Jon, Freyr och Goliat på vift

Berg och morgonkaffe

Tjena allesammans! 

Det har vart saker omkring oss, livet har ändrats, händelserikt, sömnigt. Detta har medfört inga nyheter nedskrivet. Nu har man slutat tidigare än vanligt. Jag hade en gång i tiden stora ansvarsplaner för den här dagen. Jag skulle komma hem, duscha, slänga i en maskin tvätt, dricka ett eller två glas vin, skriva lite och slutligen börja med städningen. Istället blev det så att jag kom hem, somnade, Jon ringde och frågade om jag var hungrig, jag sa ja, han la på, jag somnade om, jag vaknade och sen åt jag. I skrivande stund sitter jag och skriver lite. Man känner att man kanske borde ta tag i livet någon gång, ta lite ansvar. Göra de där grejerna som man planerar och inte vara en trött, fet medelålders man i sinnet som sitter i soffan och ber frugan hämta en öl på ett otrevligt och respektlöst sätt. Sen tänker man: "Äsch!". Jag kommer inte städa idag. Jon kommer inte heller städa idag. Peter kommer inte heller städa idag. Vi skiter i att städa idag, vi hatar att städa.

Veckan har hittills vart strålande. Arbetslivet rullar på och jag har fått ändrade förutsättningar. Den började som vanligt i måndags. Jag körde mitt dubbelskift från 12-23. I tisdags började jag jobba kl 12 som vanligt. Slutade kl 17 som vanligt. Den sista halvtimmen var ett rent helvete för diskmaskinen gick sönder. Om man är diskpojke och diskmaskinen går sönder tänker man först: "Wohoo!". Sen ser man att de andra på jobbet kör på som vanligt. Detta resulterar givetvis i disk. Kunderna strömmar in, tallrikarna kommer. Då vänder alla vackra och fina känslor man har i kroppen. Det gör en väldigt jobbig vändning. Man måste diska precis allting för hand. Jag hade dock turen med mig och drog likt alla andra kvällar förutom måndagar in avbytaren som fick stå där hela kvällen och skrapa. Jag tyckte synd om henne. Hon har ju aldrig gjort mig något. Hon kommer vanligtvis till jobbet där jag brukar hamna på efterkälken så får hon städa upp efter mig. Varmhjärtad som man är hjälper man ju såklart till ibland. Några gånger har jag överraskat henne genom att få klart precis allting och torkat rent hela ytan efter mig. Så jag behöver inte hjälpa henne med rensningen varje gång. 

Jag och Jon har haft hela huset för oss själva några dagar. Peter har gått in och dominerat på jobbfronten och har drömjobb. Grabben pluggar till socionom i Lund och gör sin praktik här nere. Han jobbar på ett socialcenter i ett område i Sydney där det finns riktigt mycket knarkare, hemlösa och prostituerade. Han kom nyss hem från att ha vart på safari med tre mentalsjuka knarkare. Oscar, Anthony och Anthonys två vänner, Alexander och Fredrik. Tog sitt pick och pack till guldkusten för ett tag. De lever livet i Surfers Paradise. Då blev det helt plötsligt jag och Jon mot världen. Vi har lekt rövare och känt en otrolig frihet. 

Såhär får man göra när man har ett hus helt för sig. Svänga loss med paketet mitt framför trappan. Vanligtvis kan det ju hända att vem som helst kommer upp där. Nu kom det inte upp någon där, och vi visste att ingen skulle komma upp där. Drömliv. 

Vi stack sen över till Brandons lya (killen med dreadlocks) och hälsade på. Vi sjöng en grattislåt till hans sambo. Sen stötte vi på en kille med night vision goggles. Jag skulle ta kort på honom när Jon var bakom. Han ville inte det utan började hota mig med näven. Sen rotade han snabbt i sin väska och skulle plocka upp en pistol. Jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv som jag var i denna stund. Jag lever i alla fall. Och som jag lever! När vi hämtat oss från denna mycket obehagliga känsla gick vi in och lade lite saker på en annan vän som låg och sov i soffan. 

Följande saker ligger på Josiah: 

• Filt
• Stol
• Surfbräda
• Bibel
• Rådjur
• Kastrull
• Cykel
• Tavelram
• Sopborste
• Cyklop med tillhörande snorkel
• Tavla
• Cykelslang
• Kylklampar
• 2 st skateboards
• Mankini
• Spjut
• Cykeldäck
• Pizzakartong
• Randig handväska
• Låtsashundben
  
  

Han vaknade inte en enda gång. Vi satt på honom och sjöng och spelade gitarr också. Han vaknade inte då heller. Sjuk kille. Han spelar fiol för övrigt. 

Vi åt sen en bit mat och gick hem till oss. Brandon hakade på och sov över i Oscars säng. Han var söt när han låg där, så Jon la lite saker på honom. 

Följande saker ligger på Brandon:

• Stol
  
  

Jag jobbade dagen därpå och diskmaskinen var fortfarande trasig. Det kom en pakistanier och fixade den, då var min dag räddad. Världens sämsta dag förvandlades till en någorlunda dag. Var dock trött hela dagen. Gick hem till Brandon även denna dag. Jon var också trött så vi gick hem. Vi höll i handen på vägen hem och skuttade som små skolflickor. Vi tog sen av oss nakna och sprang runt i hela huset och lekte kramdatten. Sen somnade Jon. Jag gav honom då en klapp på huvudet och en teabag i pannan. Han kramade om påsen och sa tyst i sömnen: "Åh. vad du är härlig Freyr. Tack för att du finns." Sen släppte han taget och somnade om.  

Idag blev det ändrade planer på jobbet. Mina bossar vill konkurrera med alla närliggande caféer och anställde en kille som bara ska göra kaffe. Från 7 till 11 står han där och levererar. Jag fick den stora äran att backa upp honom. Då får man dra morgonskift, jobba i 5-6 timmar, sen är man fri som en fucking fågel. Det härliga är att det är inga kockar på plats då. De har kommit på att de ska sköta sin egen disk när jag inte är där och min avbytare inte hunnit komma. Jag har då endast mina färska kryddor och plocka. Det gör att man kan slöjobba för att fördröja tiden. Man går och svänger med lite i 50-talsrocken, ber kaffekillen göra en kaffe, stoppar upp en prilla, stannar upp, suger på prillan lite, dansar vidare, plockar ett blad eller två, slår näven i bordet, skriker högt på kärringen att hon ska städa, kommer på att det inte finns någon kärring på plats och skäms för kaffekillen kollar konstigt på en, svänger med lite till i 50-talsrocken. Det är så man lever drömliv mina vänner. 

När jag var klar med allt detta idag fanns det inget att göra. Då kom postmannen in med två lådor. Leverans din chef sa han till mig. Det var två nya barstolar. Jag visste hela tiden att min chef inte skulle bygga ihop de där två. Det var min uppgift. Jag kände det på vibbarna i rummet och på hur de kollade på mig. Jag skakade av ilska och fick IKEA-känslan. Man blir förbannad så fort man går in på IKEA och ska handla en ny möbel. När man sen kommer hem brakar helvetet loss. IKEA är grunden till allt ont i världen. 75% av världens alla skilsmässor beror på IKEA. Slår vad om att Saddam Hussein bara hade IKEA-möbler. Det är därför han var så arg jämt. En gång köpte jag en säng tillsammans med en väldigt vacker kvinna. Sen skulle den byggas ihop. Hon började pilla och sen skulle jag lägga mig i. Jag är inte känd för att vara den händiga och manliga i hushållet. Hon skruvade och hade sig, sen började vi bråka. Därefter tröttnade jag och kollade på när hon jobbade och satte ihop den samtidigt som jag tog mig en kall burköl. Det var en bra stund. Just då. Sen märkte jag att hon inte ville prata med mig på fyra dagar och jag fick sova på soffan. Jag hatar IKEA. 

Mycket text. Ber om ursäkt för det.

Med vänlig hälsning

Mannen med svansen mellan bena

Freyr

Lite för lite bilder kan jag tycka. Jag tror alla tycker det. Och jag som vet att det finns bilder att tillgå, slår nu näven i bordet. Jag sparkar ihjäl dig nästa gång.

Hmmm ... En för övrigt välskriven text blir inte bättre av allt så kallat intimitetsskoj. Att lassa grejer på sovande kompisar gränsar till mobbning och passerar gränsen för kränkning. Så, vänligen, sluta med sådant. Det är ett beteende som vi med två ord kallar omoget och barnsligt.

Är vi överens?

Hälsningar / pappa.

Jag minns en annan gång när din svägerska köpte en ny säng, hon och hennes syster började skruva ihop sängen. Du började med ett sängbord, och det tog ca 3-4 månader innan det blev helt... och det var inte du som slutförde arbetet :) Ta det lugnt med disken, löven och kaffet, det är dumt att slita ihjäl sig Anton! Kram

ja men det var ju hemma hos dig linda! jag tror ändå att du är bland de sista på jorden som ska snacka om tummen ur med tanke på att det tog ca 2 månader för dig att bjuda hem mig för att plocka upp din tv ur en kartong. den var sen uppe inom loppet av 15 minuter.



för övrigt så är det mycket svårt att gå in i väggen när man jobbar 5-6 timmar om dagen för att sen lämna jobbet och kliva ut till solsken. du behöver inte oroa dig angående den saken.

Bra att du inte bränner ut dig, men sluta nu att vara en trotsig tonåring gällande dina framtidsplaner och gör som jag säger bara :)