Jon, Freyr och Goliat på vift

Doftande skrivpapper och brustna hjärtan

Hej allesammans!

Jag och min bästis Jon beslutade oss för att ta en promenad ner till den lokala poolen en varm lördagförmiddag. Vi tog då den här bilden.

Den togs för att vi skulle minnas något vi pratat om vid just det tillfället. Jon frågade mig några dagar senare om jag minns varför vi tog den, jag hade redan glömt. Jag frågade då istället honom varför vi tog den, men han vägrade säga. Veckan därpå frågade jag igen, då hade även han glömt bort. En jättetabbe tyckte vi båda. Varför sa han det inte bara den där första gången? Då hade kanske båda haft lyckan att ha vetskapen om varför den här bilden faktiskt togs. 

Åren gick och vi blev allt äldre och äldre. Till slut kom han på det. Han fick en uppenbarelse från ovan och Gud gav tillbaka det Jon glömt för så länge sen. 

Vi hade pratat om barndomen när vi satt vid poolen och märkliga saker man samlade på och hade för sig. Jon kom då på att man hade brevpapper. Vi båda skrattade när han kom på det och knäppte den här bilden. Kan tänkas obetydligt för många, men minnet är det enda vi har kvar i slutändan när vi ligger på dödsbädden. Det är dessa små detaljer man kan glädjas åt så mycket. En fantastisk tanke. 

Jon är väldigt duktig på det där med små detaljer i barndomen. Vi stod och luktade på en deodorant en gång. Vi kände båda igen doften men han var den enda som kunde relatera till något. Han kom ganska snabbt på att det luktade precis som den där hårfärgsprayen man alltid fick efter man klippt sig hos frisören när man var liten. Man var coolast i klassen för en dag när man vart och klippt sig och kom till skolan med fixad Tintin-lugg i regnbågens alla färger. 

När han nämnde brevpapperet kom jag ganska snabbt att tänka på mitt allra första livs stora kärlek. Den flicka som också fick ta del av mitt livs allra första tung-kyss. Jag var åtta år gammal och brukade stjäla brevpapper från mina systrar och skriva kärleksbrev till henne. Hon i sin tur visade breven för sina föräldrar som genast satte upp dem på kylskåpet. Det blev skitpinsamt när man sen var på familjemiddag hos hennes familj och alla skulle läsa och retas med mig. Men jag fortsatte att skriva, jag var ju tvungen att hålla gnistan vid liv eftersom vi skulle gifta oss och skaffa barn när vi blev femton. 

Genom brev bestämde vi oss för att dansa tryckare på kommande skoldisco. Jag hade tvingat mamma att ta mig till frisören för att få till den snyggaste, mest färgglada Tintin-luggen någonsin så att min tjej skulle bli imponerad. Jag fick igenom mina önskemål men när det började närma sig discodans började allt strula. 

Samma dag som discot ägde rum umgicks jag med ett Jehovas vittne. Han fick inte gå på discot för sin mamma som skulle komma och hämta honom. Runt halv sex skulle han bli hämtad så att jag skulle hinna stå och vänta i kön till discot från cirka kvart i sex. Hon blev dock försenad. Tiden rann iväg och klockan hann bli sju innan jag kom iväg. Väl där hälsade mina vänner mig välkomna och frågade om vi inte skulle gå till kiosken och handla monsterdricka så att jag skulle få en blå tunga som matchade mitt hår. 

Efter ungefär tio minuter kom två tjejer fram till mig lite snabbt och sa hej. Jag sa hej tillbaka och log för att visa att jag var glad. De log inte direkt tillbaka utan sa följande ord till mig: "Hon vill göra slut.". Sen gick de sin väg. 

Jag fattade ingenting, varför ville hon göra slut? Leendet som tidigare gjort mig till en söt och färgglad liten skolpojke var nu historia. Tårarna började rinna och jag sprang ner till kapprummet och gömde mig. Någons mamma, som var vakt på discot, kom ner till mig och frågade varför jag satt där helt ensam och grät. Jag ville inte berätta för henne. Jag fick en kram och till slut och berättade hur det låg till. Hon sa då att det skulle ordna sig och att jag säkert någon gång hittar en fantastisk mor till mina barn. Hon hjälpte dessutom till att ringa min mamma som kom och hämtade mig från discot när jag vistats där i bara tjugo minuter. 

Dagarna gick och jag funderade på vad som kunde gått så snett. Vad är det jag saknar? Är det mitt fel eller drog hon till med den klassiska repliken att det faktiskt inte var mitt fel utan hennes? Det var så många frågor utan svar som fyllde upp platsen i mitt huvud. En dag var jag bara tvungen att få reda på vad anledningen egentligen jag. 

Jag snodde ett brevpapper från en av mina systrar och skrev ihop en liten rad. Sen lämnade jag det till en av tjejerna i klassen som fick vidarebefodra brevet till flickan i mina drömmar. Några dagar därpå fick jag svar och det visade sig att hon träffat en annan. Jag fick också reda på vem det var. Jag var i chock och rev sönder brevet jag precis blivit tilldelad. Det var Jehovas vittnet som hade snott min tjej!

Kort efter detta triangeldrama flyttade vittnet från stan och lämnade kvinna och tidigare skolgång bakom sig. Jag hade kommit över henne och satsade på nytt kött. Allt var frid och fröjd tills jag en dag fick ett papper ner i brevlådan. På papperat stod en lista, listan som avslöjade namnen på personerna som skulle bild gymnasieklass tillsammans med mig. Jag blev fruktansvärt förvånad när jag läste ett av namnen på listan. Det var Jehovas vittnet! Vi skulle återförenas efter denna långa tid och dessutom tillbringa vår tid tillsammans i ett klassrum under tre års tid. 

Vi blev efter ett kort tag väldigt goda vänner igen. Att han stulit min tjej efter att han orsakat att jag kom för sent till discot var sedan länge glömt. Vi hade det väldigt trevligt tillsammans, fram till den dagen vi diskuterade gamla minnen under en lektion. 

Snabbt kom bilderna tillbaka till mitt huvud. All förberedelse hos frisören, den eviga väntan på hans mamma, tjejerna i klassen som kommit och meddelat beskedet, min blåa tunga, mamman som tröstade och det snabba avskedet av den terminens höjdpunkt. Han hade ju faktiskt gjort det här mot mig. Jag var tvungen att hämnas. Var bara tvungen att komma på hur. 

Han var en väldigt slarvig kille, glömde både böcker och nycklar i klassrummen efter nästan varje lektion. En dag glömde han även sin mobiltelefon när han skulle ta en liten bensträckare. Det var då jag slog till med hjälp av övriga i klassen. 

Under rastens gång hade vittnet fått nys om att något hade hänt med hans mobiltelefon. Direkt när vi satt oss kollade han igenom sina skickade sms och vi kollade med hög förväntan på kommande ansiktsuttryck. Han sa ingenting, var i chock. Vi började småfnissa, han var fortfarande tyst. Vi tyckte att detta var helt fantastiskt, det tyckte inte han. 

Han hade precis tagit del av följande text:

Till: Mamma

'Jag lämnar den här sekten nu. Är trött på skiten. Din jävla Jehovas-jävel'

I denna stund tappade han allt hopp om framtiden. I hans huvud hade han nu förlorat kontakten med både föräldrar, syskon och före detta vänner. Till råga på allt (och för att jag tänkte att det här var ju inte nog) så fick han ett sms tillbaka där det stod:

Från: Mamma

'Du kommer inte hem idag efter skolan'

Han hade glömt sätta telefonen på ljudlös så vi kollade på honom där han satt och läste sitt sms. Ett, om möjligt, ännu hopplösare ansiktsuttryck formade nu hans ansikte och vi skrattade som aldrig förr, vilket han givetvis inte gjort. Det skulle nog krävas ett väldigt bra skämt för att han i detta skede skulle skratta. Men han visste ju inte vad vi visste. 

Efter några minuter kände vi att det var nog med tokerierna, vi valde att berätta hela sanningen. Det var som så att vi döpt om en i klassen till 'Mamma' i telefonen. Detta hade han i all hast inte kollade upp. En lättnades pust strömmade ur hans mun och han fick i detta ögonblick tillbaka kontakten med sina föräldrar, syskon och bästa vänner. 

Där fick han så han teg för en stund, den jävla kvinnotjuven.

Ha en bra dag!

Med vänlig hälsning

Mannen som hunnit med att bajsa på sig två gånger sen sin tjugoförsta födelsedag

Freyr

riktigt gött inlägg. blev skitsugen på monsterdricka. hoppas den finns att köpa nånstans.

tänk att jag kommer ihåg allting va ledsen du var. mamman ringde mig och jag fick hämta dig och du grät dig till sömn..ja kul att läsa och minnas men vad elaka ni var mot eran klasskompis fy skäms kram

det var en av de värre dagarna i mitt liv, mamma.



danne k, jag tror ica har en egen form av drickan, alternativt att den bytt namn. något av det är det men mitt huvud vägrar komma ihåg exakt.

Hahah, underbart inlägg!

hur fan kunde du sno mina brevpapper ditt jävla as. hoppas du aldrig hittar kärleken och lever i misär hela livet.

Haha, så intressant att läsa detta faktiskt. Helt otroligt vad killar i allmänhet kan hitta på ;)