skriver om eländet. Sen har vi en vän som befinner sig där uppe som bunkrat upp skafferiet och byggt om sitt rum på vandrarhemmet till ett skyddsrum. Hon överlevde katastrofen dessbättre. Cyklonen gick från en klass 5-cyklon till en klass 3 när den kom in över landet. Men alla var rädda och det var kaotisk stämning i butikerna har jag fått berättat för mig. I skrivande stund är det inte riktigt över där uppe men det ser ut som att läget är under kontroll. Det är så härligt när det händer. 

Nog snackat om väder. Sebbe har stuckit hem. Det blev lite sorgligare än jag trodde. Grabben har bott här i två år och nu är han borta. Gone. Away. Goodbye! Kvällen med skogsbrandsdoften på lokalpuben var hans sista. Jag tror ändå han hade rätt kul. Samtidigt kom det ner två nya grabbar. Anthonys kompisar från Aneby. Alexander och Fredrik. Vi har nu startat en firma. Inte bestämt vilket lag vi ska slåss för men vi ska ha möte ikväll och då ska det klubbas. Lagbilden är däremot klar. 

Den här bilden ska pryda vår första dvd med inspelade slagsmål. Det kommer bli fett. 

När vi var klara på lokala sprang en spindel upp på mitt ben. Man trodde ju inte man var så farligt rädd för spindlar förut. Kan vart för att man som boende i Sverige inte riktigt sett på spindlar på samma sätt. I sverige vågar man inte riktigt kela med dem som har en kropp som en grön ärta och man blir lite, lite småskraj. Här väljer de att ha en kropp som en kastanj istället. Obehagligt. Jag hatar det. Sebbe lugnade ner mig i alla fall. Vi gick ut på vår baksida och kissade nonchalant. Han stod som en Italienare som precis missat mål och jag stod med armarna i kors. "No hands motherfuckers!" skrek Sebbe så att grannarna skulle höra. 

Sen märkte han att all packning inte fick plats i väskan och började dela ut kläder. Vi märkte att Sebbe aldrig besökt en idrottsanläggning så vi fick inte riktigt plats i hans kläder. 

T-shirten Jon fick är ändå helt okej. Shortsen jag fick är inte riktigt okej. 

Avslutningsfrukost en tidig morgon fick avsluta Sebbes vistelse i landet som i folkmun kallas Down Under. 

Gonna miss you, my brother from Simon's mother!

Ha en bra dag!

Med vänlig hälsning

Mannen som tjatar lite för mycket och är väldigt jobbig

Freyr