Jon, Freyr och Goliat på vift

Tjingeling!

Har sitter jag, en ensam man i mina basta ar och funderar pa vad framtiden har att ge. Ar det aventyr, som man sa garna vill ha i mangder, som verkligen ar meningen med livet? Eller ar det livets varme och trygghet man verkligen vill at? Min hjarna ar kluven och man vill garna ha lite av allt, ha kakan och ocksa ata av den sa att saga. Just i detta nu har man varit pa en lokal pub och tagit sig nagra pilsen tillsammans med riktigt goda vanner pa andra sidan jorden en mandag kvall. Dromliv skulle jag vilja saga. Till raga pa allt har vi ocksa fritt internet. Sjalvklarhet for vissa, lyx for andra. Lamnat sydney for en liten tvadagarsutflyt till Blue mountain har vi ocksa gjort. Kom hit nar det var morkt sa vi har inte sett nagonting av det men vi ska vara uppe med tuppen for att forhoppningsvis kunna se en hoppande kangeru med en unge i pungen tillsammans med en kopp kaffe. Det ar ocksa dromliv. Allt ar dromliv.

Samtidigt som jag sitter har sitter jag ocksa och langtar tillbaka till det liv jag hade nar jag var en ung man utan erfarenheter, for ca 1,5 veckor sen. Man hade tryggheten, karleken nara till hands och en mamma att aka hem till nar man ville sitta pa en olast toa och ropa "fardig" sa kom det en varmande hand och skotte jobbet at en. Detta har vi inte pa andra sidan jorden. Jag satt i drommarnas varld en gang och ropade just det dar ordet som manga garna glommer bort. Goliat kom da in i rummet, slog mig i ansiktet och gick darifran. Tararna rinner fortfarande via mina kinder for att sedan falla ner mot marken och tina bort likt anga. Man kanner sig bortglomd i denna stora varld i stunder som denna.

Jag tror man maste hitta sig sjalv for att kunna fa en slutsats av det hela. En mix av alltihop. Aventyren vi nu har pa andra sidan jorden har hittills vart fantastiska, for att inte saga nyttiga. Jag har fortfarande inte funnit mig sjalv men hoppas verkligen kunna gora det en vacker dag.

Med detta vill jag bara saga tack till alla er som varit dar nar jag ropat "fardig". Ni som fangat upp angan som fallit ner till marken, gjort den till vatten som jag sen kan dricka for att fa ny energi. Det ar ni som far mitt liv till att bli dromliv. Jag ska fortsatta forsoka hitta mig sjalv. Kommer jag nagonsin hitta mig sjalv eller ar jag bara mig sjalv? Kanske ar det umganget runtomkring mig som ar jag? Kanske ar det det jag gor som ar jag?

Visdomsord: Sa lange ingen person sager att de inte gillar mig, sa tror jag att de gillar mig. Det finns ingen anledning att tro att de inte gillar mig, nar jag kan tro att de gor det istallet.

Jag hoppas detta gav er en skon start pa veckan.
Mvh Freyr