Jon, Freyr och Goliat på vift

Glömt att tacka Goliat för hans lilla inspel. Vilken stjärna. Han förtjänar en plats i Jönköpings bandys a-lag den killen. Det tycker jag han borde få någon gång när han blir stor. 

Som svar på hans frågor får jag säga att allting lutar åt den positiva sidan. Som jag nämnt tidigare jobbar jag på hårdare än vanligt, detta resulterar i att man får pengar, vilket i sin tur medför ett väldigt bra uteliv. I fredags var det vuxenfest, det vet ni. Lördagen började med jobb. Därefter var man lite trött så man tog sig en powernap i en timme eller två, sen var det fotboll på schemat. Vi kom hem kl halv två. Då ringer en god vän vid namn Viktor Bohman och säger att han ska på undergroundfest i en industrilokal. Jag har aldrig vart på undergroundfest i en industrilokal i Sydney förut så det är klart jag hakar på. När morgon börjar bli förmiddag går jag och lägger mig i några timmar för att se att jag försovit mig till nästa tillställning. Chefens birthday. 

De kör mycket på söndagsfester här vilket jag tycker är en ypperlig idé. Dumpa ångesten från lördagen blandat med ångesten om att helgen är över, ta en bägare istället. Detta var min första riktiga söndagsfest. Det var också första gången jag såg någon röka gräs offentligt inne på en restaurang. Även första gången jag var på fest med så mycket barn inblandat, och en hund. Barnen blev lite påverkade av den passiva inhaleringen och sprang runt och slog på osynliga bollar som hängde i luften. Runt omkring satt alla andra och bara fnissade. Jag vet inte om jag blev påverkad men jag misstänker det med tanke på att kvällen slutade tillsammans med den här filuren. 

Ja, vad ska man säga? Vi hade en väldigt trevlig konveration, jag och Woolie. 

Woolie tillhör de här grabbarna, Age till vänster och Al till höger, de två är tillsammans med varann. Bor i radhus, har en hund och en bil. Age är en annan chef till mig, och kock. Han styr och ställer i köket. Lenna, födelsedagsbarnet, kör servitrisdelen blandat med fix och trix på den ekonomiska sidan. Och så har vi Selena, hon är huvudansvarig för baren och alla smådelar som finns i restaurangen. Det är sjukt mycket smådelar nämligen. Jag tror det finns över 500 unika artiklar i form av inredning och dekoration där inne. Om så önskas kan ni få en visning. 

Där i mitten har vi Selena. Brandon var på plats också, han hade mitt jobb förut. Till höger har vi Oliver, bartender. Fin kille faktiskt, flyttar dock till Melbourne nästa vecka för studier i fyra år. Innan det ska han ha skogsfest. 

Måste visa upp Lauren också. Det är hon som står och håller ett barn i en låda. Lauren skulle jag kunna säga att jag har bäst jobbrelation med. Vi ser varandra ca fem minuter i veckan, på lördagseftermiddagar. Inom dessa fem minuter ger hon mig alltid pengar. Ungefär 500 dollar, vilket motsvarar ca 40 000 miljarder svenska kronor. Sen går jag hem, gladare än någonsin, har fickan full med sedlar och går hem till mina sambos. 

Det här är i mina ögon dagens bästa gäst. Det är en tysk 70-tals dj i silvrig, tight body. Finns det egentligen någon anledning till att han inte skulle vara dagens bästa gäst? Peter Bäcker, mina vänner. Lägg det namnet på minnet. 

Följande punkter gör honom till dagens bästa gäst för mig:

• Dräkten. Självklart alternativ, den talar för sig själv.
• Frisyren. Ståtlig.
• Dansmovesen. Han dansade loss till varenda låt. Vid vissa tillfällen var det inte en käft framför honom och dansade, men han körde på. Dräkten blev dyngsur av svett och jag man såg minsta lilla rörelse av hur hans mage rörde sig. Fantastiskt.
• Sp-spelaren från 70-talet. Han har den rätta stilen. Min morfar hade en sp-spelare. Det är den enda sp-spelaren jag var i kontakt med i hela mitt liv. Känns som att de aldrig slog igenom riktigt. Vet inte, jag var inte ens född då. Jag växte upp med en freestyle där jag lyssnade på mora träsk-band som min mamma köpt till mig.
• Mikrofonen till spelaren. Det var en liten, liten mikrofon som han hade tejpat på en liten muff på med svart gaffa-tejp. Han skrek högt i den mellan låtarna och körde på halvdana ordvitsar som alla blev glada av. Detta för oss snabbt vidare till:
• Accenten. Han var ju tysk. Tysk engelska är ingen bra engelska. Men i rätt sammanhang medför den den där klicken med grädde på skopan med mos.
• Skägget. Den man som tar steget att gå från idé till färdig produkt gällande hockeyklubbs-skägg är en man jag vill skaka hand med.
• Promotionskylten. Den där rosa böjda wellpapp-biten är hans reklam. Skriver med silverpenna, matchande dräkten. Suveränt tycker jag personligen.
• Den långa antennen som tillhör sp-spelaren. Många skulle säkert tycka att denna var en onödig accessoar med tanke på att den inte fyller någon större funktion. Jag tycker inte det. Det är en del av stilen. Hängandes på den har han en liten gosse-koala och en liten gosse-känguru. Sött.

"Vi hukar oss", sa Brandon. 

Jag började min arbetsvecka med veckans längsta jobbpass som vanligt. Skötte mig rätt bra trots födelsedagskalas. Det var väldigt mycket kärlek i luften på restaurangen igår. Man kunde ta på kärleken och dess tillhörande aromer. Jag kände det. Dessert-kocken hade lagat speciella chokladkakor för den här dagen. Jag fick inte smaka men jag hörde att de var goda. Men det var fint idag. Jag kände mig kär. Sen åkte jag hem. 

Mina sambos låg och sov, och där satt jag, i strumpor utan skor. Alla hjärtans dag. Ja... 

Ha en trevlig vecka!

Med vänlig hälsning

Mannen som pissar i motvind

Freyr