Jon, Freyr och Goliat på vift

Nå, biatches. Två veckor har passerat, folk har kommit och gått men stommen har bestått. Gruppen på 32 ross street består numera av:

• Freyr the babeslayer. En fantastisk människa med ett skriftspråk likt ingen annan människa på denna jord. När det kommer till talet har han dessvärre inget häpnadsväckande att komma med då han lider av något vi kallar grov Jönköpingska. 
  
  
• Jon. Denna unge man har talet med sig tätt följt av ett leende som blivit känt som det bredaste inom detta riktnummer. Vita tänder har han också. Och så pratar han i sömnen.
  
  
• Säljar-nyllet, aka Johan. Han har blivit nämnd förut, har hängt med i svängarna ett tag. Dock har han åkt på business-resa till Tasmanien. Innan det såg man inte hans lurendrejar-ansikte på flera dagar då han spenderar ofattbart många timmar på jobbet. Han har en märklig förmåga att aldrig kunna bli arg. Vi delade en kanna med öl en gång. Precis efter att jag hällt upp min öl stötte jag till den och den trillade ner och hälldes ut rakt över hans axelremsväska där han hade sina allra viktigaste papper för stunden. Det som jag då tyckte var sjukt var att jag var argare än honom på grund av utebliven vätska. Men något ännu sjukare än detta var att, tro det eller ej, han delade resterande innehåll i kannan lika mellan oss båda så att vi skulle kunna ta en sista slurk tillsammans. Jag har aldrig tidigare vart i en liknande situation. Jag hade aldrig gjort samma sak. Sinnessjukt är vad det är. 
  
  
• David. Färskaste strået i stacken. Han är alltid på bra humör men har, till skillnad från sin vapendragare säljar-nyllet, förmågan att ryta till ibland om han tycker att något känns fel. Han gör precis som mig och Jon och alla andra när vi skjuter rådjur att han skriker ut sina frustrationer i form av egenkombinerade versioner av könsord. "Bajs-fitta" är ett vanligt ord som gärna slinker ur hans mun på Göteborska. Därefter hotar han alltid allmänheten med låtsasgeväret han har i sin hand och säger: "Nu ska ni få smaka på vad bössan har att ge. Era blyga jävlar!". Han kollar alltid på oss efteråt med ett snett leende och blinkar till lite lätt för han tror att alla fattat ordvitsen han nyss klämt till med. Men David förstår inte att hans ordvitsarinte sitter på sin rätta plats eftersom han är Örebroare i grund och botten.

Salomon lämnade oss med tunga steg och tårar i ögonen. Han skulle testa lyckan i ett litet samhälle vid namn Noosa. Något de allra flesta aldrig hört talas om men det sägs vara varmt under större delen av året. Innan han stack hann han avslöja för oss att han aldrig någonsin haft näsblod, detta efter att Jon vaknat upp med blodig näsa en morgon och skyllt på att han sovit dåligt. Efter avslöjandet berättade han också för oss att en mycket vis man en gång sa till honom att första gången man får näsblod så dör man. Jag och Jon kollade på Salomon en stund, sen kollade vi på varann, sen på Salomon igen, jag vände då ännu en gång min blick mot Jon som hade kvar sin blick på Salomon. Jag kunde konstatera att det bredaste leendet började ta fart. När båda mungiporna berört varsin örsnibb kollade han på mig igen och vi brast i ett tio minuters långt gapskratt. Jag vet inte varför Salomon tror på denne vise man. Men han lever i alla fall med tanken av att merparten av världens befolkning faktiskt är död. En intressant men ack så ointelligent tanke. 

Viktor Bohman stannade även han förbi en vecka för att känna på den sanna andan innanför 32 ross streets väggar. Han sov i mitten på en madrass och var nästan aldrig hemma. Han skulle avsluta sin första del av Australien-vistelsen tillsammans med kollegor och var på diverse firanden fyra dagar i rad, de övriga tre jobbade han sent. Jag hann i alla fall avnjuta hans näst sista kväll tillsammans med honom då han efter en filmkväll beslöt sig för att öppna en 120-dollars champagneflaska han fått från jobbet. Han beslöt sig också för att dela den broderligt och inte ta fram några glas så vi fick dricka den direkt ur flaskan. Jag bjöd honom på en kaffe samma morgon som han skulle åka som tack för det. I skrivande stund är han på sin semester på semestern. Vi kan sammanfatta det hela med att han lever drömliv. 

Ha en bra dag!

Med vänlig hälsning

Mannen som visst börjat lägga på sig lite igen

Freyr